Nu har jag talat om för D och H att jag inte har 100% intresse av dem.
E har jag inte ens träffat än, ev nästa vecka.
S, ja...jag vet inte....det blir troligtsvis inget där heller.
Jag tycker inte om att hålla på och känna efter om det finns något eller inte.
Jag vill att det ska kännas direkt.
(Det finns saker i bland med killarna jag träffar, som inte passar mig och i mitt liv. Men jag vill inte hänga ut dem och berätta allt.
Det behöver inte vara något dåligt, det är bara så att det inte passar mig.)
Jag vet att jag skrev förut att jag borde lära känna dem osv...
Men varför egentligen?
Jag vill ju inte hundra och då tror jag inte att det kommer att ändras.
Låt säga att jag skulle vara ensam på en planet med endast en kille.
Om jag inte skulle gilla honom från början så skulle jag med tiden "lära" mig att gilla honom.
För att till slut säkert älska honom.
Men det är för att det inte fanns andra val.
Jag kan gilla en kille jag träffar, men jag vill inte "lära" mig att älska honom.
Jag vill inte bara "nöja" mig med någon.
Jag har upplevt kärlek i livet och jag ska hitta den igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar