Kraften i ordet, Förlåt.

Jag spenderade kvällen hos en tjejkompis.

Vi hade inte pratat på länge så hon frågade ju såklart hur det var med min sambo.

Då jag berättade allt satt hon helt tyst hela tiden.

Sen sa hon: "Vill du verkligen höra min åsikt? Jag kommer att vara ärlig."

Sen började hon att berätta.

"Din sambo är osäker, hans självkänsla är inte så hög just nu. Han är i ett annat land och han har bara dig som sin trygga punkt och oroar sig över hur han ska klara sig. Ni har krockat, och då är du inte hans trygga punkt längre och då blir han ännu mer förvirrad.
Du sårade honom med vad du sa, blir han sårad, då blir han verkligen sårad.
Jag har levt i hop med en sådan man i tio år, jag vet...

Har du någonsin, under allt detta, sagt förlåt för att du sårade honom?
Jag säger inte att han inte har gjort nåt fel, men du kanske måste vara den personen som faktiskt först ber om ursäkt. För personer som min sambo, så är det väldigt viktigt att få höra ett förlåt.
Din sambo kanske är likadan."

Jag svarade:
"Jag vet inte om jag sagt just de orden...jag har sagt att det inte var min mening att såra honom, att det inte alls var det jag var ute efter.
Men jag är tveksam om jag har sagt just de orden."

Hon fortsatte:

"Han må ha sagt knäppa saker till dig och varit dryg men, det är vad jag tror, han har gjort det bara för att han är så sårad.
Då lyssnar inte på dig, vad han har gjort mot dig mm."

"Jag tror att du måste släppa allt, vem som sagt vad mm, och säga förlåt, jag tror att han då kommer att komma till dig. För han älskar dig, varför skulle han annars gått genom så mycket för att få vara med dig.
Varför är han fortfarande kvar?

Men jag tror att du måste vara den som tar det första steget.
Sen tycker jag att du måste lära dig att sluta att säga saker.
Du kan inte anta att alla ska ligga med alla.
Det är som att säga att alla som är homosexuella killar vill ligga med alla killar även de straighta.
Eller pedofilen på förskolan som det var mycket om i media, alla är inte pedofiler, även om man som förälder misstänker alla då något sånt händer.

Sen är ni båda dumma som sitter och säger dessa saker till varandra, och ja, jag tycker att han är en tönt som beter sig som han gör mot dig, och om du säger förlåt och han inte gör det tillbaka, även om du kanske måste vänta ett par dagar för att få ett förlåt, men om han inte gör det och fortsätter vara konstig, ja...då är det nåt annat och då vet jag inte om man kan spinna vidare på relationen.

Jag har själv varit, och är än i dag, osäker emellanåt, älskar min sambo mig?
Är han trogen, osv.
Dessa tankar dyker upp i bland, men man måste lära sig att slå bort dem, eller i alla fall hålla tyst.

Det är ju jätte sårande för den andra personen att bli misstänkt för otrohet eller liknande om man inte alls har sånt i sina tankar.

Jag tycker inte att du har all skuld i detta, absolut inte, men ni måste börja någonstans och då blir det nog du."

Detta samtal resulterade i att jag ringde min sambo på väg hem, för att se om han var hemma.
Jag sa att jag har en sak att säga honom, egentligen ville jag säga det, face to face, men detta fick duga.

"Förlåt för att jag har sårat dig. Verkligen förlåt. Förlåt för det jag sa om uppehållstillståndet, förlåt för att jag har misstänkt att du har gjort nåt, verkligen, från mitt hjärta, jag vill inte göra illa dig, förlåt!"

Han var mjuk på rösten och sa, ok, ok.

Jag bytte sen samtalsämne och frågade hur kvällen varit mm.

Han var jätte glad mot mig i telefon, han skämtade, skrattade och kallade mig även för hjärtat på sitt språk som han inte gjort sen han kom tillbaka.

Så vi får se vad detta ger, jag känner mig lättare om hjärtat i allafall. :)