Tänk att det räcker med tystnad, inget planerat, telefonen är tyst och det spelas en lugn låt på radion.
Då kommer tankarna smygande...
" Jag är ensam.... ENSAM.... ingen kärlek... ingen som undrar vad jag gör... Ingen som bryr sig om jag går ut i mörkret själv med hunden...." osv....
Offertankar va?
Jag är ju inte ensam.... Jag vet att saker och ting kommer att ordna sig.
Jag har vänner runt om mig som precis gått ur långa relationer och mår dåligt.
De känner exakt samma sak som jag gör.
Men det går i perioder, vissa dagar tänker jag inte alls på honom, mitt ex,
sen kommer det som ett stort slag i magen, att jag minns honom,
att vi inte är i hop längre.
Vissa dagar så tänker jag på de saker han gjorde som gjorde mig ledsen.
Men i bland kommer bara den ledsamma känslan att det inte blev som jag hade hoppats på.
Men vad är det som gör mig ledsen egentligen?
Han eller att jag "trodde" att framtiden skulle se annorlunda ut?
Nej, han har inte hört av sig efter mina ord, där jag sa att han inte kunde kontakta mig mer om det är slut.
Jag minns hur han ofta gick ut på nattklubb, eller jag tyckte det var ofta...
Jag bad honom, att snälla inte komma hem så sent eftersom jag skulle jobba dagen efter och vaknade alltid varje timme då han inte var hemma.
(alltid varit sån)
Det blev alltid att han gick ut de kvällar jag jobbade dan efter.
Han sa alltid, "Nej, nej. Det blir inte så sent." Alltid sa han så.
Vad hände, jo jag vaknade varje timme och han kom hem runt 04.30-05.00 och min klocka ringde 05.30. Varje gång hände samma sak.
En natt blev jag sur, det hade gått för långt...
Fånigt eller inte men jag låste sovrummsdörren........
Så, han kom hem från krogen, stegade fram till sovrummet, tog försiktigt i handtaget.... och upptäckte att det var låst!
Där låg jag i mörkret och lyssnade.
Han försökte en gång till och insåg att det verkligen var låst.
Så han sov på soffan.
Han blev dock skitsur.
Jag försökte förklara sen att jag har bett honom hundra ggr att inte komma hem så sent eller välja en dag att gå ut då jag inte jobbar dagen efter.
Så jag var tvungen att göra nåt annorlunda för att få honom att förstå.
Blev det annorlunda efter det?
Nej.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar