Lugnet efter stormen

I dag vaknade jag och kände mig neutral.

Jag var på gott humör.

Det var lugnt och tyst och solen sken utanför rullgardinen.

Jag gick upp och öppnade balkongdörren.

En svala flög förbi och skrek.

Jag satt och drack mitt morgonkaffe i lugn och ro och kände mig ganska harmonisk.

Att magen var ur balans får mig att fundera.

Var den inte det förra gången innan mensen kom också?

Nu var det lite mer denna gång, mina nagelband blev dåliga nämligen.
Inte mycket, men jag såg att något inte stod rätt till.

Det var kraftigare denna gång än förra månaden men ändå inte mer än ett par dagar.

Får se hur det artar sig nästa mens period, om det visar sig då, då vet jag att det är styrt av mensen/hormoner.

(Visst, jag mådde ju inte hundra rent psykiskt heller....)

Annars håller jag mig relativt frisk faktiskt på LCHF kost. :)
Inte strikt, då jag äter mjölkprodukter. (inte mjölk dock)

Kostdoktorn.se är en jätte bra sida om lchf!

Helt underbart om man tänker på hur mycket jag har varit sjuk annars.
Men det tar ju mer än ett år att känna att man är helt frisk, så det är bara att fortsätta.

Jag kunde ju inte låta bli att kolla på hans exs fb sida i går.

Nån timmer efter att jag hade lämnat hans saker utanför hans dörr så började hon att lägga upp bilder på ledsna människor med text på bilden.

Jag blev nyfiken och hittade en gammal bekant som kunde översätta.

Det stod på ett ungefär:

"Det är enkelt att förstöra människan men det är svårt att hjälpa honom att förstå misstag osv"

"Det bra att ge upp om det inte finns någon framtid. Det är inte värt att kämpa om det inte finns något att kämpa för. Man ska ha respekt för sig själv."

"När du gör slut med någon men sen är ledsen eftersom du vet att ingen kan ersätta honom/ henne"

Så något hände ju där.....

Jag sa till en vän att jag inte kan låta bli detta riktigt....
Kände mig lite dum...
Hon "slog" mig då på fingrarna och sa:

"Det är väl helt normalt att du inte kan släppa det helt ännu?!
Det har ju knappt gått någon tid alls...
Personligen tycker jag det känns helt normalt och SUNT, ett sätt att bearbeta.
Låt det vara ok inför dig själv ett tag, säger jag i alla fall och ge dig själv lite tid.
Det kanske är det som behövs för att släppa helt, så inget gammalt skräp ligger kvar sen."

Så sant så.

Jag måste erkänna att alla känslor för honom, vad de nu är, inte har försvunnit helt.

Ang min vän, jag gillar verkligen denna vän!
Vi träffas sällan och skriver endast till varandra.
Då vi träffas är det ute på nattklubb och då pratar man ju knappast.

Då vi ses så känner jag hur mycket jag gillar henne!
Kan inte sluta att krama på henne.
Hon känns fantastiskt, som en ängel, så ren och fin själ.

Det som slog mig är att då vi skriver till varandra så är det mest om mig.
Frågar jag något om henne så är det oftast korta svar.

Hon vänder sig aldrig till mig med "problem", tankar, osv.
Men däremot gör jag det med henne. Skriver om allt som faller mig in.

Jag hoppas att hon vet att jag finns där för henne också.
Hon är en fin person och jag lyssnar gärna!

En vänskap ska ju gå åt två håll. :)

Undra om hon är så generellt med andra också, att hon finns där för dem men använder sig sällan själv av vännerna när hon behöver?

Ja, ja, hon säger kloka saker i alla fall. :)

Så i dag är det lördag, jag ska in till stan sen och titta på fina muskelbilar.
De Cruisar runt i stan en gång per år.

Sen blir det kanske stammishaket.