Han är sorgsen och förvirrad

Jag fattar inte vad jag gör för fel?

Eller

Jag fattar inte vad jag ska lära mig?

Varför, varför ska det vara så svårt att träffa någon som man har en avslappnad framtid med?

Jag vet flera personer som har träffat flera som det alltid skiter sig med.

Ska det vara så svårt?

En vän till mig har sagt vid ett flertal tillfällen att hon är så glad att hon har haft sin kille i så många år och att de vill vara tillsammans, kanske inte just för stunden då de bråkar ;) men just för att hon vet hur svårt folk kan ha att träffa nån.

Vi var på SFI centrum i går, han skulle skriva in sig och säga vilken skola och vilka tider han ville gå.

Han ville tänka på saken och ringa tillbaka till dem, han kände sig stressad att bestämma sig då.

Efteråt kom det fram, han vet fortfarande inte om han vill stanna i Sverige.

Han saknar sin familj jätte mycket och saknar sitt liv där.

Han sa hela tiden att det jobbiga i det hela är att han verkligen älskar mig och vill vara med mig.

Han sa att detta handlar inte om mig, men jag sa att indirekt gör det ju det, för mig.

Om han väljer att åka hem istället för att vara med mig, så anser jag att han inte älskar mig tillräckligt.
Han håller inte med.

Han tycker det är jätte jobbigt och ledsamt att behöva slitas mellan detta.

Han sa att han kanske bara ska åka hem för att se hur det känns.

Jag sa att han precis varit hemma och jag vill inte ha ett telefonsamtal från honom där han säger att han inte kommer tillbaka.
Jag sa att om han bestämmer sig för att åka hem och "pröva" så får han ta med sig allt.
Jag vill inte ha något här som påminner om honom.

Detta är jätte tungt för honom.
Ja, det är tungt för mig med... men det är jätte ledsamt för honom också.

Vill inte att de som känner mig och läser detta, tycker illa om honom.
För det finns inget dåligt i honom.

Han slits mellan detta och jag sitter emellan.

Vi får väl se vad som är meningen ska hända...