Då slog den till ordentligt, förkylningen jag fick.....
Jag har legat i soffan sen i onsdags.
I går somnade jag 22.30 och vakande klockan 10.00 i dag.
Det behövdes.
I dag har jag fått lite hosta, så då är den på väg över.
När jag blir förkyld så brukar det börja med halsen, sen snuva och sist hosta.
Får dåligt samvete för hunden då man inte kan vara ute lika mycket.
Så jag gömde godis i lägenheten, fick även tips av min vän som har hund att slå in dem i paket och gömma. Tomma dassrullar är bra till sånt. :)
Sen att kasta hans leksak flera ggr från soffan är ju inte så ansträngande för mig :)
Det är grymt tråkigt att vara hemma..ligga i soffan och kolla på tv...fy...
Jag som ville träffa vänner, dejta, shoppa. :)
Men, men....
Killar, killar....
Det brukar ju vara dött i längre perioder för att sen dyka upp flera samtidigt.
Hm...
Jag fick kontakt med A, på nätet, vi skrev ganska ofta till varandra.
Han är 39 år och har hus i Uppsala.
Det kom fram i går att han är steril....
Han säger att man kan få barn på andra sätt, de blir ju inte hans biologiska dock.
Jag visste inte hur jag skulle ta det.
Det måste ha varit tragiskt för honom att få veta det, han var 18 år då han fick beskedet.
Det är svårt för mig, känner jag, då jag inte känner honom.
Hade man träffats och gillat personen och han berättade att han var steril...
då hade man kanske kört vidare ändå. Men nu....? Jag vet inte... hm....
Sen har vi E, som jag skrev om förut, han som höll på med musik.
Han ringer i bland och vill fortfarande träffas.
Vi skulle ha setts men jag blev ju förkyld.
Sen har det dykt upp en kille, I, som jag träffade ute då jag var i hop med mitt ex.Han minns att jag sa att jag hade pojkvän då.
Vi träffades 2 ggr ute och sista gången sa jag att det var problem med pojkvännen.
Men det var allt, vi pratade lite grann men sen inget.
Jag håller mig till en tills det är avslutat, om det blir så.
Han hittade mig iallafall på nätet nyligen.
Han jobbar som snickare.
Han ringer och smsar mig ofta.
När vi pratar i telefon så pratar vi ofta 2 timmar.
Han är otroligt vettig och verkar jätte snäll.
Han verkar ha ett fint tankesätt.
Att man tex ska förlåta, respektera och bry sig om andra.
Sen är det en gammal dejt som vill att vi ska träffas på en fika. R.
Han är trevlig men det var nåt som inte klickade där..har jag för mig.
Jag gillar inte att han små kritiserar andra människor.
Jag är inte så som person och vill inte heller leva med en som är så.
Så jag vet inte, får väl ta en fika och se.
Sen är det han, S, som inte hade avslutat helt med sitt ex.
Vi har ringt varandra varje dag nästan, hans pappa låg för döden pga alkohol.
Jag har varit ett stöd för honom.
Jag har inte tänkt på ifall det kan bli något mellan oss, jag har släppt det.
Hans pappa dog några dagar innan julafton....
Dock hör han av sig fortfarande och vill ses.
Jag vet inte....har bara sett det, mot slutet, att jag har velat vara där för honom.
Även då vi inte känner varandra så bra, en människa i sorg...klart man vill vara där om de behöver en.
Ja, så vi får väl se..först och främst ska jag bli frisk....
Sen vill jag shoppa!! :)
Hahahha
lördag 29 december 2012
torsdag 27 december 2012
Förkyld
I går bröt en förkylning ut.
Jag hade 38 grader då jag la mig.
Det är första gången, vad jag minns, på ett år som jag blir förkyld.
Det känns ju jätte bra att vara frisk så mycket.
Det som känns mindre bra är att det gör ont i tandraden då jag har snytit mig, som jag gör var 5 minut, att jag inte sov mycket alls i natt pga förkylningen och att...
Klockan ringde 06 för att jag ska till jobbet......
Min kollega är utomlands och de har ingen annan att sätta in.
Min chef är ledig så jag ringer inte in och säger det.
Men jag ska maila henne så att de vet framöver.
Mitt jobb har vetat om att de borde lära upp någon annan i fall det skulle behövas.
Men de har inte gjort det, det har nästan gått ett år sen jag började där.
De är väl bekväma med att jag alltid är frisk....
Jag mår riktigt dåligt i dag....
Svettas, det snurrar, svider i ögonen, nyser som en tok, ja...jag mår inte bra..
Men jag åker dit och gör det viktigaste, åker hem och vilar och sen åker tillbaka i eftermiddag och avslutar.
Jag hade 38 grader då jag la mig.
Det är första gången, vad jag minns, på ett år som jag blir förkyld.
Det känns ju jätte bra att vara frisk så mycket.
Det som känns mindre bra är att det gör ont i tandraden då jag har snytit mig, som jag gör var 5 minut, att jag inte sov mycket alls i natt pga förkylningen och att...
Klockan ringde 06 för att jag ska till jobbet......
Min kollega är utomlands och de har ingen annan att sätta in.
Min chef är ledig så jag ringer inte in och säger det.
Men jag ska maila henne så att de vet framöver.
Mitt jobb har vetat om att de borde lära upp någon annan i fall det skulle behövas.
Men de har inte gjort det, det har nästan gått ett år sen jag började där.
De är väl bekväma med att jag alltid är frisk....
Jag mår riktigt dåligt i dag....
Svettas, det snurrar, svider i ögonen, nyser som en tok, ja...jag mår inte bra..
Men jag åker dit och gör det viktigaste, åker hem och vilar och sen åker tillbaka i eftermiddag och avslutar.
onsdag 26 december 2012
Julen 2012
Julen gick snabbt förbi men var jätte bra!
Pappa och hans man kom till Sthlm över jul.
De var hemma hos mig innan vi åkte till de andra och firade julafton, det kändes jätte bra att ha dem här.
De var även hos mig en snabbis på juldagen och min pappa började att pyssla med mina blommor.
Gud vad jag har saknat sånt! :)
Det blir att jag känner mig ompysslad. :)
När vi sen skildes åt på juldagen och jag kom upp i min lägenhet själv, så kändes det inte så bra.
Kände mig väldigt ensam och lite sorgsen.
Jag messade till min pappa att jag var glad för att de var här och tacksam för allt dessa dagar.
Han messade tillbaka en riktig kärleksförklaring som fick mig att börja gråta.
Hahhahahahah!
Underbart!
Jag är så tacksam och lycklig för att jag har fått en så fin kontakt med dem på senare tid. :)
Pappa och hans man kom till Sthlm över jul.
De var hemma hos mig innan vi åkte till de andra och firade julafton, det kändes jätte bra att ha dem här.
De var även hos mig en snabbis på juldagen och min pappa började att pyssla med mina blommor.
Gud vad jag har saknat sånt! :)
Det blir att jag känner mig ompysslad. :)
När vi sen skildes åt på juldagen och jag kom upp i min lägenhet själv, så kändes det inte så bra.
Kände mig väldigt ensam och lite sorgsen.
Jag messade till min pappa att jag var glad för att de var här och tacksam för allt dessa dagar.
Han messade tillbaka en riktig kärleksförklaring som fick mig att börja gråta.
Hahhahahahah!
Underbart!
Jag är så tacksam och lycklig för att jag har fått en så fin kontakt med dem på senare tid. :)
söndag 23 december 2012
2012 är snart till ända
I morgon är det julafton.
Jag känner mig glad och väldigt tacksam för livet och dess innehåll. :)
Min pappa och styvfar kommer ner över jul och det känns hur bra som helst!
Jag vill verkligen ha dem här i Sthlm.
Tycker att det har hänt massor med små saker runt mig den senaste månaden.
*En vän som hör av sig varje dag pga hans pappa ligger för döden pga alkohol.
Hans pappa dog häromdagen.
*Min styvfar har opererat sina kärl i benen.
*Hans bror dog samma dag.
*Jag hade grymt ont i ryggen i två dagar och grinade av smärta.
*Jag skulle ha glöggkväll och en massa vänner kom över.
(allt fix innan de kom)
* Mitt annars ganska stillsama jobb, där var det en del att göra.
Fick ju ta emot julklappar som skulle delas ut till hela kommunen och fixa dem.
*Jag var med en vän till en grupp som gjorde en massa övningar.
Det öppnade mig ännu mer och nu känner jag sån stark kärlek till andra.
Jag fick kontakt med en tjej där, vi pratade inte så mycket men det kändes verkligen som vi hade setts förut i livet.
*Alla pratade om domedagen i fredags den 21 dec. Det var ju ingen domedag.
Mayafolket räknade ut att en tidscykel 5 125 år var slut och att det skulle börja en ny.
* Jag har den senaste tiden känt mig väldigt blödig, lätt till tårar och väldigt känslig, fast ändå varit glad.
*En bekants katt, som var innekatt, stack ut en dag och hittades på körd och halväten.
Jag börjar gråta då jag tänker på det för mycket.
Har haft så lätt för att känna andras smärta.
* Detta år har jag verkligen gjort en egen resa.
Det känns helt fantastiskt!
Allt har ju bara blivit positivt detta år när jag tänker efter. :)
Jag känner själv att jag skrattar väldigt ofta nu och har en mer positiv syn på saker och ting. :)
Tack för detta år som snart är till ända!
Jag älskar mig själv, jag älskar min hund, jag älskar mina pappor, jag älskar mina vänner och jag älskar mitt liv och är så tacksam för allt! :)
Jag känner mig glad och väldigt tacksam för livet och dess innehåll. :)
Min pappa och styvfar kommer ner över jul och det känns hur bra som helst!
Jag vill verkligen ha dem här i Sthlm.
Tycker att det har hänt massor med små saker runt mig den senaste månaden.
*En vän som hör av sig varje dag pga hans pappa ligger för döden pga alkohol.
Hans pappa dog häromdagen.
*Min styvfar har opererat sina kärl i benen.
*Hans bror dog samma dag.
*Jag hade grymt ont i ryggen i två dagar och grinade av smärta.
*Jag skulle ha glöggkväll och en massa vänner kom över.
(allt fix innan de kom)
* Mitt annars ganska stillsama jobb, där var det en del att göra.
Fick ju ta emot julklappar som skulle delas ut till hela kommunen och fixa dem.
*Jag var med en vän till en grupp som gjorde en massa övningar.
Det öppnade mig ännu mer och nu känner jag sån stark kärlek till andra.
Jag fick kontakt med en tjej där, vi pratade inte så mycket men det kändes verkligen som vi hade setts förut i livet.
*Alla pratade om domedagen i fredags den 21 dec. Det var ju ingen domedag.
Mayafolket räknade ut att en tidscykel 5 125 år var slut och att det skulle börja en ny.
* Jag har den senaste tiden känt mig väldigt blödig, lätt till tårar och väldigt känslig, fast ändå varit glad.
*En bekants katt, som var innekatt, stack ut en dag och hittades på körd och halväten.
Jag börjar gråta då jag tänker på det för mycket.
Har haft så lätt för att känna andras smärta.
* Detta år har jag verkligen gjort en egen resa.
Det känns helt fantastiskt!
Allt har ju bara blivit positivt detta år när jag tänker efter. :)
Jag känner själv att jag skrattar väldigt ofta nu och har en mer positiv syn på saker och ting. :)
Tack för detta år som snart är till ända!
Jag älskar mig själv, jag älskar min hund, jag älskar mina pappor, jag älskar mina vänner och jag älskar mitt liv och är så tacksam för allt! :)
torsdag 20 december 2012
Längtan efter en egen familj
På jobbet får jag i bland bevittna ett faderskap.
De kommer ju hit, föräldrarna, oftast med nyfödda, för att pappan ska skriva under ett papper på att det är han som är pappan.
I dag hände det som jag har lyckats slå i från mig då jag sitter där i samma rum, i 5 minuter, med bebisen.
Jag kände hur mina tårar brände bakom ögonlocken.
Det var ju ingen som såg något, jag var glad och trevlig som vanligt.
Men i bland är det jätte svårt, jätte tungt...
Jag vill så gärna ha en familj, jag vill så gärna ha barn.
Jag längtar efter en partner så att det gör ont i själen vissa dagar.
Då jag ser ett spädbarn så känns det i bland så fruktansvärt jobbigt.
Jag längtar som bara den efter egna barn....
De kommer ju hit, föräldrarna, oftast med nyfödda, för att pappan ska skriva under ett papper på att det är han som är pappan.
I dag hände det som jag har lyckats slå i från mig då jag sitter där i samma rum, i 5 minuter, med bebisen.
Jag kände hur mina tårar brände bakom ögonlocken.
Det var ju ingen som såg något, jag var glad och trevlig som vanligt.
Men i bland är det jätte svårt, jätte tungt...
Jag vill så gärna ha en familj, jag vill så gärna ha barn.
Jag längtar efter en partner så att det gör ont i själen vissa dagar.
Då jag ser ett spädbarn så känns det i bland så fruktansvärt jobbigt.
Jag längtar som bara den efter egna barn....
måndag 17 december 2012
Tillbakablickar och friskhet från uc
Den 21 juli 2012 så slutade jag att äta gluten.
Det tog mig ca 5 dagar att sluta blöda.
Den 27 juli gick jag ner från 3 st pentasa till 2 st om dagen.
(underhållsmedicin)
Den 13 augusti åt jag färska champinjoner och därefter reagerade min mage i ca 8 dagar efter.
Kan vara att Candidan aktiverades och tarmen redan var känslig.
Tog ca 3 pentasa supp (lokalbehandling) de sista dagarna så magen blev bra igen.
Den 10 september så drog jag ner från 2 st pentasa till 1 st pentasa per dag.
I början av oktober så slutade jag helt med medicinen.
Den 17 oktober åt jag ute och valde Vietnamesisk mat.
Frågade om den var glutenfri och de sa ja.
Den 18 oktober åt jag tacos som jag inte hade tillagat själv.
Tacoskalen är ju gjorda på majs men jag vet inte ang såsen eller tacokryddan.
Fredagen den 19 blev jag dålig i magen.
Det höll i sig i ca 7 dagar.
De sista dagarna tog jag pentasa supp och då blev jag bra efter 3dje tabletten.
Jag vet inte om det var något i maten ute eller något med tacosmaten som gjorde att jag blev dålig.
Då jag började bli frisk så var ändå magen lite orolig.
Jag märkte av saker med magen som jag inte hade varit med om förut.
Dock började allt sakta att avta.
Smärtan som jag haft i magen, på ett ställe, tog dock längre tid att bli av med.
Nu minns jag den inte ens :)
Annars har jag varit väldigt frisk sen jag slutade med gluten.
Magen har ju hållt på att läka så det är därför den har varit orolig.
Dock var jag ju rädd hela tiden för att det skulle dyka upp ett nytt skov.
Men det är inte så konstigt, oron, man visste ju inte vad som skulle hända. :)
Nu är jag helt frisk och har eg varit frisk sen 21 juli med 2 små bakslag.
Men helt frisk OCH medicinfri har jag varit i 2 månader.
Det känns helt underbart och jag har tillomed glömt bort sjukdomen.
Jag tänker fortfarande på att nästan alltid kolla innehållsförteckningen på saker och ting.
I bland äter jag något utan att tänka mig för, att det känns självklart att det inte finns gluten i tex risgrynsgröt eller pepparsalami.
Men...det finns ju vete i vissa av lösgodissorterna, och de är inte choklad med crisp i utan tex sura saker som är gele. Sen tex i julmust ingår bland annat aromämnen från malt eller maltextrakt.
Malt framställs vanligtvis från sädesslaget korn som innehåller gluten.
Livsmedelsverket har vid flera tillfällen undersökt julmust av olika fabrikat, men inte kunnat hitta gluten. Livsmedelsverket har även analyserat det maltextrakt som används vid framställning av de flesta julmustsorter. Inte heller i maltextraktet påvisades gluten.
Det finns dock de som upplever att dom inte tål julmust, men frågan är om det har med gluten eller något annat att göra.
Så ibland tänker man inte ens på gluten för att det känns så självklart att det inte finns i just den produkten man ska äta eller dricka, men ack så fel man kan ha. :)
Det gäller att påminna sig själv och att vara försiktig.
Det tar tid att bli helt frisk och det tar tid att lära sig alla fällor.
Men fan vad kul det är att vara frisk! :)
Det tog mig ca 5 dagar att sluta blöda.
Den 27 juli gick jag ner från 3 st pentasa till 2 st om dagen.
(underhållsmedicin)
Den 13 augusti åt jag färska champinjoner och därefter reagerade min mage i ca 8 dagar efter.
Kan vara att Candidan aktiverades och tarmen redan var känslig.
Tog ca 3 pentasa supp (lokalbehandling) de sista dagarna så magen blev bra igen.
Den 10 september så drog jag ner från 2 st pentasa till 1 st pentasa per dag.
I början av oktober så slutade jag helt med medicinen.
Den 17 oktober åt jag ute och valde Vietnamesisk mat.
Frågade om den var glutenfri och de sa ja.
Den 18 oktober åt jag tacos som jag inte hade tillagat själv.
Tacoskalen är ju gjorda på majs men jag vet inte ang såsen eller tacokryddan.
Fredagen den 19 blev jag dålig i magen.
Det höll i sig i ca 7 dagar.
De sista dagarna tog jag pentasa supp och då blev jag bra efter 3dje tabletten.
Jag vet inte om det var något i maten ute eller något med tacosmaten som gjorde att jag blev dålig.
Då jag började bli frisk så var ändå magen lite orolig.
Jag märkte av saker med magen som jag inte hade varit med om förut.
Dock började allt sakta att avta.
Smärtan som jag haft i magen, på ett ställe, tog dock längre tid att bli av med.
Nu minns jag den inte ens :)
Annars har jag varit väldigt frisk sen jag slutade med gluten.
Magen har ju hållt på att läka så det är därför den har varit orolig.
Dock var jag ju rädd hela tiden för att det skulle dyka upp ett nytt skov.
Men det är inte så konstigt, oron, man visste ju inte vad som skulle hända. :)
Nu är jag helt frisk och har eg varit frisk sen 21 juli med 2 små bakslag.
Men helt frisk OCH medicinfri har jag varit i 2 månader.
Det känns helt underbart och jag har tillomed glömt bort sjukdomen.
Jag tänker fortfarande på att nästan alltid kolla innehållsförteckningen på saker och ting.
I bland äter jag något utan att tänka mig för, att det känns självklart att det inte finns gluten i tex risgrynsgröt eller pepparsalami.
Men...det finns ju vete i vissa av lösgodissorterna, och de är inte choklad med crisp i utan tex sura saker som är gele. Sen tex i julmust ingår bland annat aromämnen från malt eller maltextrakt.
Malt framställs vanligtvis från sädesslaget korn som innehåller gluten.
Livsmedelsverket har vid flera tillfällen undersökt julmust av olika fabrikat, men inte kunnat hitta gluten. Livsmedelsverket har även analyserat det maltextrakt som används vid framställning av de flesta julmustsorter. Inte heller i maltextraktet påvisades gluten.
Det finns dock de som upplever att dom inte tål julmust, men frågan är om det har med gluten eller något annat att göra.
Så ibland tänker man inte ens på gluten för att det känns så självklart att det inte finns i just den produkten man ska äta eller dricka, men ack så fel man kan ha. :)
Det gäller att påminna sig själv och att vara försiktig.
Det tar tid att bli helt frisk och det tar tid att lära sig alla fällor.
Men fan vad kul det är att vara frisk! :)
söndag 16 december 2012
Migränens verkan
Migrän
Nu ska jag skriva om min hemska migrän som jag ingen borde ha.
I går var jag trött, jag låg efter med sömnen.
Sover jag 7 timmar en arbetsdag så är det för lite.
Näst sista natten blev det 6 timmar, natten innan vaknade jag hela natten av ryggsmärta som jag skrev om tidigare.
Så i går så arbetade jag ett par timmar på mitt extra jobb.
Det är väldigt tungt fysiskt.
När jag kom hem så var jag tvungen att fixa inför kvällen då jag skulle ha folk över för min årliga glöggkväll.
Så, i vanliga fall brukar jag sova en timme eller så, efter extra jobbet men jag hann inte nu.
Jag åt inte heller lunch vilket jag visste inte är bra att hoppa över då jag har arbetat fysiskt.
Då alla kom för kvällen och jag äntligen fick sätta mig ned så började gäspningarna, inga små inte...
Alla gick vid 23.30 utan en kompis.
Vi satt och pratade lite och jag fick fotmassage.
Det gjorde sjukt ont på vissa ställen under fötterna.
Jag hörde att de punkterna representerade ryggen.
Jag kände mig jätte trött och då jag blundade kort så höll jag hela tiden på att somna. Så jag körde ut min vän efter ett tag. :)
Jag vaknade 13.45...jag hade sovit 12 timmar.
Hela min kropp värkte, jag kunde knappt lyfta kroppsdelar för det kändes som att jag hade blivit överkörd.
Till slut kom jag upp och då kände jag den....huvudvärken.
Den börjar ofta sakta, sakta med ett litet tryck/bultande bak övanför nacken.
Jag gick upp ur sängen och kände hur mina ben svek mig...
Jag skakade på händerna och fummlade fram en migräntablett.
Jag kokade kaffe men klarade bara av att sitta på en stol medans det bryggdes.
Tänkte klä på mig men jag orkade verkligen inte.
Jag svettades, skakade, mådde illa och var helt orkeslös.
Då jag drack mitt kaffe var jag tvungen att halvligga på soffan.
Jag kunde inte ligga ner då det gjorde ondare i huvudet.
Så jag satt/låg där i soffan ca 30 min tills tabletten kickade in.
Då jag var ute med hunden så kände jag andfådheten och jag fick inte gå för fort då jag långt i bakgrunden kände hur huvudvärken bankade.
Jag kände också en tickande smärta bakom ena örat.
Tabletten hade ju kickat in men man kan inte anstränga sig ändå för då känner man av värken.
Det känns som att gå i en dimma, man vet vad man gör men allt är lite diffust, smärtan har varit så kraftig.
Då jag höll på att göra middag så kände jag att den svagt började att komma tillbaka igen.
Jag var hungrig och såg verkligen fram emot maten.
Jag tog en tablett och då jag satte mig ned och började äta så smög sig illamåendet på.
Jag ville verkligen inte kräkas upp maten eftersom jag verkligen hade sett fram emot att få mat i magen..så jag fick lägga ner besticken och vila lite.
Det är så fruktansvärt, denna värk, så hemsk!
Jag lider verkligen med alla som har migrän.
Nu ska jag skriva om min hemska migrän som jag ingen borde ha.
I går var jag trött, jag låg efter med sömnen.
Sover jag 7 timmar en arbetsdag så är det för lite.
Näst sista natten blev det 6 timmar, natten innan vaknade jag hela natten av ryggsmärta som jag skrev om tidigare.
Så i går så arbetade jag ett par timmar på mitt extra jobb.
Det är väldigt tungt fysiskt.
När jag kom hem så var jag tvungen att fixa inför kvällen då jag skulle ha folk över för min årliga glöggkväll.
Så, i vanliga fall brukar jag sova en timme eller så, efter extra jobbet men jag hann inte nu.
Jag åt inte heller lunch vilket jag visste inte är bra att hoppa över då jag har arbetat fysiskt.
Då alla kom för kvällen och jag äntligen fick sätta mig ned så började gäspningarna, inga små inte...
Alla gick vid 23.30 utan en kompis.
Vi satt och pratade lite och jag fick fotmassage.
Det gjorde sjukt ont på vissa ställen under fötterna.
Jag hörde att de punkterna representerade ryggen.
Jag kände mig jätte trött och då jag blundade kort så höll jag hela tiden på att somna. Så jag körde ut min vän efter ett tag. :)
Jag vaknade 13.45...jag hade sovit 12 timmar.
Hela min kropp värkte, jag kunde knappt lyfta kroppsdelar för det kändes som att jag hade blivit överkörd.
Till slut kom jag upp och då kände jag den....huvudvärken.
Den börjar ofta sakta, sakta med ett litet tryck/bultande bak övanför nacken.
Jag gick upp ur sängen och kände hur mina ben svek mig...
Jag skakade på händerna och fummlade fram en migräntablett.
Jag kokade kaffe men klarade bara av att sitta på en stol medans det bryggdes.
Tänkte klä på mig men jag orkade verkligen inte.
Jag svettades, skakade, mådde illa och var helt orkeslös.
Då jag drack mitt kaffe var jag tvungen att halvligga på soffan.
Jag kunde inte ligga ner då det gjorde ondare i huvudet.
Så jag satt/låg där i soffan ca 30 min tills tabletten kickade in.
Då jag var ute med hunden så kände jag andfådheten och jag fick inte gå för fort då jag långt i bakgrunden kände hur huvudvärken bankade.
Jag kände också en tickande smärta bakom ena örat.
Tabletten hade ju kickat in men man kan inte anstränga sig ändå för då känner man av värken.
Det känns som att gå i en dimma, man vet vad man gör men allt är lite diffust, smärtan har varit så kraftig.
Då jag höll på att göra middag så kände jag att den svagt började att komma tillbaka igen.
Jag var hungrig och såg verkligen fram emot maten.
Jag tog en tablett och då jag satte mig ned och började äta så smög sig illamåendet på.
Jag ville verkligen inte kräkas upp maten eftersom jag verkligen hade sett fram emot att få mat i magen..så jag fick lägga ner besticken och vila lite.
Det är så fruktansvärt, denna värk, så hemsk!
Jag lider verkligen med alla som har migrän.
Fin kommentar
Jag fick en jätte fin kommentar häromdagen på bloggen!
Måste publicera de ord som värmde mitt hjärta. :)
"Har följt din blogg
Du verkar vara en härlig tjej, en sån som man vill ha som kompis!"
Underbart! :)
Du som skrev den, hoppas att du mår bra och att det går framåt. :)
Måste publicera de ord som värmde mitt hjärta. :)
"Har följt din blogg
Du verkar vara en härlig tjej, en sån som man vill ha som kompis!"
Underbart! :)
Du som skrev den, hoppas att du mår bra och att det går framåt. :)
tisdag 11 december 2012
Diskbråck? nej! del 3
Jag blir lite sur nu.
Delvis för att jag inte är läkare och vet hur saker och ting ligger till.
Delvis för att värken hade släppt då jag skulle till läkaren.
Jag hade ju så jäkla ont i morse.
jag låg i soffan med tens maskinen en timme och sen sov jag en timme.
Sen gick jag upp för att åka till läkaren.
När jag gick upp så hade jag inte ont.
Jag blev förvånad men lättad såklart.
Så jag tog bilen dit.
Väl där så hade jag fortfarande inte ont.
Delvis för att jag inte är läkare och vet hur saker och ting ligger till.
Delvis för att värken hade släppt då jag skulle till läkaren.
Jag hade ju så jäkla ont i morse.
jag låg i soffan med tens maskinen en timme och sen sov jag en timme.
Sen gick jag upp för att åka till läkaren.
När jag gick upp så hade jag inte ont.
Jag blev förvånad men lättad såklart.
Så jag tog bilen dit.
Väl där så hade jag fortfarande inte ont.
Väl där så berättade jag allt, hon undersökte mig, jag fick lyfta på benen, bli killad under fötterna osv osv.
Hon sa att jag inte hade nån påverkan från diskbråcket iallfall.
Man kan ha diskbråk utan att ha påverkan från det tydligen.
Jag: "Men vad kan det vara då?"
Hon: "Det är svårt att säga, folk får ont i ryggen till och från."
Jag: "Men jag sa ju att jag har haft detta i flera år."
Hon: "Ja, jag vet inte."
Jag sa till henne att jag var lite sur för att jag helt plötsligt inte hade ont, men att jag inte rört på mig så mycket än, det kanske komer tillbax då jag går ut med hunden.
Då sa hon: "Men jag tror inte att du ljuger när du berättar om smärtan."
Så skrev hon ut paraflex, (tror jag de hette) muskelavslappnande och gav mig telefonnr till sjukgymnaster.
Så jag vete fan...tydligen var det inte det då...
Känner mig sur på hela situationen.
Hon sa att jag inte hade nån påverkan från diskbråcket iallfall.
Man kan ha diskbråk utan att ha påverkan från det tydligen.
Jag: "Men vad kan det vara då?"
Hon: "Det är svårt att säga, folk får ont i ryggen till och från."
Jag: "Men jag sa ju att jag har haft detta i flera år."
Hon: "Ja, jag vet inte."
Jag sa till henne att jag var lite sur för att jag helt plötsligt inte hade ont, men att jag inte rört på mig så mycket än, det kanske komer tillbax då jag går ut med hunden.
Då sa hon: "Men jag tror inte att du ljuger när du berättar om smärtan."
Så skrev hon ut paraflex, (tror jag de hette) muskelavslappnande och gav mig telefonnr till sjukgymnaster.
Så jag vete fan...tydligen var det inte det då...
Känner mig sur på hela situationen.
Diskbråck, del 2
I går kväll så hade jag en TENS maskin på min smärta.
"TENS, Transkutan Elektrisk NervStimulering, är en metod för smärtlindring som bygger på stimulering med svaga elektriska strömmar. En batteridriven apparat överför via ledningar ström till plattor som sätts på kroppen. Metoden används vid både akuta och långvariga smärttillstånd.
TENS kan användas både vid så kallad nociceptiv smärta, då smärtan vanligen har sitt ursprung i leder, skelett, muskler, hud, och i interna organ, och när smärtan är neuropatisk eller neurogen (det vill säga smärtan härstammar från nervsystemet).
TENS-smärtlindring kan användas i samband med (före och under) förlossning. I Sverige och Finland finns möjligheten att hyra en TENS-apparat för smärtlindring hemma när sammandragningarna börjar.
Metoden har även visat sig ge smärtlindring och förbättrad sårläkning vid perifera cirkulationsrubbningar.
TENS är även effektiv vid behandling av illamående.
TENS kan räcka som enda behandlingsform, men kan också vara ett värdefullt komplement till annan farmakologisk och/eller fysikalisk behandling.
TENS går bra att kombinera med många andra behandlingar, till exempel farmakologisk behandling och akupunktur."
Källa: Wikipedia
I morse då jag vaknade så kändes det faktiskt bättre.
Jag blev glad.
Jag gick upp och började göra mig iordning.
Jag var väldigt försiktig och rörde mig väldigt sakta.
Men ju längre tid jag var uppe desto mer ont började det att göra.
Jag tänkte att jag skulle gå till jobbet eftersom det sägs att man ska röra på sig.
Haltande började jag att gå, efter ca 5 minuter så kom det en trappa.
Efter halva trappan var jag tvungen att stanna.
Smärtan skar så fruktansvärt, varje gång jag böjde benet för att ta ett nytt kliv på trappan.
Tårarna började rinna ner för mina kinder.
Inte kan jag gå till jobbet, hur fan ska jag klara en hel dag där?
Så jag vände hemmåt.
Väl hemma så skulle jag ta av mig jeansen för att byta till mjukisbyxor.
Det gick inte.
Jag hade fått ner byxorna till knäna och började storgråta.
Seriöst, det gjorde så jäkla ont!!!
Nu sitter jag i soffan, det känns bra att sitta still, det gör inte ont då.
Jag ska till läkaren kl 13.00 i dag.
Får se vad de säger.
Är det diskbråck eller nåt annat?
Fast jag vet inte hur jag ska komma till läkaren.
Jag klarar ej av att köra, inte att gå till nån tunnelbana heller.
Kan ju knappt röra mig... :(
Är det taxi som gäller då eller... :(
"TENS, Transkutan Elektrisk NervStimulering, är en metod för smärtlindring som bygger på stimulering med svaga elektriska strömmar. En batteridriven apparat överför via ledningar ström till plattor som sätts på kroppen. Metoden används vid både akuta och långvariga smärttillstånd.
TENS kan användas både vid så kallad nociceptiv smärta, då smärtan vanligen har sitt ursprung i leder, skelett, muskler, hud, och i interna organ, och när smärtan är neuropatisk eller neurogen (det vill säga smärtan härstammar från nervsystemet).
TENS-smärtlindring kan användas i samband med (före och under) förlossning. I Sverige och Finland finns möjligheten att hyra en TENS-apparat för smärtlindring hemma när sammandragningarna börjar.
Metoden har även visat sig ge smärtlindring och förbättrad sårläkning vid perifera cirkulationsrubbningar.
TENS är även effektiv vid behandling av illamående.
TENS kan räcka som enda behandlingsform, men kan också vara ett värdefullt komplement till annan farmakologisk och/eller fysikalisk behandling.
TENS går bra att kombinera med många andra behandlingar, till exempel farmakologisk behandling och akupunktur."
Källa: Wikipedia
I morse då jag vaknade så kändes det faktiskt bättre.
Jag blev glad.
Jag gick upp och började göra mig iordning.
Jag var väldigt försiktig och rörde mig väldigt sakta.
Men ju längre tid jag var uppe desto mer ont började det att göra.
Jag tänkte att jag skulle gå till jobbet eftersom det sägs att man ska röra på sig.
Haltande började jag att gå, efter ca 5 minuter så kom det en trappa.
Efter halva trappan var jag tvungen att stanna.
Smärtan skar så fruktansvärt, varje gång jag böjde benet för att ta ett nytt kliv på trappan.
Tårarna började rinna ner för mina kinder.
Inte kan jag gå till jobbet, hur fan ska jag klara en hel dag där?
Så jag vände hemmåt.
Väl hemma så skulle jag ta av mig jeansen för att byta till mjukisbyxor.
Det gick inte.
Jag hade fått ner byxorna till knäna och började storgråta.
Seriöst, det gjorde så jäkla ont!!!
Nu sitter jag i soffan, det känns bra att sitta still, det gör inte ont då.
Jag ska till läkaren kl 13.00 i dag.
Får se vad de säger.
Är det diskbråck eller nåt annat?
Fast jag vet inte hur jag ska komma till läkaren.
Jag klarar ej av att köra, inte att gå till nån tunnelbana heller.
Kan ju knappt röra mig... :(
Är det taxi som gäller då eller... :(
måndag 10 december 2012
Diskbråck?
Jag har problem med svanken, jag har väldigt ofta ont.
Eller...när jag sitter på huk eller på golvet och ska resa mig upp så gör det sjukt ont.
De röntgade min rygg förut och såg att jag hade ett diskbråck längst ned i ryggen.
Ingen nerv var i kläm så det skulle inte ge mig något problem, sa de.
I bland smärtar det på ena sidan av rumpan, högre upp.
Jag haltar lite och det gör ont att böja sig ner osv.
Det brukar gå över efter en dag el några timmar, lite olika.
I går kväll började denna värk helt plötsligt.
På natten vaknade jag av att jag skulle vända mig om och det skar av smärta.
Så varje gång jag vände mig om så vaknade jag....
Sen pulserade det smärta en stund och sen somnade jag igen.
Så har det varit hela natten.
I morse fortsatte det att göra väldigt ont, jag gick ut med hunden och tänkte att det borde bli bättre när man rör sig. Så vi tog en längre promenad.
Det blev bara värre och värre....
Mot slutet av promenaden så kunde jag knappt gå upp för trappor.
När jag kom hem och skulle ta av mig skorna så började jag nästan gråta av smärtan.
Det strålar ut i låret och upp i ryggen.
Jag satte mig på en stol en stund, då försvann den mesta smärtan.
Jag läste på nätet att man ska röra sig, att det är bättre.
Men smärtan blev ju mer då?
Nu märker jag ju att stillasittande gör oxå så att smärtan kommer tillbaka, den morlar.
Jag har iallafall ringt både naprapaten jag gick hos förut och min vårdcentral.
De ska ringa upp.
Vad ska man göra när man har såhär ont?
Smärtstillande, sa en vän.
Nja..helst inte va....
Ska man bara härda ut?
Läste på nätet att det läker efter ett tag.
Men jag trodde att man hade det hela livet?
Eller...när jag sitter på huk eller på golvet och ska resa mig upp så gör det sjukt ont.
De röntgade min rygg förut och såg att jag hade ett diskbråck längst ned i ryggen.
Ingen nerv var i kläm så det skulle inte ge mig något problem, sa de.
I bland smärtar det på ena sidan av rumpan, högre upp.
Jag haltar lite och det gör ont att böja sig ner osv.
Det brukar gå över efter en dag el några timmar, lite olika.
I går kväll började denna värk helt plötsligt.
På natten vaknade jag av att jag skulle vända mig om och det skar av smärta.
Så varje gång jag vände mig om så vaknade jag....
Sen pulserade det smärta en stund och sen somnade jag igen.
Så har det varit hela natten.
I morse fortsatte det att göra väldigt ont, jag gick ut med hunden och tänkte att det borde bli bättre när man rör sig. Så vi tog en längre promenad.
Det blev bara värre och värre....
Mot slutet av promenaden så kunde jag knappt gå upp för trappor.
När jag kom hem och skulle ta av mig skorna så började jag nästan gråta av smärtan.
Det strålar ut i låret och upp i ryggen.
Jag satte mig på en stol en stund, då försvann den mesta smärtan.
Jag läste på nätet att man ska röra sig, att det är bättre.
Men smärtan blev ju mer då?
Nu märker jag ju att stillasittande gör oxå så att smärtan kommer tillbaka, den morlar.
Jag har iallafall ringt både naprapaten jag gick hos förut och min vårdcentral.
De ska ringa upp.
Vad ska man göra när man har såhär ont?
Smärtstillande, sa en vän.
Nja..helst inte va....
Ska man bara härda ut?
Läste på nätet att det läker efter ett tag.
Men jag trodde att man hade det hela livet?
lördag 8 december 2012
Ansiktsbehandling, del 2 pigmentsfläckar
Jag har använt pigments blekande krämen varje kväll sen oktober.
För nån vecka sedan så tänkte jag på att fläckarna har rodnat och de syns mer nu.
Jag frågade en på mitt jobb och hon sa att det syntes att det var rött.
Jag blev lite orolig och funderade på om det var en allergisk reaktion.
Jag ringde hon som gjort anisktbehandlingen på mig och hon sa,
Det blir rött nu för att det börjar göra verkan.
Man forcerar ju upp fläckarna till ytan.
Hade jag blivit röd i början av behandlingen med krämen, då hade det ev varit en allergisk reaktion.
Så hon sa att om jag kan stå ut med att de är något röda och syns mer nu, så skulle jag fortsätta behandlingen.
Har bild på dem, men det känns ju inte som man ser nån skillnad på bilden.....
För nån vecka sedan så tänkte jag på att fläckarna har rodnat och de syns mer nu.
Jag frågade en på mitt jobb och hon sa att det syntes att det var rött.
Jag blev lite orolig och funderade på om det var en allergisk reaktion.
Jag ringde hon som gjort anisktbehandlingen på mig och hon sa,
Det blir rött nu för att det börjar göra verkan.
Man forcerar ju upp fläckarna till ytan.
Hade jag blivit röd i början av behandlingen med krämen, då hade det ev varit en allergisk reaktion.
Så hon sa att om jag kan stå ut med att de är något röda och syns mer nu, så skulle jag fortsätta behandlingen.
Har bild på dem, men det känns ju inte som man ser nån skillnad på bilden.....
Lilla bilden är oktober, stora bilden är nu.
torsdag 6 december 2012
Snö och åter snö
De har inte plogat min gata i dag heller...
Jag kan ju inte åka i väg med bilen..
Skulle behöva det i morgon....
De har skottat trottoaren med spade så det är en stor snövall precis bakom bilen.
I dag då jag var ute med hunden gick vi i djup snö.
Jag tänkte att jag kunde gå före honom och göra upp spår som han kunde gå i.
Nä, inte då... det gick bra en halv minut, sen skulle han hoppa förbi mig och göra sin egna väg. :)
Jag kan ju inte åka i väg med bilen..
Skulle behöva det i morgon....
De har skottat trottoaren med spade så det är en stor snövall precis bakom bilen.
Jag tänkte att jag kunde gå före honom och göra upp spår som han kunde gå i.
Nä, inte då... det gick bra en halv minut, sen skulle han hoppa förbi mig och göra sin egna väg. :)
Mina spår till vänster, hundens hoppande i den djupa snön till höger. :)
Allt löser sig, faktiskt. :)
All denna snö som föll över Sthlm. :)
Hunden gillade det jätte mycket, jag med egentligen.
Fick man busa lite med hunden i snön, alltid roligt. :)
Dock så var det inte plogat och gatan där jag bor har de inte rört alls.
Det finns inte ens bilspår i gatan och vallar av snö från dem som har skottat trottoaren en dag.
Bilarna kan alltså inte ta sig ut eller in på gatan.
De som har parkeringsplatser kan inte heller köra ut sina bilar.
Så jag har gått till jobbet i ett par dagar nu ist för att ta bilen.
Det var helt ok med rätt kläder.
Går genom en skog så snön var ända upp till knäna. :)
Snacka om träning...som att vada i vatten.
Jag brukar åka hem på lunchen och gå ut med hunden i vanliga fall, alla dagar har jag kunnat ta firmabilen för att göra det, förutom i går, onsdag, när det snöade som värst.
Det blev absolut inget problem för att jag arbetar halvdagar på onsdagar.
I morse innan jag gick ut med hunden så funderade jag på hur jag skulle göra i dag med hunden på lunchen eftersom jag arbetade heldag i dag.
Väl ute så möter jag en granne som har hund.
Vi pratar lite om snön, utebliven plogning och att jag brukar åka hem på lunchen.
Då säger grannen : "Ja, men jag och min man är hemma i dag pga förkylning så vi kan gå ut med din hund."
Jag frågade inte ens om det och gav inte heller sken av att det inte skulle fungera att köra hem på lunchen. :)
(De hade fortfarande inte plogat och inte heller på gatorna runtomkring.)
Jag blev glad, klart man blir lite nojjig... de hade aldrig gått ut med honom och jag skulle lämna nyckel till dem och allt... :)
Men det gick bra tydligen, fick både sms och samtal från dem sen!
Så...ofta använder jag ett uttryck nu, som jag inte har använt förut i mitt liv men som jag har fattat nu på senare tid.... :)
Allt löser sig! :)
Hunden gillade det jätte mycket, jag med egentligen.
Fick man busa lite med hunden i snön, alltid roligt. :)
Dock så var det inte plogat och gatan där jag bor har de inte rört alls.
Det finns inte ens bilspår i gatan och vallar av snö från dem som har skottat trottoaren en dag.
Bilarna kan alltså inte ta sig ut eller in på gatan.
De som har parkeringsplatser kan inte heller köra ut sina bilar.
Så jag har gått till jobbet i ett par dagar nu ist för att ta bilen.
Det var helt ok med rätt kläder.
Går genom en skog så snön var ända upp till knäna. :)
Snacka om träning...som att vada i vatten.
Jag brukar åka hem på lunchen och gå ut med hunden i vanliga fall, alla dagar har jag kunnat ta firmabilen för att göra det, förutom i går, onsdag, när det snöade som värst.
Det blev absolut inget problem för att jag arbetar halvdagar på onsdagar.
I morse innan jag gick ut med hunden så funderade jag på hur jag skulle göra i dag med hunden på lunchen eftersom jag arbetade heldag i dag.
Väl ute så möter jag en granne som har hund.
Vi pratar lite om snön, utebliven plogning och att jag brukar åka hem på lunchen.
Då säger grannen : "Ja, men jag och min man är hemma i dag pga förkylning så vi kan gå ut med din hund."
Jag frågade inte ens om det och gav inte heller sken av att det inte skulle fungera att köra hem på lunchen. :)
(De hade fortfarande inte plogat och inte heller på gatorna runtomkring.)
Jag blev glad, klart man blir lite nojjig... de hade aldrig gått ut med honom och jag skulle lämna nyckel till dem och allt... :)
Men det gick bra tydligen, fick både sms och samtal från dem sen!
Så...ofta använder jag ett uttryck nu, som jag inte har använt förut i mitt liv men som jag har fattat nu på senare tid.... :)
Allt löser sig! :)
söndag 2 december 2012
Killfronten del 2
A, blir det inget med.
Det tar ju några telefonsamtal innan man vet mer om personen.
Han har en del att jobba med även då han verkligen är på rätt spår.
Jag vill ha en partner som redan är klar med allt bagage, trygg i sig själv och vet vad han vill med livet.
O, pratade jag väldigt kort med i telefon för flera dagar sen.
Då på första samtalet, efter 5 minuter så sa han att han vill flytta till Thailand.
Han var nyligen där och han är trött på rutiner och Sveriges mörker så han funderar starkt på att flytta dit ett par månader.
Jag kände att allt dog från min sida. Jag tänkte, "Jaha...varför ska jag fortsätta att prata med dig i telefon nu?"
Efter det har han bara messat två ggr sen har vi inte hörts på tre dagar så jag tror det är över där.
Sen har vi E, han ringer nästan varje dag, korta samtal.
Han messar oxå
Han vill verkligen ses.
Där är det jag som drar i handbromsen.
Det känns inte som att vi är på samma plan alls i livet.
Hans dröm är att flytta in till Söder och där sprack det direkt.
Hahahha
Jag vill ju flytta ut till naturen, till hus.
Jag vill inte hålla på och tramsa.
Jag vet vad jag vill redan.
Så... då är jag på noll igen då.
När kommer han då? min man?
Nu får han ju skynda sig på...tråkigt att vänta...
Speciellt då det är jul snart och allt... ;)
Det tar ju några telefonsamtal innan man vet mer om personen.
Han har en del att jobba med även då han verkligen är på rätt spår.
Jag vill ha en partner som redan är klar med allt bagage, trygg i sig själv och vet vad han vill med livet.
O, pratade jag väldigt kort med i telefon för flera dagar sen.
Då på första samtalet, efter 5 minuter så sa han att han vill flytta till Thailand.
Han var nyligen där och han är trött på rutiner och Sveriges mörker så han funderar starkt på att flytta dit ett par månader.
Jag kände att allt dog från min sida. Jag tänkte, "Jaha...varför ska jag fortsätta att prata med dig i telefon nu?"
Efter det har han bara messat två ggr sen har vi inte hörts på tre dagar så jag tror det är över där.
Sen har vi E, han ringer nästan varje dag, korta samtal.
Han messar oxå
Han vill verkligen ses.
Där är det jag som drar i handbromsen.
Det känns inte som att vi är på samma plan alls i livet.
Hans dröm är att flytta in till Söder och där sprack det direkt.
Hahahha
Jag vill ju flytta ut till naturen, till hus.
Jag vill inte hålla på och tramsa.
Jag vet vad jag vill redan.
Så... då är jag på noll igen då.
När kommer han då? min man?
Nu får han ju skynda sig på...tråkigt att vänta...
Speciellt då det är jul snart och allt... ;)
onsdag 28 november 2012
Killfronten
Ofta är det så att det kan gå en längre tid utan en kille i sikte.
Sen vips, så dyker det upp flera på samma gång.
Nu finns det några som jag har kontakt med, jag har inte träffat någon av dem ännu men det närmar sig för en fika.
En av killarna, E, jobbar på en skola och håller på med musik.
Han ska tydligen släppa en singel snart.
Grejen är att jag är tveksam...för han är bara 28 år.....
Inte ofta man står på samma plan i livet då.
Han vet om vad jag vill i livet, absolut, det är viktigt att killar vet om det direkt.
Jag har ingen lust att tramsa.
Men jag tänkte att jag iallafall ska träffa honom på en fika och se.
Sen har vi, A.
Han är jätte vettig!
Vi pratar samma språk och vill samma saker i livet.
Han vill verkligen utvecklas och prioriterar att få ett bra liv.
Han är 42 år.
Saken är den att han har gjort saker tidigare i sitt liv som inte är så bra...
Använt droger...
Men han är "cleen" nu och jobbar för att få ett bättre liv.
Sen har vi O.
Han är 39 år, jobbar som förskolelärare.
Han varken dricker eller röker.
Han vill bilda familj.
Han är en glad och kärleksfull person.
Men...det finns inga "men" vad jag vet....
Men, vi får se vad allt detta ger ;)
Sen vips, så dyker det upp flera på samma gång.
Nu finns det några som jag har kontakt med, jag har inte träffat någon av dem ännu men det närmar sig för en fika.
En av killarna, E, jobbar på en skola och håller på med musik.
Han ska tydligen släppa en singel snart.
Grejen är att jag är tveksam...för han är bara 28 år.....
Inte ofta man står på samma plan i livet då.
Han vet om vad jag vill i livet, absolut, det är viktigt att killar vet om det direkt.
Jag har ingen lust att tramsa.
Men jag tänkte att jag iallafall ska träffa honom på en fika och se.
Sen har vi, A.
Han är jätte vettig!
Vi pratar samma språk och vill samma saker i livet.
Han vill verkligen utvecklas och prioriterar att få ett bra liv.
Han är 42 år.
Saken är den att han har gjort saker tidigare i sitt liv som inte är så bra...
Använt droger...
Men han är "cleen" nu och jobbar för att få ett bättre liv.
Sen har vi O.
Han är 39 år, jobbar som förskolelärare.
Han varken dricker eller röker.
Han vill bilda familj.
Han är en glad och kärleksfull person.
Men...det finns inga "men" vad jag vet....
Men, vi får se vad allt detta ger ;)
Mitt jobb vs upphandling
När jag anställdes så fick jag inget veta.
Dock hörde jag det för ett par månader sedan av min kollega.
Jobbet ska upphandlas.
Jag är ju anställd av ett bemanningsföretag som i sin tur hyr ut mig till en stadsdel där jag arbetar som vaktmästare.
Vart 3dje år, eller vad det är, så är det upphandling.
Denna tjänst läggs ut och vilket bemaningsföretag som helst kan komma in med förslag till stadsdelen om varför just de ska ha denna tjänst.
Mitt bemanningsföretag har vunnit alla tidigare gånger, det har inte varit så många andra som har ansökt.
Häromdagen var det ett bemanningsföretag här och tittade.
Det är ju inte heller säkert att mitt nuvarande bemanningsföretag vill lägga ett nytt bud.
I vår så har de tagit ett beslut om hur det blir och den sista juni börjar det nya gälla.
Vi som redan arbetar här har tydligen första tjing på att gå över till det nya bolaget, om ett annat bemanningsföretag skulle vinna.
Annars är vi ju alltid anställda av bemanningsföretaget så då får man väl en ny tjänst
Eller inte....
Ja, ja, jag är inte orolig, allt löser sig. :)
Dock hörde jag det för ett par månader sedan av min kollega.
Jobbet ska upphandlas.
Jag är ju anställd av ett bemanningsföretag som i sin tur hyr ut mig till en stadsdel där jag arbetar som vaktmästare.
Vart 3dje år, eller vad det är, så är det upphandling.
Denna tjänst läggs ut och vilket bemaningsföretag som helst kan komma in med förslag till stadsdelen om varför just de ska ha denna tjänst.
Mitt bemanningsföretag har vunnit alla tidigare gånger, det har inte varit så många andra som har ansökt.
Häromdagen var det ett bemanningsföretag här och tittade.
Det är ju inte heller säkert att mitt nuvarande bemanningsföretag vill lägga ett nytt bud.
I vår så har de tagit ett beslut om hur det blir och den sista juni börjar det nya gälla.
Vi som redan arbetar här har tydligen första tjing på att gå över till det nya bolaget, om ett annat bemanningsföretag skulle vinna.
Annars är vi ju alltid anställda av bemanningsföretaget så då får man väl en ny tjänst
Eller inte....
Ja, ja, jag är inte orolig, allt löser sig. :)
Att bli frisk, del 3, 10.. eller.vad det nu är.. :)
Det har snart gått 2 månader helt utan medicin, eller?
Jag måste kolla så fort jag kommer hem från jobbet.
Jag har i det stora hela varit helt frisk en längre tid, men haft två, tre små återfall av något jag ätit.
Jag har varit smådålig i ett par dagar och sen försvann det igen.
I vilket fall som helst så har jag varit helt frisk i flera veckor nu.
Jag börjar sakta glömma bort sjukdomen.... :)
På huvudet ser man massor med fjun av nytt hår som är på väg ut. :)
Jag måste kolla så fort jag kommer hem från jobbet.
Jag har i det stora hela varit helt frisk en längre tid, men haft två, tre små återfall av något jag ätit.
Jag har varit smådålig i ett par dagar och sen försvann det igen.
I vilket fall som helst så har jag varit helt frisk i flera veckor nu.
Jag börjar sakta glömma bort sjukdomen.... :)
På huvudet ser man massor med fjun av nytt hår som är på väg ut. :)
onsdag 21 november 2012
Minnen som smärtar
Tänkte på en sak i dag.
Mitt senaste ex frågade mig ett par gånger under vårat förhållande om jag hade kommit över exet innan honom.
Ja, det har jag.
MEN
I dag hörde jag en låt på radion av en artsit han gillade.
Då jag tänkte på exet så kändes det tungt i bröstet.
Jag saknar inte honom men det gör ont då man blir påmind om hur han lämnade mig.
Inte alltid, men i bland.
Det var en tung tid.
Likaså kan jag i bland tänka på det senaste exet och det blir tungt i bröstet av vissa minnen.
Jag har likaså kommit över min barndom men vissa minnen, som att jag hittade min mamma död, även det kan i bland göra ont i bröstet då man tänker på det. På den bilden.
Det handlar ju inte om att man inte har kommit över vissa saker och gått vidare.
Det kan ju fortfarande göra ont i bland då man tänker på saker.
Inte alltid, men i bland.
Vissa saker tar nog väldigt lång tid att blekna bort, även känslomässigt....
Mitt senaste ex frågade mig ett par gånger under vårat förhållande om jag hade kommit över exet innan honom.
Ja, det har jag.
MEN
I dag hörde jag en låt på radion av en artsit han gillade.
Då jag tänkte på exet så kändes det tungt i bröstet.
Jag saknar inte honom men det gör ont då man blir påmind om hur han lämnade mig.
Inte alltid, men i bland.
Det var en tung tid.
Likaså kan jag i bland tänka på det senaste exet och det blir tungt i bröstet av vissa minnen.
Jag har likaså kommit över min barndom men vissa minnen, som att jag hittade min mamma död, även det kan i bland göra ont i bröstet då man tänker på det. På den bilden.
Det handlar ju inte om att man inte har kommit över vissa saker och gått vidare.
Det kan ju fortfarande göra ont i bland då man tänker på saker.
Inte alltid, men i bland.
Vissa saker tar nog väldigt lång tid att blekna bort, även känslomässigt....
tisdag 20 november 2012
Öronproppar
En konstig sak...
I bland köper jag öronproppar, de gula, från apoteket.
Jag får de inte att sitta ordentligt i örat, så på morgonen så ligger de oftast någonstans i sängen.
Jag ville testa några nya sorter så jag köpte öronproppar av silicon.
Man sätter de bara för hörselgången, de ska inte in i gången som de gula.
Sen pressar man och formar, när de är på plats så låter det ungefär som när man sjunker ned i badet, med öronen under vattenytan.
Saken är den....
Jag satte dit dem en kväll innan sovdags.
De sitter ordentligt.
När jag vaknade på morgonen så upptäckte jag....att de låg på nattduksbordet?
Inte ditslängda, utan de låg prydligt bredvid varandra....?
Någon natt senare så stoppade jag dem igen i öronen innan jag somnade.
På morgonen så ligger de prydligt på sänbordet igen.
Hahhahahahahhahahahah!
Är inte det jäkligt skumt. :)
I bland köper jag öronproppar, de gula, från apoteket.
Jag får de inte att sitta ordentligt i örat, så på morgonen så ligger de oftast någonstans i sängen.
Jag ville testa några nya sorter så jag köpte öronproppar av silicon.
Man sätter de bara för hörselgången, de ska inte in i gången som de gula.
Sen pressar man och formar, när de är på plats så låter det ungefär som när man sjunker ned i badet, med öronen under vattenytan.
Saken är den....
Jag satte dit dem en kväll innan sovdags.
De sitter ordentligt.
När jag vaknade på morgonen så upptäckte jag....att de låg på nattduksbordet?
Inte ditslängda, utan de låg prydligt bredvid varandra....?
Någon natt senare så stoppade jag dem igen i öronen innan jag somnade.
På morgonen så ligger de prydligt på sänbordet igen.
Hahhahahahahhahahahah!
Är inte det jäkligt skumt. :)
måndag 19 november 2012
Migrän igen
Jag skrev ju förut att jag kände mig lite nere och lättretlig.
Jag trodde att det kanske kunde vara mensen.
Nu vet jag en annan orsak också...
Frågan är vad som gjorde vad...
Migrän.
Jag fick det i går.
Hade det hela dagen, vaknade på natten av sprängande värk, gick upp och tog en tablett och hade även värk direkt då jag vaknade...
Migrän gör ju så att man får humörsvängningar innan det bryter ut.
Man kan även bli trött och känna sig dålig ett par dagar innan.
MEN
Även mens kan utlösa en migrän attack.
Suck...får väl skriva upp det nogrannt, vad som händer, så kanske jag vet vad som orsakar vad.
Tabletten från imorse hade klingat av nu och värken kom tillbaka.
Den smyger sig på, man känner lite, lite....bultande i huvet...
Sen helt plötsligt, då man böjer sig ned, hostar, snyter sig, skrattar till, BOOM!
Skarp fruktansvärd smärta! Det känns som att hjärnan håller på att tränga ut i huvudet.
Ni vet när man har sprungit och stannar, då känner man hjärtat jobba för fullt.
Det slår så hårt och fort och det känns som att det ska hoppa ur kroppen.
Så känns det i huvudet när jag får mina migränanfall.
Det är lugnt i ett par minuter...sen räcker det med att du vrider på huvudet så kommer den pulserande smärtan i några minuter.
Så håller det på för att eskalera i styrka och så känner man den mer och mer regelbundet.
Jag börjar skaka i händerna och kroppen blir jätte svag och darrig.
Min mat var färdig och jag tog en tablett precis då.
Jag klarade halva maten, sen gjorde det SÅ ont så jag la i från mig besticken och bara satt och blundade. Jag satt i soffan.
När det inte bultade så mycket så lutade jag mig sakta, sakta ner i soffan.
Det tog mig ett par minuter så somnade jag till.
Sov väl kanske fem eller tio minuter men det räckte för att tabletten hade tagit över och smärtan var borta.
Man blir tydligen trött av migrän tabletterna oxå.
Jobbigt.... Hoppas det blir bra i morgon då jag ska till jobbet.
Som den nyfikna person jag är, så letar jag massor info på google om migrän. :)
Jag trodde att det kanske kunde vara mensen.
Nu vet jag en annan orsak också...
Frågan är vad som gjorde vad...
Migrän.
Jag fick det i går.
Hade det hela dagen, vaknade på natten av sprängande värk, gick upp och tog en tablett och hade även värk direkt då jag vaknade...
Migrän gör ju så att man får humörsvängningar innan det bryter ut.
Man kan även bli trött och känna sig dålig ett par dagar innan.
MEN
Även mens kan utlösa en migrän attack.
Suck...får väl skriva upp det nogrannt, vad som händer, så kanske jag vet vad som orsakar vad.
Tabletten från imorse hade klingat av nu och värken kom tillbaka.
Den smyger sig på, man känner lite, lite....bultande i huvet...
Sen helt plötsligt, då man böjer sig ned, hostar, snyter sig, skrattar till, BOOM!
Skarp fruktansvärd smärta! Det känns som att hjärnan håller på att tränga ut i huvudet.
Ni vet när man har sprungit och stannar, då känner man hjärtat jobba för fullt.
Det slår så hårt och fort och det känns som att det ska hoppa ur kroppen.
Så känns det i huvudet när jag får mina migränanfall.
Det är lugnt i ett par minuter...sen räcker det med att du vrider på huvudet så kommer den pulserande smärtan i några minuter.
Så håller det på för att eskalera i styrka och så känner man den mer och mer regelbundet.
Jag börjar skaka i händerna och kroppen blir jätte svag och darrig.
Min mat var färdig och jag tog en tablett precis då.
Jag klarade halva maten, sen gjorde det SÅ ont så jag la i från mig besticken och bara satt och blundade. Jag satt i soffan.
När det inte bultade så mycket så lutade jag mig sakta, sakta ner i soffan.
Det tog mig ett par minuter så somnade jag till.
Sov väl kanske fem eller tio minuter men det räckte för att tabletten hade tagit över och smärtan var borta.
Man blir tydligen trött av migrän tabletterna oxå.
Jobbigt.... Hoppas det blir bra i morgon då jag ska till jobbet.
Som den nyfikna person jag är, så letar jag massor info på google om migrän. :)
söndag 18 november 2012
Remicade kommentar
"Hänger" i bland på http://www.magotarm.se/mag-tarmforum/crohnkolit-forum/
och vissa där blir arga på oss andra som har blivit friska av kosten eller de som håller på att experimentera. Vi som experimenterar med kosten är inte så stora anhängare av medicin...
Det blir vissa oxå arga på.
De säger att de har prövat att ändra kosten men inte blivit friska och därför är medicin bra för dem.
Visst, jag vill inte säga att de som inte testar är dumma, absolut inte, alla gör ju sina egna val i livet.
De som har testat och fortfarande är dåliga..ja...det är väldigt tråkigt...
Men har de verkligen testat allt??
För mig var det ju inte endast kosten utan även det psykiska som jag behövde ändra.
Livsmönster och relationer.
Jag fick gå på medicinsk yoga för att knuffa mig i rätt riktning.
Vissa kanske behöver terapi.
Plus att det beror på hur känslig man är.
Vissa måste ändra kosten mycket, tex glukossirap som finns i godis mm.
Det innehåller gluten.
Så vissa måste kanske plocka bort mer i kosten.
Denna kommentar fick jag i dag på ett gammalt inlägg om Remicade.
Blev på nåt sätt glad att läsa den. :)
Glad att jag kämpade emot.
Jag vet en som fick sin lever utslagen av denna medicin.
"Hej !
Jag har fått Remicade mot Crohns och Bechterews under flera år, men från förra våren till i våras höll jag upp för jag kände mig förgiftad. Blev övertalad av min mag-tarmläkare att börja igen, hann få 3 uppstartsdoser sedan fick jag proppar i båda lungorna, därefter lungödem 2 ggr. i hö. lunga och sist men inte minst nu letar "de" efter cancer som jag är bergsäker kommer av den medicinen. Passa dig för Remicade, känner till flera som fått cancer av den."
Du som har skrivit kommentaren, tack!
Mitt val kändes bra men ännu bättre nu.
Jag hoppas att du har läst fler av mina inlägg här på bloggen och ser att jag har valt en väg som har gett mig resultat. Det finns länkar osv till att må bättre. :)
fredag 16 november 2012
Verklig deppighet eller bara inprogrammerat?
Jag har haft en släng av deppighet, kanske några minuter om dagen i några dagar.
Jag stannar upp och frågar mig själv varför?
Jag är ju en glad och positiv person.
Jag har tänkt på att jag är ensam.
På jobbet blir jag i bland påmind om mitt ex, av vissa arbetsuppgifter, att han har en tjej, att han har nån. Sen tänker jag på vänner som har partners.
Jag har egentligen inget problem med att vara själv.
Det finns många stunder då jag är ensam som jag skrattar med åt hundens roliga upptåg.
Jag är glad och på kvällarna nuförtiden så har jag perioder då jag stänger av ljudet på mobilen för att jag vill vara med mig själv.
Tända ljus, äta gott.
Men jag vill ju så gärna dela mitt liv med någon.
Sen tänkte jag på jul, det kändes ensamt, jag vet att när julfirandet är över så får jag åka hem själv...
Till en tom, tyst lägenhet...
Det kändes tungt.
Men ofta så varar dessa små dippar bara i ett par minuter.
Jag brukar tänka på varför jag har dippar.
Jag har funderat på det där med mens.
Många tjejer där ute säger att hormonerna spökar då man ska ha mens.
Jag har inte velat att det ska vara så, jag blir lite känsligare strax innan men inte mer än så.
Nu på senare tid har jag känt mig lite retlig....
Kanske är det så ändå...att det är pga att man ska den...
Så det är en förklaring.
Sen tänkte jag på att människor som har haft en jobbig uppväxt ofta har vissa saker "inprogrammerat". Det tar tid att om programmera sig.
Att man gör sig själv till offer tex.
Jag har varit jätte duktig och brutit det mycket.
Då jag sa det till min magläkare så sa hon att det var stort för det är inte lätt.
Men åter igen, jag har hört att dessa "ensamhets" känslor fortfarande är en summa av det som har varit.
Även samhället påverkar.
"Man ska inte var ensam på jul, det är då familjen ska samlas" osv.
Bara dessa ord skapar en stress hos folk som är ensamma, tex.
Jag håller på att göra en ny blogg med bara inlägg från sjukdomen.
När jag läser inlägg efter inlägg som har varit så inser jag hur jäkla negativ jag har varit.
En annan sak jag insåg var att jag har pressat mig själv alldeles för mycket.
Jag var ju jätte sjuk! Ändå skulle jag hålla på att kämpa ist för att bara kapitulera och få vara sjuk.
Shit, det är ju viktigt hur jag mår.
Livet går inte i repris.
Nuförtiden så prioriterar jag mig själv massor.
MEN!
Man lär sig alltid något nytt och det är underbart att utvecklas! :)
Jag stannar upp och frågar mig själv varför?
Jag är ju en glad och positiv person.
Jag har tänkt på att jag är ensam.
På jobbet blir jag i bland påmind om mitt ex, av vissa arbetsuppgifter, att han har en tjej, att han har nån. Sen tänker jag på vänner som har partners.
Jag har egentligen inget problem med att vara själv.
Det finns många stunder då jag är ensam som jag skrattar med åt hundens roliga upptåg.
Jag är glad och på kvällarna nuförtiden så har jag perioder då jag stänger av ljudet på mobilen för att jag vill vara med mig själv.
Tända ljus, äta gott.
Men jag vill ju så gärna dela mitt liv med någon.
Sen tänkte jag på jul, det kändes ensamt, jag vet att när julfirandet är över så får jag åka hem själv...
Till en tom, tyst lägenhet...
Det kändes tungt.
Men ofta så varar dessa små dippar bara i ett par minuter.
Jag brukar tänka på varför jag har dippar.
Jag har funderat på det där med mens.
Många tjejer där ute säger att hormonerna spökar då man ska ha mens.
Jag har inte velat att det ska vara så, jag blir lite känsligare strax innan men inte mer än så.
Nu på senare tid har jag känt mig lite retlig....
Kanske är det så ändå...att det är pga att man ska den...
Så det är en förklaring.
Sen tänkte jag på att människor som har haft en jobbig uppväxt ofta har vissa saker "inprogrammerat". Det tar tid att om programmera sig.
Att man gör sig själv till offer tex.
Jag har varit jätte duktig och brutit det mycket.
Då jag sa det till min magläkare så sa hon att det var stort för det är inte lätt.
Men åter igen, jag har hört att dessa "ensamhets" känslor fortfarande är en summa av det som har varit.
Även samhället påverkar.
"Man ska inte var ensam på jul, det är då familjen ska samlas" osv.
Bara dessa ord skapar en stress hos folk som är ensamma, tex.
Jag håller på att göra en ny blogg med bara inlägg från sjukdomen.
När jag läser inlägg efter inlägg som har varit så inser jag hur jäkla negativ jag har varit.
En annan sak jag insåg var att jag har pressat mig själv alldeles för mycket.
Jag var ju jätte sjuk! Ändå skulle jag hålla på att kämpa ist för att bara kapitulera och få vara sjuk.
Shit, det är ju viktigt hur jag mår.
Livet går inte i repris.
Nuförtiden så prioriterar jag mig själv massor.
MEN!
Man lär sig alltid något nytt och det är underbart att utvecklas! :)
tisdag 13 november 2012
Dejt 2 i november
I samma veva som jag skulle på dejt med en kille som jag skrev om i förra inlägget, så var det en bekants, pojkväns, bror, som såg mig på facebook.
Han tog kontakt och vi sågs häromdagen.
Han hade med sig blommor!
Det är jag inte bortskämd med! :)
Han var trevlig och verkade snäll.
Vi hördes av ofta och hade långa samtal.
Sen sågs vi en gång till.
Det hade gått ett par timmar.
Han blev lite obekväm och åkte hem....
Han ringde sen och bad om ursäkt för det.
Saken är den att han gjorde slut med sin tjej i våras.
Han flyttade hem, tillbaka till Sthlm nyligen.
Det visade sig att det har varit fram och tillbaka med exet...
Hon ringer varje dag och är ledsen och vill att de ska bli i hop igen...
Jaha....va fan....
Han tog kontakt och vi sågs häromdagen.
Han hade med sig blommor!
Det är jag inte bortskämd med! :)
Han var trevlig och verkade snäll.
Vi hördes av ofta och hade långa samtal.
Sen sågs vi en gång till.
Det hade gått ett par timmar.
Han blev lite obekväm och åkte hem....
Han ringde sen och bad om ursäkt för det.
Saken är den att han gjorde slut med sin tjej i våras.
Han flyttade hem, tillbaka till Sthlm nyligen.
Det visade sig att det har varit fram och tillbaka med exet...
Hon ringer varje dag och är ledsen och vill att de ska bli i hop igen...
Jaha....va fan....
Dejt i november
De flesta som läser mina inlägg om killar tycker nog att det är skönt att de har sin partner.
Att de slipper att hålla på att leta.
Jag förstår dem... men vad ska jag göra..... :)
I bland går det undan och i bland blir det längre uppehåll.
Jag blev kontaktad på en dejtsida av en kille.
Ja var lite tveksam...men gav det en chans så vi började att skriva.
När vi sen hördes på telefon och det flöt på väldigt bra.
Vi bestämde en fika.
Väl då jag såg honom live så blev jag glatt överraskad, han såg ju bra ut.
Plus att samtalen flöt på och vi satt ganska länge.
Fan, en kille som verkar "normal", är trevlig, ser bra ut. Kul!
Vi skildes åt, jag kom hem, jag fick ett sms av honom.
"Du var en jätte härlig person, mogen och vettig. Men jag kände inte "det"..."
Jaha....suck........
Att de slipper att hålla på att leta.
Jag förstår dem... men vad ska jag göra..... :)
I bland går det undan och i bland blir det längre uppehåll.
Jag blev kontaktad på en dejtsida av en kille.
Ja var lite tveksam...men gav det en chans så vi började att skriva.
När vi sen hördes på telefon och det flöt på väldigt bra.
Vi bestämde en fika.
Väl då jag såg honom live så blev jag glatt överraskad, han såg ju bra ut.
Plus att samtalen flöt på och vi satt ganska länge.
Fan, en kille som verkar "normal", är trevlig, ser bra ut. Kul!
Vi skildes åt, jag kom hem, jag fick ett sms av honom.
"Du var en jätte härlig person, mogen och vettig. Men jag kände inte "det"..."
Jaha....suck........
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)