Förvirring

jag vet inte vart jag ska börja berätta, vad jag ska tycka eller hur jag ska vara.

I går, vid kl 19.00 fick jag veta att han skulle gå ut med en kompis.
jag blev besviken, jag trodde att vi skulle se melodifestivalen i hop.

Han sa att han hade ju sagt att det kanske skulle bli av...
Jo, men att säga det så sent till mig.
På en lördag kväll, jag ville ju då kanske också hinna planera något annat.

Sen blev jag besviken för att han valde att gå ut, igen, ist för att vilja vara med mig.

Innan vi skildes åt så sa jag att jag inte har haft hans halsband på mig på mer än en vecka.
Han blev sårad och frågade varför.

Jag sa: "Du har ju sagt till mig att du kanske ska åka hem igen, så jag var sårad och förvirrad, kände bara för att ta av det då."

Han blev jätte sårad, sa knappt hej då, jag höll god min och försökte lätta upp stämningen.
Väl i bilen, skulle till några vänner och se melodifestivalen, så brast det.
Jag grät och grät.

Vad ska jag göra? Vad kommer detta att leda till? Vad ska jag göra?

Senare gick jag ut på nattklubb, mötte en tjejkompis där.

Han ringde mig efter 03.00, jag hörde inte telefonen så jag ringde upp honom 45 min senare när jag satt i bilen.

För att göra historien kort så väl hemma frågade jag honom.

"Tycker du att vårat förhållande är som vanligt?"
Ja, svarade han.

Jag blev mållös och fortsatte:

Jag upplever det som att det håller på att ta slut och speciellt i kväll.

"Va? Du ska alltid tro det värsta." sa han.

"Det är inte så konstigt när du säger att du inte vet om du ska lämna mig och dessutom väljer att gå ut på nattklubb istället för att vara med mig, två helger på raken." sa jag.

"Jag sa aldrig så! Jag sa, att jag är förvirrad, att jag inte vet om jag ska åka hem eller inte." sa han.

Jag sa då, att det är samma sak i mina öron.

Han var onykter och ganska dryg tyckte jag, gick i mottatack hela tiden.

Jag sa att jag inte kände igen honom, jag sa att den killen jag kände förut, han gick inte i mot mig, han ville att vi skulle lösa saker. Jag känner inte igen sättet han var på.
"Varför strider du emot mig? Du har inte gjort så tidigare."

Han var tyst.

Jag sa, "Jag saknar ju dig....jag saknar dig..."

Då la han sina armar runt mig och kramade mig hårt och sa:

"Jag älskar dig så mycket, så mycket. Du anar inte vad du betyder för mig."

Jag kände mig så förvirrad av hans ord.... sen somnade vi.

I morse var han annorlunda.

Direkt då han vaknade så klappade han på mig och pussade mig på kinden.

Vi gick upp och han gick in i duschen, då han kom ut till mig så sa han "god morgon" och pussade på mig.

Jag fattar ingenting.....