Jag har funderat och funderat...blir inte klokare egentligen...
Jag har reflekterat på, att då jag ringer honom så svarar han aldrig glatt.
I går frågade jag om han ville titta förbi, han var kvar på jobbet och hade en del att göra.
Jag sa att vi kunde ta det en annan dag men han valde att stressa för att hinna.
Han ringde mig:
Han: "Vart brukar du köpa takeaway häromkring?" Han hade inte ätit middag.
Jag berättade och sa samtidigt:
"Men ingen mat till mig."
Han: "Varför?"
Jag: "Jag sa ju det förut, jag har redan ätit middag."
Han: "Men du kan äta lite till, eller spara det. Jag vill inte äta själv."
Jag: "Men jag vill inte ha något, dessutom har jag haft skov och då äter jag väldigt strikt mat, det vet ju du. Jag kan äta lite torkade frukter med dig så slipper du äta själv."
Han kom hit, satte sig och skulle börja äta, då sköt han fram en liten låda till mig.
Han: "Pommesfrites äter du väl?"
Jag: "Nej, det gör jag inte...."
Kan han inte ta ett nej? tänkte jag.
Han: "Ok, jag köpte denna till dig för jag tänkte att du kunde äta det i alla fall, jag hatar att äta själv."
Jag: "Men jag sa att jag äter speciell mat nu och jag sa också att jag kan äta lite med dig av det jag har hemma."
Jag kände att jag blev lite irriterad.
Detta är inte första gången jag måste "övertala" honom.
Nästan direkt då han satt sig för att äta sa han:
"Varför sa du att du bodde på våning 5 för?"
Jag: "Va? Det sa jag inte, jag sa i mitten."
Han: "Men då sa du att du bodde i port nummer 5."
Jag: "Varför skulle jag säga det för när jag inte bor i nummer 5?"
Han: "Jag vet inte...fick för mig att du sagt det..."
Jag kände hur jag blev reserverad....
Det kändes krystat och jag kände mig inte avslappnad.
Jag iakttog honom och kände att jag inte var ett dugg intresserad.
Efter ett tag sa han:
"Hur är det?"
Jag: "Jo.. Det är ok."
Han: "Du verkar besvärad?"
Jag: "Lite kanske, men det behöver ju inte bero på dig."
Jag drog en lögn....Vad ska jag säga?
Att bli ställd mot väggen sådär.
Han är verkligen känslig och känner av situationer.
Han pratade på om sitt ex, att hon hade hela vårdnaden.
Som han har berättat tidigare.
Han sa att det inte beror på att han har varit otrogen eller slagit eller något sånt.
(Som han också sagt tidigare.)
Han: "Jag vet att du är misstänksam och det är klart folk blir det, de undrar vad man har gjort för att den ena föräldern ska ha hela vårdnaden.
Men det är inget konstigt, jag lovar."
"Jag letade faktiskt fram papperna för att visa dig någon dag.
Det står bara att, av enklast anledning så är det bättre att vårdnaden finns hos henne.
Sen står det litet längre ner, att hon var rädd för mina aggressioner.
Men hade jag gjort något så hade det stått överst på pappret, det hade verkligen synts.
Nu står detta långt ner och det var en grej hon tog till för att få vårdnaden."
"Om det är nån som har gjort nåt så är det hon. Jag har sparat foton på hur hon har rivit mig i ansiktet, tänkte att det kan vara bra att spara."
Jag visste inte vad jag skulle tro...
Vi pratade på och han började fråga mig saker.
Vi kom in på mitt ex och han var intresserad av att höra om det.
När jag berättat en del så avbröt han mig och frågade:
"Har du fortfarande känslor för honom?"
Jag svarade nej men fick en konstig känsla...
Varför frågar han sånt nu?
Han frågade saker och jag berättade, han ville veta om jag hade haft dumma pojkvänner och blivit slagen. För att han misstänkte det.
Han har nämligen sett att jag har blivit misstänksam/reserverad mot honom då han berättat om vårdnaden, mm, förut.
Han frågade om jag verkligen tror sånt om honom, jag frågade då om jag skulle vara helt ärlig.
Han sa ja.
Jag sa att jag har uppfattat honom som att han ser arg ut.
Jag sa att jag vet att vissa människor ser ut så, men ofta så beror det på att de är tunga om hjärtat.
Han: "Vaddå tunga om hjärtat? Jag förstår inte."
Jag: "Oftast ser man på utsidan, vad en person känner på insidan.
Är man lätt om hjärtat, glad och nöjd med livet, tänker på bra saker, då syns det på ens utseende.
Är man tung om hjärtat, tänker negativa saker eller känner sig pressad och stressad, så syns det.
Man ser sammanbiten ut."
Han: "Jag har aldrig hört det förut, att jag ser elak ut.
Mina vänner säger, då vi är ute att jag inte ska se så dryg ut, men elak...
Jag mår inte dåligt över nåt."
Jag: "Jag sa inte elak...."
Han repeterade ordet, elak, säkert 5 ggr och jag fick rätta honom.
Jag sa inte elak, elak och ser arg ut, är två olika saker.
Sen från ingenstans sa han: "Jag är uppfostrad att ta hand om min kvinna, hålla upp dörrar och så, det är bara så som jag är."
Jag tänkte, varför säger han det?
Försöker han säga bra saker om sig själv nu för att han är osäker?
Jag fick också en känsla, som jag haft förut, att han säger små saker för att få sig själv att låta bra i mina öron.
Kort därpå så sa jag att klockan var mycket och han reste sig direkt och sa att han skulle gå så jag fick sova.
När han tog på sig skorna sa han:
Han: "Så du vill sluta att träffas eller?"
Jag: "Va? vad fick du det i från?"
Han: "Nä, bara tänkte på det du sa...att jag ser elak ut och allt sånt."
Jag: "Jag sa inte elak......."
Han: "Nä, ok."
Vi kramades hej då och han gick.
I dag, efter blogg skrivandet, känner jag att jag inte vill längre.....
Känner inget som helst behov av att träffa honom igen....
Jag ska tala om det för honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar