Konstiga saker hände i går.
Inte så konstiga egentligen men jag undrar varför jag fick se så mycket av just, tillit.
Jag var ute med en killkompis och hans kompis.
Hans kompis var inget alls som intresserade mig.
Dock blev han väldigt förtjust i mig.
Då vi pratade i bilen på väg ut så skrattade hans vän och sa:
"Fy fan vilken härlig tjej du är! Du är ju fan rolig.
Du är så jäkla rak, det gillar jag."
Då vi kom dit så var träffade vi på två gamla stammisar som jag inte hade sett på länge.
Den ena tjejen var med en kille och jag frågade om det var hennes nya.
"Nä, de bor i inte i samma stad, när de träffas så har de i hop det.
Men han är kär i henne, men hon känner inget för honom."
Jag tittade åt deras håll, de stod och kysstes.
Jag funderade på varför, om hon nu inte var intresserad?
Senare under kvällen så sprang jag på två stycken killar som hade gått i samma skola som mig då jag var yngre.
Den ena killen kom fram till mig till och från under kvällen.
Han sa att han hade fått frisedel att gå ut, han har tjej och barn.
Jag sa att hans polare stod på dansgolvet om han undrade vart han var.
"Han är väl på hugget." sa han.
"Men han är väl gift? I alla fall har han tjej och barn?"
"Ja, och? He, he, det är därför vi är ute." sa han.
Senare under kvällen så sprang jag på honom igen, han sa då:
"Jag är så jäkla hångelsugen."
Jag fann inte mina ord då utan sa bara "ok" och gick därifrån.
Min kompis, kompis pratade med mig till och från under kvällen.
"Fan du är ju grym på att dansa!
"Jag har träffat många tjejer i mitt liv, alla olika sorters, du skiljer dig verkligen från andra och du har ett underbart leende som smittar av sig."
"Kolla! Fan du är verkligen levande till sättet!"
Då det började närma sig att åka hem så sprang jag på en nuvarande klasskompis.
Vi började att prata och kom in på det sista provet vi hade i dagarna.
Det kom fram att han och en annan kille hade fuskat.
De hade fått tag på förra årets prov och det var exakt lika dant som det vi hade nu.
Han hade också med sig en kompis, jag och min kompis hade träffat på hans kompis för en månad sen då vi var ute.
Jag sa:
"Din kompis sa att han är från samma ställe som min pappa."
Han sa: "Va? Nä... det är han inte."
Varför hade han sagt det? För att stället han verkligen kom i från inte var så bra i folks ögon?
Han frågade också hur det var med "killen".
Jag sa att vi nu hade gjort slut, han visste lite sen förut.
"Fan jag vill slå honom på käften! Du är för snäll Rebecca."
"Ja, sån är jag, ett ärligt och öppet hjärta."
Dock tycker inte jag att mitt, ex...skumt att säga, inte är dålig på nåt sätt.
Plus att jag hade ju mina problem också.
(Visst, han hanterade inte saker som gynnade vår relation men alla har vi våra saker. Han hanterade det på sitt sätt och han visste vad han gillade och inte gillade. Sen kan man tycka vad man vill, jag hade rätt, han hade rätt, båda gjorde fel. Alla tycker olika.)
Jag känner i alla fall att man inte kan vara för snäll, jag gillar att vara snäll.
Dock ska man inte vara naiv och det tycker jag inte att jag är.
Sen då jag gick så mötte jag en gammal flört precis utanför.
Vi träffades för några år sen, på en dejtsida, vi träffades aldrig i verkligheten, men har haft varandra på fb länge.
Vi hälsade och han sa:
"Varför ringer du aldrig mig då du går ut."
"Jag har ju haft kille så, känns ju lite skumt mot honom att gå ut med en kille som han inte känner till." (och som inte är en kompis sen gammalt.)
"Vaddå, vi kan bara gå ut som vänner." sa han.
Han kom inte in på stället för att vakterna sa att han var för full.
Jag tyckte inte att han såg så full ut.
"Jag har knappt druckit." sa han.
Vi pratade lite till och efter ett tag sa han:
"Egentligen har jag druckit en hel del, jag är jäkligt full."
Så kontentan av det hela...
Varför träffade jag på folk hela kvällen som inte talade sanning?
Vissa ljög, vissa försökte försköna bilden av sig själv.
Är det att många har så dålig självkänsla?
Varför kan folk inte bara vara raka och ärliga?
Då jag skjutsade hem killarna så släppte jag av hans kompis först.
Då vi var på väg hem mot min kompis så fick han ett sms av sin kompis som vi nyss släppt av.
Han skrev:
"Jag skiter i att jag inte är hennes stil, för hon är min stil, vilken tjej."
Jag skrattade och sa:
"Så du sa till honom att han inte är min stil?"
"Ja, så många år har jag känt dig så jag vet vad som är din stil, så jag tänkte att jag skulle rädda dig lite och säga det till honom."
Händelserik kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar