Skola och sång

Nu har jag sökt till elektriker utbildningen och csn!! :)

I går träffade jag de som gjorde musik och ville ha en sångerska.

Jag blev lite besviken och kommer inte att göra musik med dem.

Jag vet inte hur jag ska säga.....

De hade inte sammarbetat tillsammans förut, de bara kände varandra, de två som jag träffade.

De hade ingen studio nu men man kan hyra in sig på medborgarskolan tydligen.

De...hm.....ja.... den ena var tyst och stirrade mest på mig när jag pratade och den andre berättade om sig själv som inte ens hade med musik att göra.

Say no more.

De var dock trevliga, inget ont om det.

Men.... vi är nog väldigt olika både i ålder och så.....

Det ska kännas rätt

Nu har jag talat om för D och H att jag inte har 100% intresse av dem.

E har jag inte ens träffat än, ev nästa vecka.

S, ja...jag vet inte....det blir troligtsvis inget där heller.

Jag tycker inte om att hålla på och känna efter om det finns något eller inte.

Jag vill att det ska kännas direkt.

(Det finns saker i bland med killarna jag träffar, som inte passar mig och i mitt liv. Men jag vill inte hänga ut dem och berätta allt.
Det behöver inte vara något dåligt, det är bara så att det inte passar mig.)

Jag vet att jag skrev förut att jag borde lära känna dem osv...
Men varför egentligen?

Jag vill ju inte hundra och då tror jag inte att det kommer att ändras.

Låt säga att jag skulle vara ensam på en planet med endast en kille.
Om jag inte skulle gilla honom från början så skulle jag med tiden "lära" mig att gilla honom.

För att till slut säkert älska honom.
Men det är för att det inte fanns andra val.

Jag kan gilla en kille jag träffar, men jag vill inte "lära" mig att älska honom.

Jag vill inte bara "nöja" mig med någon.

Jag har upplevt kärlek i livet och jag ska hitta den igen!

Sjunga

Jag skrev ju förut om att jag la ut en annons på en musiksida.

På söndag ska jag träffa två som gör musik tillsammans och söker en sångerska. :)

Man lär sig mer och mer med tiden

Jag vet ju vad som utlöser min migrän.
Det är trötthet.

Så helgen var, som jag skrev tidigare, vädligt aktiv...
Jobba, dansa, konstiga sovtider, bar tungt, stress osv.

Vad leder det till?

Jo, värk i nacke och axlar...och sen då?

Jo, migrän....

Som jag vaknade av i natt och har haft under dan.

Men det förklarar varför jag var så irriterad i söndags.
Jag var JÄTTE irriterad.

Jag är ju sällan sur så jag blev förvånad över att det var så mycket.
Men jag lär mig mer och mer nu om min migrän och symptom/föraningar.

Sen i måndags så var jag fortfarande lite irriterad men var oxå helt matt.
Jag orkade inte träffa någon eller prata med någon.

Och natten till i dag så vaknade jag med migrän....

"Olika slags föraningar

Fler än hälften av alla som har migrän, både med eller utan aura, kan några timmar upp till ett dygn innan huvudvärken sätter in få en föraning av att ett anfall är på gång. Humöret kan svänga, aptiten och tarmfunktionen påverkas. Man kan börja gäspa eller bli onormalt trött och även få en spänningskänsla eller lätt värk i nacken. Vissa känner sig tvärtom alerta, klartänkta och upprymda. Andra kan bli svullna i händer och fötter. Dessa föraningar är ofta diffusa och kan växla."

Källa: http://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Migran/?ar=True

Killarna A B C D....

Skämt o sido...

Jag brukar inte dejta så här många åt gången...

Fast än så länge är det ganska oskyldigt.

Men med S är det mer, han är ju ofta hemma hos mig på middag då vi ses.

På nåt sätt är det rätt skönt att det går väldigt långsamt med killarna.

Samtidigt är det trist att det går sakta, jag vill ju hitta någon att leva med.

Suck... om jag ändå visste...

Jag brukar ju oftast gå på känslan, som infinner sig efter bara någon sekund.

Men nu tänker jag att jag vill ge dem mer än en chans.
Lära känna dem, umgås som vänner och se hur det utvecklar sig.

Jag vet inte om det är fel...eller rätt...

Jag brukar ju vara så bra på att känna på mig saker, magkänsla, själen...

Men när det gäller killar...
Då blandar jag i hop magkänslan med åsikter, yttre påverkningar osv osv....

Suck.....

Killen, D

Vi träffades på en dejtsida nån månad innan jag träffade mitt ex.
Vi var på en kort dejt då han skulle resa bort dan efter.

Några veckor senare så träffade jag mitt ex.

Detta var alltså 2010.

Sen fick vi kontakt igen då jag blivit singel, vid 2012.

Vi dejtade ca 4 ggr, promenad, bio, restaurang.

Sen backade jag ur, han drack ofta ett glas vin till maten, sa han.
Jag såg det aldrig själv.

Jag tyckte att det var för ofta....
Jag är ju, som vissa vet, helt alkoholfri.

Ett år senare, så tog jag kontakt med honom, utan baktankar, jag var i området där han bor, så jag tänkte på honom och skickade ett sms.

Han svarade direkt och ville träffas.

Jag var hos honom några dagar senare och drack te, vi pratade och pratade.

Han är lätt att prata med och det är en ömsesidig kommuniktaion.

Dock är jag tveksam...för jag tror inte att han har ändrat sitt leverne.

Jag vet inte varför jag hänger mig kvar....
Vi kommer lätt överrens.

Killen, H

Vi fick kontakt på en dejtsida.

Jag gillade verkligen hans sätt att prata på.
Han var lättsam och skämtsam.

Han jobbar i Åre under säsong, sen jobbar han som guide på Sveriges högsta berg, Kebnekajse, under sommaren, dessutom jobbar han med att klättra på väldigt höga höjder och laga/fixa saker.

Vi träffades häromveckan och tog en promenad.
Han var lätt att prata med och var väldigt frågvis ang mig.

Inte riktigt min stil utseendemässigt men OJ vilka ögon! :)
Sen fastnade jag för hans personlighet.

Killen, E

Jag skrev ju förut om en kille som jag fick kontakt med på en dejtsida som jag skulle träffa men det blev konstigt.

Vi skulle ses, sen messade han att han skulle hjälpa sin pappa och att vi kunde ju höras.

Jag blev less, (dåliga erfarenheter) så jag svarade inte ens på det smset.

Han hörde av sig efter en vecka och bad om ursäkt att det hade blivit som det hade blivit.
Han hade intresse av att träffa mig men hans morbror hade fått en hjärtinfarkt så det var därför han försvann.

Han jobbar med att hjälpa folk som vill adoptera.

Vi har ju inte setts ännu utan försöker få till en träff, han messar mig regelbundet, men inte varje dag, vi ska ses i veckan.

Killen, S

Ok...jag skriver om dem då...
Killarna.

Jag vet fan inte hur jag har lyckats...

Jag brukar ju bara spela på en planhalva åt gången vad gäller killar.
Och det gör jag, när man har kommit lite längre, när det börjar kännas mer för någon kille.
Är jag fysisk med nån kille så brukar jag definitvit hålla mig till en.

Men nu är jag inte riktigt där än...

Men jag undrar vad jag har lyckats trassla in mig med nu....

S, har ju funnits vid min sida sen i höstas förra året.
Först var det meningen att det skulle bli en dejt men sen visade det sig att han inte riktigt hade kommit över sitt ex.
Han hade kommit över henne så men de hade precis separerat efter 3 år.
Så det gled ut i sanden mellan oss.

Sen blev hans pappa sjuk så då började vi prata igen.
Sen dog hans pappa och vi pratade massor.

Jag träffade sen killen från Malmö och jag och S gled i från varandra.
Nu har vi åter igen fått kontakt regelbundet.

Han har känslor för mig men känner sig velig ang med vad han vill.
Han vet dock att han vill umgås med mig och ha regelbunden kontakt eftersom han känner nåt.

Hans pappa dog för ca 4 månader sedan och dessutom är han arbetslös just nu.
Så han bearbetar sorgen samtidigt som arbetsförmedlingen är på honom för att han ska börja jobba med något.

Så, jag kan förstå att han är ganska förvirrad.

Jag då?

Jo, jag trivs med honom.
Jag har börjat gilla honom mer och mer.
Vi träffades ju under så konstiga omständigheter förut.

Pinsamt....

En som jobbar i huset mötte mig och min kollega i korridoren.
(Min kollega har ju jobbat på samma ställe sen typ 20 år tillbax.)

Personen sa:

"Hon är bäst!!"

Och pekade på mig.

"Sen kommer du..."

Och pekade på min kollega.

Pinsamt...

Från förtvivlan till sorg till ilska

Ja, tänk vad man kan ändra sig när allt har lagt sig.

Menar han i Malmö.

Han kom på tal i dag, bara för nån minut.

Jag kände för någon sekund hur arg jag blev...

Tur för honom att han inte bor här....

Jag hade ringt på hos honom och konfronterat honom.

Så lätt slipper man fan inte undan.

Jävla feg idiot!!

Nä, han svarade aldrig på facebook meddelandet jag skickade.
Inte för att jag trodde det heller.

Dock lägger sig ofta mail från icke vänner i "övrigt" mappen, inte med de andra mailen från vänner i inboxen.
Så man missar dem lätt.

Men ändå...

Han kommer ju inte svara ändå.

Lika bra, jag är inte resonabel just nu ändå!

Samma med "killen från förr"
Vilken jävla...jag hittar inte ord.
Jävla tönt!!

Fy fan för fega killar!

Efter ilska kommer likgiltighet....
Skönt! :)

Ingen rast ingen ro

Jag är så himla trött på att skriva om killar...

Jag kan skriva mer om det händer nåt speciellt.
Just nu har jag kontakt med 3 st.

En gammal som jag har haft kontakt med sen i höstas.
Vi kom aldrig någonstans pga olika saker men har hållit kontakten.

Fy fan vad jag är trött i dag, mår dåligt i kroppen.

Vaknade kl 04 av huvudvärk och konstiga drömmar.
Tog en tablett och låg och vred och vände på mig pga värken och en massa tankar kring jobbet.
Vem som har sagt si eller så...suck...

När jag klev upp 06 så var jag så mör i kroppen och huvudet.

Jag undrar vad det beror på, jag var jätte stel i axlar, nacke, rygg, armar.

I fredags gick jag till jobbet och hem ist för att köra bil.
Det är inte så långt men jag hade en ryggsäck på vägen hem som vägde ca 10 kg.
Sen då jag kom hem så gick jag direkt ut med hunden.
Skyndade mig och sen åkte jag och hunden för att hämta upp en vän, handlade mat, åkte i väg till några andra vänner och var där på kvällen.

I lördags så jobbade jag med mitt extra jobb som är ganska tungt fysiskt.
Sen efter jobbet så var jag på promenad med hunden i nästan 2 timmar.
Sen på kvällen så var jag hos en vän och åt middag sen var jag ute och dansade i flera timmar.

Vad gjorde jag på söndagen....?
Just det, längre promenad med hunden, handlade 50 liter jord som jag bar själv....
Tungt som fan för lilla mig.

Sen i måndags så planterade jag om en massa blommor, bar tunga krukor, dammsög.

Undra om min kropp och hjärna blev för hårt belastad i helgen?
Jag tycker ju att man borde klara av sånt här men jag har aldrig tänkt på att det kanske är för mycket.
Speciellt jag som är otränad rent fysiskt.

I dag lider min kropp iallafall......

Jag bara längtar efter att dagen ska vara slut så jag får gå hem.

Universums tecken

AAAAHHHH!!!!!!!!

Jag mår så jäkla bra i dag!!! :)

Jag skickade i väg en ansökan till elektriker utbildningen i går!

Nu till universum och själen, (så att ni realister, ateister kan sluta att läsa) ;)

Dagen då jag hade varit och pratat med det nya företaget, som ska ta över på jobbet, så fick jag ju en känsla direkt som löd, nej! som jag skrev om tidigare.

När jag kom hem så funderade jag på företaget, elektriker utbildningen osv medans jag dammsög.

Jag brukar inte vara oförsiktig så ofta i livet men...

Helt plötsligt så stötte jag till en lampa i glas som stod på golvet.

Den vacklade......välte....och gick sönder.

Jag plockade upp glaset och stack mig direkt på en skärva så jag började blöda.
Jag kom på att jag hade en likadan i ett skåp där el kontakten saknades.
Så, jag skruvade loss el kontakten i den trasiga och satte i den i den hela lampan.

En stund senare så skulle jag ställa ned ett stort glas med vatten på bordet bredvid min dator.

Vad gör jag?

Jo, jag sätter ned glaset konstigt så allt vatten spills ut på bordet och golvet.
Jag tänkte direkt på att ström och vatten inte är så bra i hop...

Men datorn klarade sig.

Så vad vill jag säga med detta?

Jo.... det var tydliga tecken på...EL! ;)

Sen i dag så gick jag ut i porten och låste min ytterdörr.
Jag hörde ett konstigt ljud och stannade upp för att lyssna.

Det var tyst....

Var det ett fågelljud??

Jag bestämde mig för att gå upp en våning och kolla.

Mycket riktigt, där flög det omkring en talgoxe!!
Hur fasiken hade den kommit in i vår port?

Jag öppnade fönstret i porten och den flög ut direkt.

Då jag gick ner till portdörren så tittade jag noga om det var öppet någonstans, nä...ingenstans.
Skumt!

Jag slog upp Djurens språk (vad djur/symboler säger oss) på nätet och fann detta om talgoxe:

"Känn tillit. Det du gör är fullkomligt rätt.

Din gåva är att ha förtroende för dig själv och det du gör.

Med andra ord - du kan slappna av. Du är på helt rätt spår."

 

Behöver jag ens säga mer. :)

 

 

Nervös kollega

Jag kände i morse att det var lite spänd stämning på jobbet.

Det är ju bara jag och en person till i vaktmästeriet.

Jag tror min kollega är nervös inför det här med det EVENTUELLA bytet till det nya företaget.

I eftermiddags sa min kollega till mig:

"Jag tror inte att det var bra att du åkte dit i går direkt...
Det verkar desperat... Det är bättre om vi håller i hop."

Jag svarade att jag åkte dit för min egen skull.

(Jag ville höra om min egen framtid och vad det skulle innebära med det nya företaget som arbetsgivare. Jag sa ingenting om min kollega.)

Dessutom tror jag inte att det alls verkade desperat från min sida eftersom den nya chefen hade tryckt på ett par ggr att jag skulle skriva på papprerna,
där och då, för att gå över till honom.

Men jag hade sagt, "Nej, jag tar inga förhastade beslut."

Och vad spelar det för roll om det nu skulle vara desperat från min sida?
Alla gör väl vad de vill med sitt liv och sin framtid.

Min kollega tänker säkert på hur denna kortlek ska spelas men det får stå för min kollega.

Jag gör det som gynnar mig.

Ja, ja....

Det nya företaget

Det nya företaget hyrde in sig i ett rum på ett kontorshotell.

Det var långa korridorer med en massa dörrar, bakom varje dörr fanns ett litet rum som man kunde hyra.

Det hade han gjort, vi satt inte på hans rum utan han hade bokat ett konferensrum i korridoren.

Det var dunkel belysning där inne i konferensrummet och direkt då jag gick in i rummet så kände jag starkt, "NEJ!" i magen.

Vi pratade ca en timme.

Han berättade att han hade stora mål om att företaget skulle växa.
De var 14 anställda i dag.

Han sa att det inte finns några pengar alls just nu för vår tjänst.

Budet han la var nästan för lågt och eftersom han precis kommit in så finns det inga pengar.

Det innebär att han inte kommer höja våra löner nu.
Han vill inte heller köpa över vår semester från det andra företaget som haft oss.
Han vill att vi tar ut den innan den 1 augusti när han träder in.

Ett företag som tar över kan nämligen köpa över semestern om man inte har tagit ut allt innan.

Han tyckte att jag hade hög lön för att vara vaktmästare.

När jag kollar statistiken på en sida, (allastudier.se sen väljer man jobb&lön och sen yrken A till Ö) 
så har jag ca 2000 kr mer än det står där.

(Fast nu jobbar ju jag deltid så den är inte så hög...)

Han sa att om man är med från början så är man med när företaget växer, man kan då göra massa olika saker i företaget och ev ta hand om nyanställda senare, lära upp dem osv.

Men det sker inte inom den närmsta framtiden förstår ju jag...

Jag sa att jag brukar få jobba extra utöver min deltid, ca 8,12 eller 20 timmar per månad.

Han svarade, "Oj, varför då?"

Jo, min kollega är ledig, sjuk el så.

Min kollega har inte 5 veckors semester sammanhängande utan han tar det lite sporadiskt.

Vilket denna chef sa, när han träffade oss tillsammans först, att man enligt lag ska ta ut sin semester under sommaren....

Ja..... det känns inte bra alls att vara kvar....

Men var jag ju på väg i tanken innan detta hände, så jag ser det som ett erbjudande från universum att gå vidare :)

Mötet med det nya företaget

I dag träffade jag och min kollega den nya chefen, han som kommer att ta över från den 1 augusti.

Vi satt och hade möte ganska länge.

När mötet var över så kändes det inte bra.

Jag kände inte att jag fick prata och inte heller fick jag veta något om min framtid.

Så jag rinde upp honom nästan direkt efter mötet och sa som det var.

Så jag ska åka till honom snart för ett enskilt möte.

De gick in med ett lågt bud så det verkar som att det inte finns utrymme ändå till att jobba extra som jag fått göra nu till och från.

Jag har alltid fått semesterersättning direkt på timlönen då jag jobbat på timmar.
Han sa att de inte gör så. Man får den sen.

Ärlighet på dejtsidor

I går kände jag mig less på killar.

Han jag skrev med hade en bild som tilltalade mig.

Jag fick fråga om fler bilder ett par ggr och när jag tillslut fick se dem så blev jag besviken.

Jag fattar inte varför folk ska ha gamla bilder på sig själv på dejtsidor?!

Blir irriterad på att folk inte kan vara ärliga!

Jobbet, fortsättning

I dag fick jag ett mail på min jobbadress.

"Hej Rebecca,

Som du säkert känner till kommer vi att vara leverantör av vaktmästeritjänsterna fr o m 1 augusti.

Vi undrar om du är intresserad av kontakt med oss för diskussion om eventuell anställning."

Jag trodde att det skulle vara självklart att de ville prata med oss.

Jag svarade, ja.

Vill ju ändå se vilka de är även då det lutar starkt åt andra hållet.

Killen från förr, del 8

Han har inte hört av sig något mer.

Jag förstår inte varför vissa gör såhär?

Speciellt som den här killen och jag har setts flera ggr innan vi dejtade och vi har gått i samma skola förr i tiden.
Då känns det som att man "känner" varandra lite mer.

Dessutom då vi sågs så sa han saker som:

"Hahahah gillar du blommor, då kommer du och min mamma komma bra överens"
"En tjej som dig är väl en drömtjej att få."
"Du är annorlunda på ett bra sätt."

Osv...

Jag köper inte smicker..... men ändå....vissa saker lyssnar man ju på.

Som jag skrev förut, så ska man inte snacka om man inte verkligen menar det man säger.

Men....som sagt...han är ute ur bilden och jag kommer nog aldrig att få veta varför.

Men, det är väl lika bra, vill ju inte träffa någon som "försvinner" i bland och inte svarar när man ringer osv.

Plötsligt dök hans bild upp.....

Jag skriver med en kille på en dejtsida.

Jag ville se fler bilder på honom.
Han gav mig sitt namn och han skrev att jag alltid kan kolla upp honom på facebook.

Jag skrev till honom att jag då behöver hans efternamn.

Under tiden då jag väntade på att han skulle svara så slötittade jag på facebook.
På hans namn.

Det är samma namn som killen i Malmö har....

Helt plötsligt, så stannade mitt hjärta.....

Där är ju han....killen från Malmö....

Han dök upp på facebook bland flera andra...
Jag har ju letat förut men inte hittat honom.

Jag gick in på hans profil men den var ganska hemlig.

Jag kunde inte hålla mig, jag skrev ett medelande...

"Hej, Du kunde väl ha skickat ett sms om att du inte ville mer, jag tycker att jag förtjänar den respekten efter det vi hade."

Väntar med spänning.....

Killen från förr, del 7

Han svarade nu på mitt sms.

Han skrev:

"Hej! Jag har en deadline nu på fredag. Har suttit och skrivit dag och natt.
Annars är det bra med mig. Hur mår du?"

Ja, jag förstår honom, absolut!

(Det svarade jag honom oxå)

Men...

Om man precis har träffat någon, och är intresserad av den personen, OCH är mån om att den personen inte försvinner...
Då hör man av sig på nåt sätt.

(Och detta skrev jag till honom oxå)

Så, min slutsats är att han inte bryr sig helhjärtat om i fall just jag finns kvar eller om det dyker upp en annan tjej i hans liv framöver.

Punkt!
;)

Killen från förr, del 6

I dag kände jag mig som mig själv igen. :)

Inte för att jag har tappat bort mig själv men för att jag "mesade" lite.

Jag gjorde en sak i dag och den saken är min personlighet.

Svarade han på mitt sms i går förmiddags?
Nej, det gjorde han inte.

Så ist för att gå och undra så gjorde jag en Rebecca.

Jag skickade ett sms till honom i morse,

"Har det hänt något eller har du tappat intresset?"

Han har inte svarat ännu, det har nu nästan gått 4 timmar sen jag skickade det.

Jag hatar ovisshet och antigen vill man eller så vill man inte.

Om man har något som ligger och "stör" till varför man behöver hålla distans till en annan person, då talar man om det för den andra personen.

Men nu har jag frågat detta och får jag fortfarande inget svar, ja då är det ett svar i sig.

Och, skulle han höra av sig efter några dagar och säga att han ligger på sjukhus i gipsvagga...då är de en annan sak.

Skämtosido.... ni fattar...

Upphandlingen, fortsättning

I dag så var min chef hos mig.

Vi pratde om att vara kvar hos dem eller att gå över till det nya företaget.

Om jag går över till det nya företaget så tar jag med mig min anställningstid.
Så det börjar inte om, och jag arbetar med samma sak och på samma företag som jag gör i dag.

L, som tar över den 1 augusti, är ett litet företag, som har legat vilande i några år och startade igen 2012.

I, som jag är anställd av nu är ett stort företag.

De sa att om jag är kvar hos dem på I, och om de inte har något nytt arbete till mig, så behåller jag min lön ändå under tiden.
Jag glömde att fråga hur länge...ska kolla det.

Sen sa de oxå att om jag vill ta tjänstledigt för studier så går det bra.
Även om jag tar tjänstledig för studier så får jag jobba extra hos dem de dagar jag inte har lektion, om de har jobb, vill säga.

Så nu går jag och väntar på att L, ska höra av sig till oss och presentera sig.

Men...just nu känner jag i hela kroppen att jag vill plugga och vara kvar hos I.

Killen från förr, del 5

I måndags sågs vi ju.

Jag har tänkt att jag ska vara lite mer tillbakalutad än jag brukar, även då det är svårt för mig...
Han sa ju att han vill ta det lugnt, vad det nu betyder...Fysiskt eller allmänt?

I tisdags morse så skickade jag iväg ett sms.

Jag har min personlighet och antigen gillar man den eller inte.
Min personlighet är att jag visar tydligt vad jag känner och vill.
Jag tänker inte sluta att vara den jag är, men visst kan jag tona ned vissa saker.

Jag skrev: "Godmorgon fina du."
Han svarade direkt: "Godmorgon."

Sen skickade jag ett sms vid 11.30 på dan.
Det var ett sms om en rolig sak som vi hade pratat om i måndags.

Han kommenterade det vid 15.30.

Sen hördes vi inget mer i tisdags.

I dag, onsdag, så skickade jag ett sms, "Hej, allt bra?"

Inget svar än och det har gått 2 timmar sen dess.

Det behöver inte betyda ett skit till varför han tar sån tid på sig att svara på sms. Han kanske är upptagen, han jobbar hemifrån av vad jag förstår.

Jag gillar dock när man är tydlig och att man hör av sig regelbundet till någon man är intresserad av.

Jag blir lite förvirrad av distanstagande, jag tänker då, är killen inte så intresserad då? Är han blyg? Är han rädd för att bli sårad? osv
Han skiljer sig oxå från många andra killar som oftast vill vara nära, fysiskt på en gång. Vad beror det på?

Visst jag kan hålla mig i skinnet, det är inte så att jag går och tänker på detta varje minut, även om det kanske låter så när jag skriver.

Alla är olika och vissa kanske träffar nån som de har gles kontakt med i början för att sen få mer kontakt framöver.

Men jag fungerar såhär, att om jag är nyfiken på någon så vill jag ju ha kontakt med den ofta.

Även om man inte hörs varje dag första veckan eller två så kan man skicka lite sms under dagen.

Sen gillar jag att man kollar om man kan ses ganska omgående, för jag vill ju träffa personen som har väckt mitt intresse.
Men, han har inte frågat det heller...om vi ska ses.

Men, men...alla är ju som sagt olika....

Jag har lärt mig med åren (från olika håll) att killar är enkla.
Om de inte anstränger sig så är de inte så intresserade...
Vill de träffas, så tar de för sig.

En del säger att man ska spela svårfångad, inte höra av sig så ofta, säga att man är uppbokad om personen frågar om en träff.
Just för att det sägs att man blir mer intresserad då.

Inte jag, jag känner tvärtom för svårfångade personer, mitt intresse dör...

Ja, jag vet inte... Jag bara spekulerar just nu, får se vad som händer.

Jobbet och upphandlingen

Såhär säger facket om min anställning.

Om ni väljer att gå över till det nya bemmaningsföretaget L,

(som vann upphandlingen) så behåller ni era tjänster.

Hur era nya tjänster kommer att se ut hos L, vet ni efter inrangeringen till det ny företaget.

Om ni väljer att stanna hos det nuvarande bemanningsföretaget I, kommer I att kalla till arbetsbristförhandling med Unionen-klubben, eftersom era tjänster tas bort.

I dagens läge delas lediga tjänster inom I, ut i första hand, kan bero på vad er kompetensinventeringen visar.

Finns det inga lediga tjänster hos I, kommer ni att förhandlas enligt turordningsreglerna.

I värsta fall kan det sluta med att ni blir uppsagda på grund av arbetsbrist.

Killen från förr, del 4

Vi träffades i går kväll igen, vi träffades ju på dagen, sen kom han förbi mig på kvällen oxå.

Han sa att det kan vara lite svårt att ta "hänsyn" till en annan eftersom han har varit singel ett tag.
Han menade att han i bland vill vara själv.

Jag drog öronen åt mig lite eftersom killen från Malmö sa samma sak...

Vi satt och pratade och till slut satt vi och höll om varandra lite lätt.

Äntligen fick jag vara nära honom. hahahahah

Då han skulle gå så sa han:

"Det är bra att ta det lungt, att man tar sig tid att lära känna varandra, då kommer det att bli bättre sen."

Killen från förr, del 3

Killen från förr, S, fortsatte att messa mig.

"Är du hemma i dag? Ska vi ta en fika?"

Vi bestämde att vi skulle ses i mitt område vid nåt fik.

Han ringde:

"Jag är redan här, står utanför dig."

Ok.... han kom alltså och hämtade mig, sånt tycker jag om.

Då jag kom ner så stod det en väldigt snygg, svart, BMW med svarta fälgar och väntade på mig.

Ja, jag går igång på sådant... :)
Materiella saker är inte det viktigaste såklart i längden, men just nu så imponerade det på mig. hahhahaha

Vi tog en fika, han tvekade inte en sekund utan betalade mitt kaffe utan att jag ens hann reagera.
Vi satt pratade om livet, vad vi har gjort, vi pratade om tiden från förr osv.

Jag hade jätte svårt att koncentrera mig på det som sas och även hur min latte smakade...
Det enda jag hade min uppmärksamhet på var hur snygg han var. :)

Innan han åkte så sa han att vi skulle höras i kväll.

Jag är helt såld på honom utseendemässigt.

Fy fan, vad bra han ser ut!!

Ljusbruna ögon, mörkt hår, lite skäggstubb, jätte fina tänder, vackra läppar och sen så är han lång.
Mot mina 159 cm hahahha han är 190 lång. :)

Det är jobbigt att tycka så bra om någons utseende, jag vill ju bara vara nära honom hela tiden. :)

Killen från förr, del 2

Killen från förr, S.

Ja, den dagen vi var på promenad så skickade han flera sms på kvällen sen.

Sen dagen efter så skickade han sms direkt på förmiddagen.

Vi messade lite fram och tillbaka.
Sen ringde jag honom vid kl 11.
Inget svar.

Timmarna gick och jag hörde inget i från honom....

Klockan 23.00 i går kväll så ringde han, men jag satt i telefon så jag svarade inte.
Jag ringde upp honom 20 min senare.
Inget svar.

Han skickade ett sms nu i förmiddags:

"Jag åkte till min sons fotboll och var där hela dagen, sen när vi kom hem så somnade jag.
När jag vaknade så trodde jag att klockan var 20.00 och när jag ringde dig så insåg jag att den var 23.00."

Hm......

Misstänksam som jag kan vara så undrar jag......

Han pratade i telefon med mig i lördags och smsade till mig, då var han oxå på sin sons fotboll....Då gick det ju att höra av sig.

Ja, jag vet inte vad jag ska tänka nu...får se....

Tvillingsjäl?

Det sägs ju att man har fler tvillingsjälar som man söter på i livet och att man har en själsfrände.

För några veckor sedan så fick jag kontakt med en kille på nätet, T.
Vi skrev bara några mail, sen slutade han att skriva.

Någon dag senare så skrev han:
"Du har verkligen den bästa sidan här på dejtsidan."

Jag funderade på varför han skrev sådär, vi hade ju mailat lite och han svarade inte på mitt sista mail, sen så skrev han detta?

Jag skulle svara på det men såg att han hade avslutat sitt medlemskap.
ok?

Dagarna gick.

Helt plötsligt så dök han upp på en annan dejtsida.

Jag skrev till honom, "Där är du ju."
Han skickade en flört.
Sen kunde vi inte prata mer för då var man tvungen att betala.

Ok...?

Några dagar senare så kollade jag lite slött på en annan dejtisda, på slumpmässiga bilder på killar, då dök han upp igen!

Det var en dejtsida som man inte behöver betala på för att skriva mail. :)

Så jag skrev och han svarade:
"Vilken tur att du hittade mig här!
Det gick ju inte att skriva på den andra sidan." skrev han.

Han lämnade ut sitt nr och vi hördes på telefon.

Det som var väldigt skumt....var att det var som att prata med sig själv....
Han små skämtade precis om sådana saker som jag brukar göra.
Vid ett tillfälle så sa vi exakt samma mening, samtidigt.
Han pratade på och sa saker som jag hade kunnat säga.

Det var ju som att prata med mig själv.

Det kändes jätte konstigt.

"Drömliv, lycklig på riktigt"

Sommaren 2011 så mådde jag väldigt dåligt.
Både psykiskt och fysiskt.

Jag hade ett arbete som jag verkligen vantrivdes på.
Jag hade en relation som nästan bara var bråk.
Jag var väldigt sjuk i en sjukdom.

En dag styrde jag stegen mot en liten pocketshop.
Väl där inne så kom jag nästan direkt fram till en bok som fångade mitt intresse.

Den heter "Drömliv, lycklig på riktigt."
Skriven av Kajsa Ingermarsson och Karin Nordlander.

Den handlar om själen.

Den fick mig att säga upp mig från jobbet, börja på medicinsk yoga, göra slut med mitt ex, läsa andra böcker om själen, tex, Deepak Chopra osv, osv.

Ni som har följt min blogg, ni vet.

Jag har rekommenderat boken till andra, jag har sett på nätet att den ena av författarna har kurser.
Jag har velat gå dem.

I går satt jag vid datorn och kollade upp ena författarens sida igen på nätet.
Jag hade glömt adressen.
Då jag kom in på hennes sida så möts jag av hennes bild.

Inget mer med det, jag sparade sidan, sen åkte jag till harmonimässan som var i går.
Den handlar om andlighet osv.

Då jag gick runt där och tittade på alla utställare så gick jag sakta förbi en som hade något på sitt bord.
Jag såg att det var boken, "Drömliv."

"Här är den ju!" utbrast jag till min vän.

I samma veva som jag lägger handen på boken så reser sig en kvinna upp, det satt några där en bit från bordet.

Hon sa:

"Nemen HEJ!!"
Jag tittade på henne.
Hon fortsatte:
"Men gud vad jag känner igen dig!?"
Jag svarade:
"Det är du som är författaren va...? Vi känner inte varandra men jag tittade på din bild i morse. Boken har verkligen förändrat saker i mitt liv."

"Jaha... så då är det universum som gör att jag känner igen dig.
Vad har boken gjort för dig?."

Så började vi att prata. Jag drog allt i korta drag.

Hon blev så glad och tacksam för det jag berättade om vad boken gjort för mig.
Hon blev vid nåt tillfälle oxå tårögd. :)

Jag sa att jag ville gå hennes kurs och hon sa flera ggr, "Ja, ring, och kom!"

Jag kände oxå tacksamhet och kramade hennes hand och sa det till henne. :)

Andlighet, klart jag tror på det! :)

Det är ju något vi är, inte nåt humbug. ;)
Vi är en själ i en kropp som är vårt redskap.
Det är därför vi känner samhörighet med folk vi aldrig träffat förr, det är därför vi känner på oss saker i förväg, det är därför vi har en "magkänsla" över saker och ting, det är därför vi kan bli sjuka ofta (förkylda, ledvärk, tex) för att själen försöker säga oss att något är fel och då använder kroppen till hjälp. osv, osv :)

http://www.lyckligpåriktigt.se/news_1.html

Killen från förr

Vi träffades i går, jag och killen från förr.

Vi tog en promenad på en timme.

Jag tror att han är lite blyg, inte på telefon och sms men när man ses.

Han verkar trevlig och jag känner attraktion, än så länge.

Han verkar intresserad av mig, han messade sen att han jätte gärna vill träffa mig mer.

Jag vet inte så mycket om honom än.
Han har en son på 7 år, han tränar mma, (kampsport), och han skriver filmmanus.

Så fortsättning följer....

Mycket svordomar ;)

Jag skrev kort med en kille på en dejtsida.

Vi bytte telenummer.

Vi pratade i telefon.

Han sa: "Det vore kul att ses i dagarna."

Jag föreslog ev torsdag.

Jag messade honom på onsdagen, på dan, föreslog promenad på torsdagen.

Inget svar.

Han svarade på torsdagen, på dagen.

"Hej, måste hjälpa min pappa, vi kanske kan höras."

Eh, va?!

Jag svarade inte...

Det kändes inte som att det fanns så mycket intresse från hans sida.

Men...
Intresset från min sida var inte så jätte stort heller från början, så det kanske var lika bra.

Men jag kan bli så jäkla arg på killar som säger en sak och gör en annan!

Man lovar inte saker som man inte kan hålla!!
Då är det bättre att hålla käften!

Samma sak är det när man söker jobb, de är såå trevliga och säger:
"Vi kommer ringa nästa vecka, det här blir bra."
Inte fan ringer de alltid!

hahhahahahah fula ord men så känner jag. :)

Det finns dock en kille som jag blev väldigt nyfiken på....

Vi har setts av en slump i en videoaffär där jag bor.
3 ggr med stora mellanrum.
(vi gick i samma skola för över 20 år sedan.)

Nu sågs vi igen för nån vecka sedan.

I går skickade han en vänförfrågan på facebook.
Vi började prata direkt, han gav mig sitt nummer efter en kvart så vi började prata i telefon ist.

Vi pratade på en bra stund och han föreslog att vi skulle ses i helgen.

Dock så skulle han vara i mitt bostadsområde redan i dag samma tid som jag är på väg hem från jobbbet.
Han sa att han skulle höra av sig då. :)

Det jobbiga är...om man är intresserad av nån, att man vill träffas NU! ;)

Man bara går och väntar på att den där jäkla telefonen ska ringa!
hahahhahahha

Bättre lycka nästa gång

Vissa dagar kan jag tänka på killen lite smått.
Hans ansiktsdrag....hur han var...känna att jag hade känslor för honom....

Vissa andra dagar kan jag tänka att han inte ville vara med på kort.
När min kompis försökte fota oss flera ggr en kväll så satte han upp händerna i ansiktet.
Lite diskret sådär så att han dolde halva ansiktet.
Han hade sagt någon vecka tidigare att han inte gillade att vara med på bild.
Men såhär efteråt så undrar jag ju...

Jag tänkte oxå på att han inte ville adda mig på facebook.
Han hade oxå sin mobil jämt på ljudlös.

Sen påminner jag mig själv om att jag ska sluta att tänka på honom.
Överhuvudtaget.

Ja, jag var kär i honom. Det minnet får jag ta med mig.
Den härliga känslan av att kunna känna kärlek.

I torsdags var jag på en promenad med en kille jag hade varit på dejt med för ett år sedan.
Då var vi och fikade, för ett år sedan.
Sen hittade han mig nyligen på en dejtsida.

Efter promenaden så sa han att jag kunde ringa i helgen, kanske kunde vi ses.
Han skulle bara vara hemma, sa han.

I lördags kväll var jag ute.
Vi var först på en stor pub för att sen gå vidare till ett dansställe.

När vi bestämde oss för att gå i från puben så gick vi förbi några fåtöljer.
Jag tittade på kille som satt där....

Men....... Det var ju han jag var på promenad med i torsdags!

Allt sker väldigt snabbbt.

Jag kommer gåendes, ser honom, vi får ögonkontakt, jag är på väg att säga hej, jag ser då att det sitter en tjej bredvid honom, han slår undan sin blick snabbt och tittar åt ett annat håll.

I samma sekund ser jag hur han håller tjejen i handen.

Ok..... Jag kommer inte att ringa. :)

Senare så träffade jag på en kille, vi pratade och bytte telefonnummer.
Plötsligt sa vi något som fick mig att ställa en fråga.

"Är du föressten singel?"

Han svarade:

"Nja...jag har en relation, men vi är bara kk.
Jag jobbar så mycket så jag har inte tid att träffa tjejer så jag är med henne."

Jag fortsatte inte att prata med honom.........

Så var helgen på killfronten.....
Bättre lycka nästa gång. ;)