Jag måste klippa

Nu har jag tagit ett beslut ang C.

Jag hoppas att jag kan stå fast vid det....

Jag märkte en förädnring hos honom och det var väl det som fick mig att ta ett beslut.

Han brukar smsa mig tidigt på morgonen och skriva, "Godmorgon".
Sen brukar han ringa några timmar senare och vi kan prata på en timme trots arbetstid.

Sen hörs vi säkert två ggr till innan dagen är slut, plus en del sms.

Men det jag la märke till var när han hade sina barn.

Då kom det inget "Godmorgon" sms, inga samtal och då jag ringde eller smsade så svarade han inte eller så tog det 2 timmar innan han svarade.
Även då han var på arbetet och inte med sina barn just för stunden.

Sen att han gjorde en "miss" den där fredagen då han skulle kommit till mig på kvällen.
Det fick mig att vackla.

Han är ingen dålig person, han verkar vara jätte snäll.
Men hans situation strular till det och gör honom antagligen tankspridd så han glömmer saker.
Jag vet inte....samtidigt så känner jag att man inte glömmer att höra av sig om man har gjort det förut.... och om man dessutom tycker om en person....

Han prioriterar helt enkelt inte mig och det känns inte kul att behöva ta sånt....

Så jag smsade det i går till honom:

"Det känns som att du behöver mig mycket när du är ensam, de dagar som du inte är ensam så hör jag knappt av dig. Så vill jag inte ha det.
Jag vill vara "älskad" och eftertraktad.
Jag kommer inte ens i närheten av att du skulle kunna bli förälskad i mig.
Jag har känslor för dig men jag kommer inte att få hela dig, inte ens halva.
Jag vet att det har gått kort tid mellan oss men det lilla jag får, eller inte får, gör ont. Det känns tungt att skriva detta...men jag måste klippa.
Det känns inte bra att vara med någon som inte vill ha mig."

Han svarade:

Jag förstår hur du känner dig... som jag sa innan så är jag inte redo för ett förhållande men det är något visst med dig som gör att jag inte kan klippa. Tycker om dig som person, ditt inre och yttre.
Du är en fantastisk människa på alla sätt, det är bara jag som är förvirrad och rädd för att känna för någon just nu. Jag hoppas att det löser sig mellan oss hur det än blir..."

Att läsa hans svar gör först att jag ser allt glasklart, han är inte intresserad, men då jag läser vidare så blir jag förvirrad och undrar om det finns en gnutta hopp.
Dessa ord har han sagt flera ggr och de har hållit mig kvar.

Men nu måste jag lägga fokus på en annan stig.......
Förvirrad.....
Men jag måste!