Snart, snart...

Vi pratade som vanligt, massor i går.

Vi kl 20.00 så la vi på för han skulle träffa några kompisar.

Jag gjorde mitt och till slut la jag mig för att sova.
Klockan var 22.30 och jag ringde honom för att säga godnatt.

Det slutade med att han pratade i telefon med mig till 00.30.
Hans vänner hade gått hem tillomed.
hahahah
Som tur var så kände de varandra så de umgicks utan honom.

När jag ringde i dag då jag vaknade så utbrast han:

"Heeeeeeeeeeeej sötaste!!"
Han har börjat med satt säga sånt där de senaste samtalen.

Vi beter oss som att vi har känt varandra länge och redan har ett förhållande.
Hhahahahah

Nästan.

Lite återhållsam är man ju.
Men det flyter på så himla bra, när vi pratar.
Vi pratar inte om ytliga saker utan massor om hur man är som person och hur man skulle vilja lösa saker. I bland då vi pratar så har vi stött på små olikheter, dock nästan obefintliga saker hittills.

Vi pratar om det och försöker se det ur den andres synvinkel och automatiskt så möts vi på mitten med våra åsikter.

Helt sjukt!
Vi har inte ens setts än...

Han säger oxå att han är rädd för att han kommer att bli så förtjust i mig så att han har svårt att släppa taget. Att det kommer att bli jätte jobbigt att åka hem.

Men jag vet....man är ofta jäkligt samspelta i början.
Hahhahaha.
Vi får väl se hur det artar sig.
Detta är dock inte vanligt förekommande i mitt liv iallafall. :)

I morgon så kommer han, jag ska möta honom på centralstationen.
Då man tänker på det så känns det som en skräckblandad förtjusning. :)
Jag lär väl bli nervös när han ringer och säger att han sitter på tåget.

Ha en bra helg! Jag lär ju inte skriva nåt mer förrän nästa vecka.