Allt löser sig, faktiskt. :)

All denna snö som föll över Sthlm. :)

Hunden gillade det jätte mycket, jag med egentligen.
Fick man busa lite med hunden i snön, alltid roligt. :)

Dock så var det inte plogat och gatan där jag bor har de inte rört alls.
Det finns inte ens bilspår i gatan och vallar av snö från dem som har skottat trottoaren en dag.
Bilarna kan alltså inte ta sig ut eller in på gatan.
De som har parkeringsplatser kan inte heller köra ut sina bilar.

Så jag har gått till jobbet i ett par dagar nu ist för att ta bilen.
Det var helt ok med rätt kläder.
Går genom en skog så snön var ända upp till knäna. :)

Snacka om träning...som att vada i vatten.

Jag brukar åka hem på lunchen och gå ut med hunden i vanliga fall, alla dagar har jag kunnat ta firmabilen för att göra det, förutom i går, onsdag, när det snöade som värst.

Det blev absolut inget problem för att jag arbetar halvdagar på onsdagar.

I morse innan jag gick ut med hunden så funderade jag på hur jag skulle göra i dag med hunden på lunchen eftersom jag arbetade heldag i dag.

Väl ute så möter jag en granne som har hund.
Vi pratar lite om snön, utebliven plogning och att jag brukar åka hem på lunchen.

Då säger grannen : "Ja, men jag och min man är hemma i dag pga förkylning så vi kan gå ut med din hund."
Jag frågade inte ens om det och gav inte heller sken av att det inte skulle fungera att köra hem på lunchen. :)

(De hade fortfarande inte plogat och inte heller på gatorna runtomkring.)

Jag blev glad, klart man blir lite nojjig... de hade aldrig gått ut med honom och jag skulle lämna nyckel till dem och allt... :)

Men det gick bra tydligen, fick både sms och samtal från dem sen!

Så...ofta använder jag ett uttryck nu, som jag inte har använt förut i mitt liv men som jag har fattat nu på senare tid.... :)

Allt löser sig! :)