En livskris eller kommer något mer?

Nu ska jag vara öppen med mina tankar....

Vilket jag oftast är men ändå ;)

Nuförtiden har jag börjat tänka på saker som jag inte har tänkt på förut....

Jag är säkert inte ensam med dessa tankar, tror att det kan vara fler som har eller har haft dessa tankar.

Vissa dagar tänker jag:

Jag är 40 år. Jag har levt halva mitt liv, typ...
Det är inte mycket kvar av livet, om man klarar sig igenom hela.

Vad har jag åstakommit under 40 år!? Jo, inget direkt....
Jag har tagit körkort.

Jag har klarat mig ekonomiskt men har inga större förmögenheter, än. ;)

Jag får lite panikkänsla när jag tänker på att det inte är så långt kvar av livet.

Men vad ska jag åstakomma då?

Resa till olika länder?

Visst, det vore nåt, men det lockar inte så att jag får ångest...

Jag tror att man kan få ångest pga samhället och över vad andra säger.

Bara för att jag inte gör något speciellt i mitt liv så betyder det inte att jag har tråkigt.
Jag har ett stillsamt liv och jag trivs med det.

Jag tror, för min egen del, att det beror på att jag har haft så mycket kaos i mitt liv när jag växte upp, så jag älskar stillheten i dag.

Jag vill dock ha mer pengar.
Hade jag mer pengar så skulle jag definitiv gå hundkurser.
Såsom agility tex.

Hunden gillar verkligen att få göra något och det är en hobby som jag också gillar.

Sen kanske jag skulle unna mig ansiktsbehandlingar. oj, oj.... vad härligt att få skämma bort sig själv. :)

Sen skulle jag nog bila mer, nu drar man sig för att det kostar bensin.

På så sätt så skulle man se mer i sin vardag.

Jag skulle också gå ut på olika nattklubbar.
Det gör jag inte heller då det kostar inträde.

Jag skulle köpa kläder, nya kökssaker, då vissa av mina är trasiga.

Skulle kolla upp hundens hälsa helt. Nog för att han är frisk, men precis så som jag kan gå till läkaren och kolla mina värden så skulle jag vilja veta hans hälsa 100%.

Kanske skulle gå någon danskurs.

Ja, nu snöar jag in på pengar. :)

Men för att återgå....

Lite panikkänsla och sorgsenhet över att jag inte har kommit någonstans i livet.
Jag har hållit mig flytande, känns det som.

Men då frågar jag också mig själv, vad skulle du ha åstadkommit?
Jag kan inte ge något bra svar på det heller.

Dock känner jag att något mer väntar.

Men jag vet inte vad eller om det bara är jag som vill mer.

En livskris kanske....