Virrvarr

I går så pratade vi i telefon i 2 timmar.

Han sa:

"Trivs du med ditt jobb? Förstå mig rätt, jag menar inget illa och det är ingen kritik men det känns som att du har mer potential..."

Det sådde ett frö i mig...
Jag vaknade med ett kaos av frågor i mitt huvud.

Vad vill jag?
Vilken väg ska jag gå?
Vilken fot ska jag sätta ned och i vilken riktning?

Med lite sorg i hjärtat så tänkte jag på det här med barn.
Jag har sett mig redo att skaffa en familj det senaste året, men jag kanske får lägga det åt sidan.
Att släppa det en stund.
Om det vill sig så kommer det.
Det är bara det här med tiden och bäst före datum.
Jag vet ju inte ens om jag kan få barn och hur lång tid det kommer att ta.
Det var bara en stor önskan hos mig....
Men jag ska släppa det en stund...

Sen har ju jag haft det jobbigt i livet, speciellt senare tid, psykiskt, fysiskt och i mitt dåvarande förhållande.
Jag slog bort alla känslor för mig själv.

Sakta så började jag att göra en förändring i mitt liv.
Jag började att bygga upp mig själv på alla möjliga sett.
Jag önskade mig ett arbete där jag kunde vara väldigt fri och min önskning slog in.

Detta jobb har gjort så att jag har kunnat lägga koncentrationen på mitt läkande.
Jag har inte behövt tänka så mycket på jobbet eller hundvakt.
Allt har flytit på.
Jag har inte jobbat heltid varje vecka, jag har fått massor med tid för mig själv.

Pratet i går väckte något i mig.
Jag tror att det börjar bli dags att utvecklas, att jag har läkt färdigt nu.

Dock har jag ett virrvarr av tankar i huvudet.
Jag måste sortera vad som är påverkan från omgivningen och samhället, sortera vad jag vill och verkligen känner för, från hjärtat.

Han ringde nyss från jobbet, jag berättade allt detta som jag har tänkt.

Han sa:

"Ja, det är ju bra att man startar tankar hos andra men det kan ju både ha en positiv utgång och en negativ."

Jag frågade:

"Vaddå...tänker du på nåt mellan oss?"

Han sa:

"Ja.... man vet ju aldrig...det kan ju vara att man kommer på att den andra är bra för en eller så känner man att man inte vill fortsätta med den andra...."

Hm.... sant...men det är väl inte riktigt det jag tänker på just nu.
Men det kändes bra att höra honom tänka på sånt oxå eftersom han inte säger allt rakt ut.

Vi får se hur allt artar sig, någonstans är jag på väg i allafall.