Känner mig vilsen men samtidigt inte.
Jag skrev ju att jag måste släppa honom, men det är svårt.
Har messat hans bror, som jag skrev förut, nu messade jag igen.
Får se vad han svarar.
Jag vill bara ha ett ordentligt avslut.
Han har ju ändå suttit och kramat om mig, två dagar innan han åkte, med tårar rinnandes utmed sina kinder och sagt, "Du anar inte vad du betyder för mig." Osv
Annars hade det varit lättare att släppa, att ringa någon som inte svarar för att han inte har känslor för en. Men detta är annorlunda.
I går var jag bjuden till några vänner som bor i hus.
Jag har inte sett dem sen några månader tillbaka och sist var min sambo med.
Jag berättade på sms för två stycken om vad som hänt, för att jag ville slippa frågan, "Vart är din sambo då?" när jag väl kom dit.
Då jag kom dit så var ett par där som jag träffat en gång förut.
Tjejen var höggravid och de hade 3 barn med sig.
Sen var det en kompis där med sin kille, de är nykära och sambo sen ca 6 mån tillbaka.
Redan där kände jag att det tog emot.
Jag satte mig i en fåtölj och började pilla med min mobil för jag visste inte vad jag skulle prata om.
Killen som bodde i huset ropade på mig då han stod i köket.
"Vad har hänt egentligen med dig och din sambo?"
Jag sa att jag inte kan prata om det, det är för känsligt.
Sen efter nån timme så kom det fler som jag kände.
Jag fick frågan 3 ggr till under kvällen, "Berätta, vad har hänt?"
Jag fick verkligen kämpa mot tårarna som brände för att vilja komma fram.
Varför kunde inte bara alla vara som vanligt... :(
Jag sa lite kort ,men att jag inte kunde prata om det.
Mot slutet berättade jag lite mer för två stycken.
Den ena avbröt mig mitt i och sa,
"Vaddå, bara för att han har fått uppehållstillstånd nu eller?
Är du helt säker på att han har åkt hem?"
Har hört det förut, den frågan gör ont.
Vissa saker som folk säger gör ont, det känns som att det är inte är väsentligt om han hade elaka motiv. Mot mig var han aldrig elak, han sa det han sa och jag tror på dem och hans tårar.
Jag är nästan säker på att han är hemma, pga allt han har sagt och att hans utländska nummer fungerar nu. Hur ska det kunna fungera annars?
Det fungerar ju bara i hans land.
Sen var det en annan kompis som var nykär, hon hade sin kille med sig,
första gången.
Det ironiska var att sist var det min sambo som var med till alla dem och han pratade engelska.
Nu var det hon som hade med sig någon ny och han pratade bara engelska också.
Jag tänkte då på att livet verkligen går vidare.
Sen var det en annan kompis som halvlåg i soffan med sin kille och lutade sig mot hans bröstkorg.
Det sved...
Jag åkte hem tidigare än de andra och gick sen ut för att dansa med två tjejkompisar.
Då blev jag glad, jag älskar att dansa. :)
Jag har kontakt med några killar, jag gjorde väl det för att tvinga mig att gå vidare.
Vill ju verkligen hitta någon att dela mitt liv med.
Jag kan ju inte stanna upp.
Jag har dock berättat läget för dem, de vill träffas men jag är väldigt reserverad än så länge.
Det känns ok att prata med dem men att träffa dem, det får gå sakta.
Ofta gör det ont och jag känner mig ledsen, men i bland är det som att jag vaknar upp helt plötsligt och undrar vad fan håller jag på med?
Ja, han stack, så? Då är det passerat, livet går vidare.
Så min starka sida bråkar med min svaga. ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar