När fan ska denna ångestkänsla försvinna?
Jag hatar att vakna och känna såhär....
Jag ringde honom i natt då jag kom hem, på hans utländska nummer, det gick helt plötsligt fram signaler!
Jag ringde då jag vaknade i dag, samma sak.
Nu ser han att jag har ringt....
En del runt mig är förbannade på honom och fattar inte, för allt i världen,
hur fan jag kan ringa honom.
De uppmanar mig att låta bli.
Men jag kan inte bara låta det vara.
Efter allt vi har delat...
Det är svårt att gå vidare...
Vill bara höra hans röst och prata om allt som hänt, det må va tungt men då får man i alla fall ett ordentligt avslut.
Jag behöver städa här hemma, jag behöver diska, jag måste plugga, osv.
Gör jag nåt av det?
Nej..... :(
När solen skiner så får jag mer panik på att komma ut bland folk.
Känns som att tystnade äter upp mig.
Tänk om det kunder regna, ett tyst och stilla regn...
När jag är ute bland folk så får jag annat att tänka på.
Men då det har gått några timmar av dagen så känns det bättre.
Typ...
Dock har jag sprungit på grannar och bekanta som undrar vart han är, då måste jag berätta....
Jag vill ha tillbaka motivationen för mitt eget liv, nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar