På jobbet får jag i bland bevittna ett faderskap.
De kommer ju hit, föräldrarna, oftast med nyfödda, för att pappan ska skriva under ett papper på att det är han som är pappan.
I dag hände det som jag har lyckats slå i från mig då jag sitter där i samma rum, i 5 minuter, med bebisen.
Jag kände hur mina tårar brände bakom ögonlocken.
Det var ju ingen som såg något, jag var glad och trevlig som vanligt.
Men i bland är det jätte svårt, jätte tungt...
Jag vill så gärna ha en familj, jag vill så gärna ha barn.
Jag längtar efter en partner så att det gör ont i själen vissa dagar.
Då jag ser ett spädbarn så känns det i bland så fruktansvärt jobbigt.
Jag längtar som bara den efter egna barn....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar