Ekorrhjulet

Nu börjar jag att få grepp om det hela.

Fast det känns som att jag inte vet var jag ska börja att berätta.

Vi har pratat lite, flera dagar i rad.

Samtalen går ofta ut på att han säger hur mycket jag har sårat honom,
hur mycket fel jag har gjort osv.
Då jag försöker förklara så lyssnar han inte på det.

Visst, han är sårad och för vissa tar det lång tid att smälta saker.

Han tycker att jag har varit för osäker och inte litat på honom.
Att jag har slängt ur mig saker som har sårat och skapat dålig stämning.

Det stämmer att jag har gjort det, att jag inte litade på honom hundra.
Ifrågasatte saker för att jag inte litade på att han talade sanning.

Jag försökte förklara att det var dumt av mig, att jag har problem med att lita på folk,  vilket han vet, men min osäkerhet blev inte bättre av att han drog ut och inte hörde av sig.

Jag behöver ha ett förhållande med någon som får mig att känna mig trygg.
Någon som möter mig på halva vägen.

(Jag hade ju så med ett ex, han fick mig att känna mig trygg genom sitt sätt att vara, så till slut så kände jag mig väldigt säker med honom.)

Jag tycker att ett förhållande är att ge och ta.
Att ställa upp för varandra.
Att vara mogen och prata om sådant som känns jobbigt.
Att sätta ner foten och säga: "Nu får du fan skärpa dig, nu sätter du igång igen." Och den andra personen ska kunna ta det och försöka bli bättre.

Han är bitter och säger att han absolut inte vill bo med mig och  vill absolut inte komma tillbaka till den här lägenheten.
Han vill inte leva med bråk osv.
Han säger att han trivs jätte bra där i sitt land och känner sig trygg där.

Jag har sagt till honom flera ggr att han bara säger negativa saker om mig,
bara positiva saker om sitt land, så jag fattar inte varför han inte bara gör slut?

Han svarar då att han älskar mig.

Jag försökte förklara att i ett förhållande så är man oense, man blir arg/ledsen, man lär känna varandra och därmed förstår varandra bättre.
Man måste prata och lösa saker.

Jag sa till honom att jag alltid har varit kvar vid hans sida, alltid.
Även då han sårat mig.
Jag har alltid velat lösa saker.

Han sa då att det inte går att jämföra, de saker han gjort är bara små saker jämfört med vad jag gjorde.

Jag sa att man inte kan jämföra så, det är ju mottagaren som uppfattar hur hårt den tar det.
Sen får man ju prata om det och när den andre förklarar så kan man försöka förstå och inte ta det så hårt.

Detta känns så invecklat....
Han är sur, besviken, sårad och ser bara till vad han inte vill.

Jag sa till honom att han inte säger,
"Jag vill ha denna relation, jag vill leva med dig osv, men vi måste lösa detta, för att vissa saker får mig att må dåligt och så vill jag inte ha det."

Men så säger han inte.

Han är starkt negativ till vad jag har gjort och jag har fått honom till att tappa all trygghet här.

Jag sa att vi inte kommer någonstans så jag tycker att han tar en vecka till att fundera ordentligt.
Om han vill så kan han ringa mig närsomhelst, men om en vecka vill jag att han tar ett beslut.

Jag kan inte pausa mitt liv och bara lyssna till allt negativt jag har gjort honom.
Man kommer inte framåt så, man löser inget.
Man måste prata om det och sen fokusera på lösningar.

Men visst, som jag skrev tidigare, han känner som han gör och för vissa kanske det tar lång tid innan de kan lämna det som gör ont och istället se lösningar.

Han sa: "Ska du skaffa en ny kille då?"
"Men vad tror du? " frågade jag. "Om man blir singel så kommer man ju tillslut att träffa nån."
Sen sa han att han tror att jag kommer att bli en bra mamma.

?

Ja, han verkar förvirrad och sur.

"Du vet vad jag vill så jag behöver inte säga det igen, ta dig en funderare och ring mig sen." sa jag.

Sen vacklar jag med mina tankar, tänker tankar som att jag måste förstå honom också.
Han kanske behöver nån månad på sig att fundera, jag kan ju inte bara se till vad jag vill.

Visst, men han kommer inte med något konkret, han säger bara,
"Jag vet inte." om det mesta.

Han: "Jag vill inte bo med dig och jag vill inte tillbaka till den där lägenheten."
Jag: "Är du helt hundra på det?"
Han: "Jag vet inte."
Osv......

Suck... vilket ekorrhjul....