Killarna A B C D....

Skämt o sido...

Jag brukar inte dejta så här många åt gången...

Fast än så länge är det ganska oskyldigt.

Men med S är det mer, han är ju ofta hemma hos mig på middag då vi ses.

På nåt sätt är det rätt skönt att det går väldigt långsamt med killarna.

Samtidigt är det trist att det går sakta, jag vill ju hitta någon att leva med.

Suck... om jag ändå visste...

Jag brukar ju oftast gå på känslan, som infinner sig efter bara någon sekund.

Men nu tänker jag att jag vill ge dem mer än en chans.
Lära känna dem, umgås som vänner och se hur det utvecklar sig.

Jag vet inte om det är fel...eller rätt...

Jag brukar ju vara så bra på att känna på mig saker, magkänsla, själen...

Men när det gäller killar...
Då blandar jag i hop magkänslan med åsikter, yttre påverkningar osv osv....

Suck.....