En tung dag...

Regnet slår mot fönstret, vinden tar tag i trädkronorna och för dem fram och tillbaka....

Vilken konstig dag det har varit i dag.

Jag vaknade sent då jag satt i telefon in på småtimmarna, kvällen innan.

Jag stressade och åkte i väg till Auktionsverket i stan.

Väl där så lämnade jag in en pälsbolero och klänning, som har varit min mammas,  för värdering. Vi får väl se om det är äkta.

Jag använder ju inte dem och jag behöver pengar till juli.
Jag får ju inget csn och jag har inte ansträngt mig jätte mycket för att hitta mer jobb.

Jag litade på mitt nuvarande extrajobb och så trodde jag ju att jag skulle vara sambo...
Vilket sket sig....

Då de tog emot mammas saker så kändes det tungt i hjärtat.
Jag använder ju inte dem, men det tog emot lite...

Igår letade jag igenom mina gamla smycken, jag hittade en några silversmycken, kanske får det sålt för nån hundring bara, men det är ju trots allt pengar.

Sen ska jag ner i källaren och fota porslin, också från mamma, och lägga ut på blocket.

Jag har faktiskt bra med mat hemma men jag behöver ju pengar till räkningarna.

I vilket fall som helst...så var jag inte på något bra humör i dag, kände mig låg.

Då jag lämnade in hennes saker så blev jag ju tung i hjärtat och jag var redan stressad för min hund.

Varför?

Jo, för att smarta jag råkade peta honom i ögat med min nagel i går.
Han pep till och då jag tittade i hans öga så såg jag en liten skada på hornhinnan.

Jag känner mig så jävla dum!

Jag skulle rätta till hans päls på nosen, den spretade mot ögonen och jag ville hjälpa honom att ta bort det från ögat.
(vilken hönsmamma jag kommer att bli...)
Han ryckte på huvudet och då råkade jag peta honom i ögat.

Har pratat med veterinären och de rekommenderade ögondroppar eftersom det lägger sig som en film på ögat och då skaver inte såret lika mycket.

Det hände i går kväll och jag tycker att han verkar bättre.
Annars ska jag åka in i morgon.

Då jag kom hem från Auktionsverket så droppade jag en droppe av ögondropparna i min hunds öga, precis då ringer telefonen.

Det var min kompis, hon frågade om jag kunde hämta henne och hennes son och köra dem till akuten.
Hennes son hade ramlat och slagit i magen.
Det sved när han kissade och det gjorde ont att gå.

Så det var bara att kasta sig i väg igen.

I bilen så grät jag faktiskt en skvätt.

Men sådana dagar finns ju också, då det mesta känns tungt....