För att avsluta gårkvällens händelser....
Han ringde mig kort på kvällen, han skulle göra några saker.
Jag tänkte på att han var kort men han sa ju att han var trött.
Jag vill inte gå in för mycket i analyserande. Säger han så, så är det så.
Sen ringde han mig ett par timmar senare.
I början av samtalet sa han:
"Jag måste vara ärlig mot dig... Jag backade faktiskt av din reaktion tidigare i dag..."
"Jo, jag kan förstå det." sa jag
"Jag tänker ju på om du kommer att vara så att leva med, att du reagerar starkt." sa han
Jag svarade:
"Vad ska jag säga.... jag brukar vara sådan att jag faktiskt frågar först, även om jag har en storm av känslor i bröstet så brukar jag fråga först innan jag reagerar. Jag känner mig jätte dum för det som hände och föstår dig verkligen. Vi känner ju inte varandra så man vet inte hur man ska känna inför saker och ting. Hade vi känt varandra så hade du säkert bara sagt, "Skärp dig nu." och vetat att det inte var hela världen. Då man känner varandra så förstår man varandra bättre. Samma sak för mig, mycket är ju för att jag inte känner dig så jag vet ju inte vem du är eg."
Han svarade:
"Jo... visst kändes det obekvämt...men samtidigt känner jag att jag förstår varför du gjorde som du gjorde. Men jag har ju oxå dåliga erfarenheter så jag kände att jag backade. Fråga mig först om något liknande händer igen, ok?"
Han fortsatte:
"Men jag vet oxå vad jag kände för dig i helgen och det är det som håller mig kvar, för Rebecca, jag ska ingenstans....ok? Alltså det jag kände i helgen är inte vanligt... Det pirrar i magen då jag tänker på dig."
Vi pratade på och kom in på helgen som kommer.
Han kan inte komma till mig i helgen för det är nån vän som har en fest.
Jag sa:
"Jag vill verkligen träffa dig i helgen men jag förstår om du har nåt planerat som du inte kan styra om. Visst är det trist men så är det, vi har distans mellan oss och det får vi ta."
Han sa:
"Men du kommer väl aldrig komma hit?"
"Jo, det är klart! Jag funderade på helgen efter denna, om jag skulle komma på fredagen och stanna till måndagen." sa jag
Samtalet löpte på och helt plötsligt satt han och kollade resor till mig i helgen.
Men han kunde ju inte, tänkte jag.
Vi bestämde inget speciellt utan sa bara godnatt.
Jag skickade ett sms till honom efter samtalet, "Jag tycker om dig."
Jag hade väntat mig en smilegubbe eller så tillbaka, han svarade:
"Bra! För jag tycker om dig också."
Så...från att han har sagt att han har svårt att uttrycka känslor till att säga massor med känslor i går kväll...
Ja, lite förvirrad blir jag.... men det känns bra så jag ska inte fundera så mycket på det. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar