Förvirrade tankar kring killar

Jag träffade ju killen, I, häromdagen, i måndags.
Han har ringt mig eller/och smsat varje dag innan.

Han ringde även på kvällen efter att vi hade setts.

I tisdags så smsade jag honom, "Hur är det i dag" typ.
Han svarade.

Sen smsade jag en fråga:

Om han ansåg att det var för ungt att få barn innan man är 30 år?
Kan han tänka sig att skaffa barn inom de närmsta åren om han träffar rätt tjej.

Sådana saker är viktiga för mig att veta, jag vill inte slösa min tid på att umgås med en kille som inte alls planerar barn inom den närmsta framtiden.

Han svarade att han vill ha barn någongång men han vet inte när.

Det var i tisdags.
Har han hört av sig sen det där smset?

Nej.

Visst han kanske har råkat hugga av sig händerna på jobbet.
Eller fått åka till Nordpolen och bo med isbjörnar.
Vad vet jag varför han inte hör av sig.

I min värld så kopplar man ju i hop mitt sms med att han inte hör av sig.

Inte för att det gör något, som jag skrev, jag vill inte slösa min tid.

Jag säger inte att jag vill ha barn med en kille som jag går på EN dejt med.

Men det är inte fel att faktiskt uttrycka VAD man vill i livet.
(Jag har träffat killar som sagt samma sak som jag ang barn.)
Jag säger inte, "DIG vill jag ha barn med".
Är man tillräckligt mogen så förstår man.

Det står på min dejtsida att jag vill bygga en framtid med någon och bilda familj.
Han läste det, han har själv sagt att han vill ha en familj.
Han sa dock aldrig HUR han tänkte kring det.

Ja, ja....

Jag har inte den där energiska lågan för att träffa någon.
Det är konstigt...
Vissa dagar kan jag ju verkligen sakna någon vid min sida.
Men när det sen kommer till dating sidor eller att vara ute på krogen så har jag inget riktigt intresse.
Hm....

Som när jag var på date häromdagen så kom jag på mig själv med att sitta och tänka på annat.
Han pratade och jag tänkte på att jag vill åka hem till min soffa och hund istället.
Att jag kände mig något uttråkad.

Ja, det är nog lite så jag känner, att det är lite tråkigt.

Man ska se bra ut, man ska vara intresserad av vad de pratar om, man ska ge sig in i samtalet, man ska åka i väg och träffa dem.
Blä...det känns trist på nåt sätt.

Sen är intresset svalt från min sida då det gäller killar på krogen eller på nätet.

Väldigt märkligt då jag kan känna en enorm saknad efter man och barn....

Kanske är jag fortfarande inte redo, kanske vill jag ha något annorlunda, kanske har jag inte träffat Han med stort H.

Vad vet jag.... :)