Om jag ska vara ärlig, så tog det ett par dagar innan jag kände mig säker.
Säker på att gå ut med hunden på kvällarna.
Visst jag kanske överdriver....
Det gäller killen P.
Men med tanke på min erfarenhet av livet och att jag lätt känner in från en annan person.
Det behöver ju inte vara så att han skulle vara utanför mitt hem, utan det kan ha varit något annat.
Men det kändes i alla fall osäkert ett par dagar efter.
Såhär efteråt när jag tänker igenom alla träffar med honom så ser man saker lite mer annorlunda.
Jag reagerade på dem då, men nu känns det som att jag får en mer helhet.
Tex när vi var på vår första dejt, på restaurang.
Jag sa att jag behövde gå på toa igen, drack en massa vatten. :)
Innan jag reste mig upp så ville jag skoja till det lite, jag pekade på flaskan och sa med skojig röst:
"Jag har faktiskt druckit en hel sådan här flaska." (Det var ju sant dock.)
Han tittade inte ens på mig, såg bitter ut (som han gjorde) och sa allvarligt:
"Jag har inte sagt nåt!"
Jag vill nog hellre ha en kille som skämtar tillbaka eller som åtminstone ler åt mig.
Jag reagerade då men tänkte inte så mycket på det, nu har jag några sådana händelser i minnet.
Så sätter man i hop ett plus ett så får man ett resultat, ett resultat som säger att det var bra att jag avslutade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar