På dagen i dag, fredag, så fick jag ett sms av C.
"Får jag bjuda dig på bio på söndag?"
Vi pratade i telefon en stund senare.
"Vad ska du göra i kväll?" frågade han.
"Inget, bara vara hemma, ska ju jobba i morgon." sa jag.
"Men ska jag komma över sen?"
Hans 7 åriga dotter ville träffa honom i dag eftersom han fyller år, så han skulle träffa hela sin "familj", sitt ex och sina två barn.
Han sa att det ev skulle bli en fika.
Det kändes lite olustigt...jag kände mig som "den andra kvinnan" fast jag är ju inte riktigt det...
Men han skulle komma över till mig sedan.
Så jag åkte till affären och handlade, tänkte att han kanske äter hos mig, så jag planerade inköpet efter kvällens middag, han fyllde ju trots allt år i dag så nåt gott skulle det bli.
Väl hemma så förbereder jag maten, jag skickar i väg ett sms till honom.
"Ska du äta hos mig?"
Han ringde upp.
"Jag ska ut och äta snart, tack för att du frågar."
Klockan var redan 17.30
Jag blev förvånad.
"Va? Ska du ut och äta? Med vem?"
Han svarade:
"Ja med dem...det blev ingen fika, min dotter ville att vi skulle gå ut och äta....det känns ju lite konstigt för jag och mitt ex har ju redan bråkat i dag."
Jag blev helt paff..... och känslan i kroppen var INTE bra.....
"Blev du besviken?" frågade han.
"Eh...ja, här går jag och väntar på att du ska komma hit."
"Ja, men jag missförstod nog...jag tänkte ev senare." sa han.
Det kändes inte alls bra så jag avslutade samtalet på en gång.
Det var precis det här jag inte ville ha, jag ville verkligen inte må dåligt och bli besviken.
Jag lovade mig själv att dra mig ur om jag kände såhär.
Förra gången jag blev besviken gång på gång så triggade det min sjukdom.
NÄ, jag är värd så mycket, mycket, mycket, MYCKET mer!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar