Det hade gått nästan tre dagar utan ett ord av C2.
Eller nästan 4.
Helt plötsligt, så skrev han ett medelande till mig på facebook klockan 23 i går, lördags.
"Hej, nu är jag hemma, på jobbet, hade kul på festivalen men är trött, har du några kul planer för helgen?"
Eeh..... Han har mitt telefonnummer....
Jag tog det som att han inte är så intresserad.
Jag svarade honom då jag hade kommit hem efter utgången klockan 04.30.
(Jag vet, pappa...men det var kul ute) :)
Som sagt så var jag redan på det spåret, med extrema raka rör, så jag skrev:
"Hej. Jag antar att ditt intresse för mig inte är så stort. Eller?
söndag 30 juni 2013
Raka rör!
Jag var ute i går.
När klockan var sent, typ 04... och det var dags för hemgång så vände jag mig om och stod öga mot öga med en kille.
Han var ganska söt men såg för ung ut. ;)
Han presenterade sig, S, vilket jag hörde.
Jag var riktigt rak på sak, för jag är så less på oseriösa killar nu.
Eller nej, fel att säga, killar som inte vill samma som mig, menar jag.
Jag frågade direkt:
"Hur gammal är du?"
"Gissa." sa han.
"Du är 27." sa jag
"Ok... hur gammal är du?" frågade han.
"Jag är 38." sa jag och spände ögonen i honom och log.
Han sa bara ok.
"Nå hur gammal är du då?" frågade jag.
"Jag är 27 år, men vad spelar det för roll?"
Som sagt, jag orkade inte hålla på så jag var väldigt rak.
"Du... en kille i din ålder vill ofta inte ha något seriöst förhållande.
En tjej i min ålder vill ha det. Jag tex, vill ha barn, hus, gifta mig, bli gammal med någon."
Han svarade:
"Ja...ok? Jag är där, jag har redan gjort saker i livet, så jag skulle visst kunna binda mig."
Jag kände att jag inte orkade lägga energi på vad han sa utan jag ville bara hem.
"Ja, men ok, men jag ska hem nu." sa jag.
"Men hur gör vi då?" undrade han.
"Ta mitt nummer då."
Så jag lämnade mitt nummer.
Min kompis kom fram och jag presenterade dem.
Han vände sig till mig, "Nå, minns du var jag heter då?"
"David." sa jag.
Han såg besviken ut..
Han hette ju inte alls det.
Hahahahah och jag är ju nykterist.
Vi får väl se om han ringer.
När klockan var sent, typ 04... och det var dags för hemgång så vände jag mig om och stod öga mot öga med en kille.
Han var ganska söt men såg för ung ut. ;)
Han presenterade sig, S, vilket jag hörde.
Jag var riktigt rak på sak, för jag är så less på oseriösa killar nu.
Eller nej, fel att säga, killar som inte vill samma som mig, menar jag.
Jag frågade direkt:
"Hur gammal är du?"
"Gissa." sa han.
"Du är 27." sa jag
"Ok... hur gammal är du?" frågade han.
"Jag är 38." sa jag och spände ögonen i honom och log.
Han sa bara ok.
"Nå hur gammal är du då?" frågade jag.
"Jag är 27 år, men vad spelar det för roll?"
Som sagt, jag orkade inte hålla på så jag var väldigt rak.
"Du... en kille i din ålder vill ofta inte ha något seriöst förhållande.
En tjej i min ålder vill ha det. Jag tex, vill ha barn, hus, gifta mig, bli gammal med någon."
Han svarade:
"Ja...ok? Jag är där, jag har redan gjort saker i livet, så jag skulle visst kunna binda mig."
Jag kände att jag inte orkade lägga energi på vad han sa utan jag ville bara hem.
"Ja, men ok, men jag ska hem nu." sa jag.
"Men hur gör vi då?" undrade han.
"Ta mitt nummer då."
Så jag lämnade mitt nummer.
Min kompis kom fram och jag presenterade dem.
Han vände sig till mig, "Nå, minns du var jag heter då?"
"David." sa jag.
Han såg besviken ut..
Han hette ju inte alls det.
Hahahahah och jag är ju nykterist.
Vi får väl se om han ringer.
I like you.... but i like my self more!
Jag och C brukar höras ett par ggr i veckan.
Häromveckan sa jag till honom att om han verkligen inte vill något med mig, förutom vänskap, så måste han börja behandla mig som en vän.
Det innebär, inga sms såsom "godmorgon" och "godnatt", för så är man inte mot en vän. (klart man kan någongång, men ni fattar)
Han sa att han ska börja behandla mig som en vän.
I fredags kväll åkte jag förbi honom för att jag skulle få en handsfree av honom.
Jag gick husesyn i hans nya lägenhet.
Efter ett litet tag så kände jag mig lite besviken.
Jag blev lite sur på mig själv för jag tänkte:
"Han visar ju inget som helst intresse, vad gör jag här?"
Så jag sa att jag skulle åka hem.
Han följde med mig till bilen och vid min bil så tog han plötsligt tag i mig för att ge mig en kram.
Det blev ingen kram, vi stod och höll om varandra.
Vi pussades lite, småpratade och kramades flera ggr.
Suck....
Dagen efter så skickade jag ett sms, han svarade inte.
När jag senare ringde honom så svarade han, vi pratade på och han sa att jag kunde höra av mig efter jobbet.
Vilket jag gjorde.
Svarade han?
Ringde han upp?
Nej.
Jag slogs av tanken att han hade sina barn den dagen och han brukar ju inte höra av sig då han har sina barn eller gör saker med andra.
Åter igen så tänkte jag på att han inte bryr sig så mycket egentligen...
Att jag "passar" när han känner sig ensam.
Suck igen...
I går var jag ute och åt med två bekanta, jag berättade lite om C, den ena hade inte hört något om honom förut.
Hon sa:
"Jag tycker att han är egoistisk, det är inte alls schysst mot dig att göra som han gör.
Han vet att du känner nåt för honom så om han inte vill pröva något med dig så borde han respektera dig."
Sant...
Han har ju inte ens bett mig att vänta, han har inte sagt att han vill ha mig vid sin sida men att jag ska ha tålamod. Han har sagt att jag ska dejta andra.
Då jag gjorde det, dejtade C2, vilket han visste om, då hörde han plötsligt av sig mer....
Det är sådant som gör att jag tror att han känner mer för mig än han säger.
Men, jag vet.... jag ska försöka att ta mer avstånd, låta allt lägga sig.
Jag brukar ju vara så klok, så nu får jag ta fram det! :)
Saken är den att jag känner ju detta mer och mer, att det inte är ok, så jag kommer att gå därifrån på riktigt.
Jag är redan nu påväg därifrån, känslomässigt.
För visst har jag känslor för honom, men jag har mer känslor och respekt för mig själv.:)
Häromveckan sa jag till honom att om han verkligen inte vill något med mig, förutom vänskap, så måste han börja behandla mig som en vän.
Det innebär, inga sms såsom "godmorgon" och "godnatt", för så är man inte mot en vän. (klart man kan någongång, men ni fattar)
Han sa att han ska börja behandla mig som en vän.
I fredags kväll åkte jag förbi honom för att jag skulle få en handsfree av honom.
Jag gick husesyn i hans nya lägenhet.
Efter ett litet tag så kände jag mig lite besviken.
Jag blev lite sur på mig själv för jag tänkte:
"Han visar ju inget som helst intresse, vad gör jag här?"
Så jag sa att jag skulle åka hem.
Han följde med mig till bilen och vid min bil så tog han plötsligt tag i mig för att ge mig en kram.
Det blev ingen kram, vi stod och höll om varandra.
Vi pussades lite, småpratade och kramades flera ggr.
Suck....
Dagen efter så skickade jag ett sms, han svarade inte.
När jag senare ringde honom så svarade han, vi pratade på och han sa att jag kunde höra av mig efter jobbet.
Vilket jag gjorde.
Svarade han?
Ringde han upp?
Nej.
Jag slogs av tanken att han hade sina barn den dagen och han brukar ju inte höra av sig då han har sina barn eller gör saker med andra.
Åter igen så tänkte jag på att han inte bryr sig så mycket egentligen...
Att jag "passar" när han känner sig ensam.
Suck igen...
I går var jag ute och åt med två bekanta, jag berättade lite om C, den ena hade inte hört något om honom förut.
Hon sa:
"Jag tycker att han är egoistisk, det är inte alls schysst mot dig att göra som han gör.
Han vet att du känner nåt för honom så om han inte vill pröva något med dig så borde han respektera dig."
Sant...
Han har ju inte ens bett mig att vänta, han har inte sagt att han vill ha mig vid sin sida men att jag ska ha tålamod. Han har sagt att jag ska dejta andra.
Då jag gjorde det, dejtade C2, vilket han visste om, då hörde han plötsligt av sig mer....
Det är sådant som gör att jag tror att han känner mer för mig än han säger.
Men, jag vet.... jag ska försöka att ta mer avstånd, låta allt lägga sig.
Jag brukar ju vara så klok, så nu får jag ta fram det! :)
Saken är den att jag känner ju detta mer och mer, att det inte är ok, så jag kommer att gå därifrån på riktigt.
Jag är redan nu påväg därifrån, känslomässigt.
För visst har jag känslor för honom, men jag har mer känslor och respekt för mig själv.:)
torsdag 27 juni 2013
Sen då?
Hm....
Jaha...
I går förmiddag, onsdag, så messade jag C2.
"Godmorgon, hoppas att du hade en bra avslutning på kvällen."
(Efter att vi hade träffats i tisdags kväll, så skulle han möta upp några vänner.)
Han svarade:
"Godmorgon, kvällen var trevlig men den bästa delen av gårdagen var den jag spenderade med dig."
Jag frågade om han skulle vara på festival hela helgen, han skulle nämligen i väg på det i dag.
Han svarade, jag ställde en till fråga och då så skrev han:
"Flyttar åt bror, vi får prata senare."
Klockan var då 12.30 onsdag.
Nu är det torsdag och klockan är 14.30
Jag trodde att det där smset från honom betydde att han skulle höra av sig senare under samma dag.
För nån timme sedan så såg jag bilder på facebook med honom taggad i.
Leendes med vänner, på tåget, på väg till festivalen.
Visst, vissa av er kanske tycker att jag borde chilla, han kommer att höra av sig, han kanske bara var upptagen i går.
Men, jag säger så som jag alltid säger...
Har man tid att gå och pissa så har man åtminstonde tid att skicka ett sms.
Speciellt om man är intresserad av någon.
Just saying.....
Jag tappar lite intresset när nån gör såhär...
Jaha...
I går förmiddag, onsdag, så messade jag C2.
"Godmorgon, hoppas att du hade en bra avslutning på kvällen."
(Efter att vi hade träffats i tisdags kväll, så skulle han möta upp några vänner.)
Han svarade:
"Godmorgon, kvällen var trevlig men den bästa delen av gårdagen var den jag spenderade med dig."
Jag frågade om han skulle vara på festival hela helgen, han skulle nämligen i väg på det i dag.
Han svarade, jag ställde en till fråga och då så skrev han:
"Flyttar åt bror, vi får prata senare."
Klockan var då 12.30 onsdag.
Nu är det torsdag och klockan är 14.30
Jag trodde att det där smset från honom betydde att han skulle höra av sig senare under samma dag.
För nån timme sedan så såg jag bilder på facebook med honom taggad i.
Leendes med vänner, på tåget, på väg till festivalen.
Visst, vissa av er kanske tycker att jag borde chilla, han kommer att höra av sig, han kanske bara var upptagen i går.
Men, jag säger så som jag alltid säger...
Har man tid att gå och pissa så har man åtminstonde tid att skicka ett sms.
Speciellt om man är intresserad av någon.
Just saying.....
Jag tappar lite intresset när nån gör såhär...
tisdag 25 juni 2013
Lycklig dag!
Vilken jäkla dag det har varit!!
Då jag kollade min brevlåda så upptäckte jag ett brev i från skolan.....
Glad och förväntansfull öppnade jag brevet....
Jag kom in!!!! :)
Jag ska alltså börja plugga till elektriker i höst!
Jag gjorde mig iordning med skakande händer, jag var så upprymd!
Hade mitt nya linne på mig i dag. Gillade färgen.
H&M nedsatt till 30 kr ;)
På väg till dejten med C2, så åkte jag fel så jag fick betala 60 kr i tullavgift istället för 20 kr. Hahahha
Vi möttes vid minigolfbanan, Jag och C2.
Han betalade för oss båda.
Vi skrev upp poäng, skrattade och småbusade.
Jag vann med 2 poäng över honom, bra för att aldrig ha spelat förut. ;)
Han frågade om jag hade ätit och om vi skulle äta efter golfen.
På väg därifrån så sa han att han ville bjuda mig på Texas Longhorn. :)
Så vi åt och pratade på i massor.
Då det var dags att åka hem så följde han mig till bilen, där han kramade mig.
Han pussade mig på kinden och sa att han hade en jätte bra kväll och att han gärna gör om det.
Vi småpratade lite och han kramade mig igen, fast det var mer att vi höll om varandra en stund än en kort kram.:)
Väl hemma känner jag mig upprymd och lycklig fortfarande!
Vilken dag! :)
Men...
Någonstans långt där inne så undrar jag försiktigt....
"Fanns det någon chans mellan mig och C...?"
Då jag kollade min brevlåda så upptäckte jag ett brev i från skolan.....
Glad och förväntansfull öppnade jag brevet....
Jag kom in!!!! :)
Jag ska alltså börja plugga till elektriker i höst!
Jag gjorde mig iordning med skakande händer, jag var så upprymd!
Hade mitt nya linne på mig i dag. Gillade färgen.
H&M nedsatt till 30 kr ;)
På väg till dejten med C2, så åkte jag fel så jag fick betala 60 kr i tullavgift istället för 20 kr. Hahahha
Vi möttes vid minigolfbanan, Jag och C2.
Han betalade för oss båda.
Vi skrev upp poäng, skrattade och småbusade.
Jag vann med 2 poäng över honom, bra för att aldrig ha spelat förut. ;)
Han frågade om jag hade ätit och om vi skulle äta efter golfen.
På väg därifrån så sa han att han ville bjuda mig på Texas Longhorn. :)
Så vi åt och pratade på i massor.
Då det var dags att åka hem så följde han mig till bilen, där han kramade mig.
Han pussade mig på kinden och sa att han hade en jätte bra kväll och att han gärna gör om det.
Vi småpratade lite och han kramade mig igen, fast det var mer att vi höll om varandra en stund än en kort kram.:)
Väl hemma känner jag mig upprymd och lycklig fortfarande!
Vilken dag! :)
Men...
Någonstans långt där inne så undrar jag försiktigt....
"Fanns det någon chans mellan mig och C...?"
måndag 24 juni 2013
Att våga anmäla
Förra veckan då jag gjorde mig iordning på morgonen så hörde jag på radion att de som blev illa behandlade, berövade sin barndom kunde begära skadestånd.
Jag hajjade till...
Sen hörde jag att det gällde dem som var på barnhem och fosterhem runt 70-80 talet.
Det fick mig att börja fundera på min uppväxt uppe hos familjen i Norrland.
Denna vecka då jag gjorde mig iordning på morgonen så hörde jag på radion att man kan söka skadestånd om man blivit illa behandlad.
Jag tänkte direkt på samma sak som förra veckan.
Men sen sa de på radion att det gällde dem som suttit oskyldigt häktade eller fängelse eller vad det nu var.
Jag funderade vidare och kände för engångskull i mitt liv att pappan i familjen borde betala skadestånd.
Han borde betala mig för det han gjorde.
Men då måste jag väl göra en anmälan....
Det var så många år sedan...
Jag vågar nog inte göra det...
Sen tänker jag att man ska dra i gång så mycket...
Han gjorde ju inte jätte grova saker på mig.
Fast på andra av barnen vet jag ju inte...
Tror att han var på styvdottern ganska illa och andra tjejer som var fosterbarn var han ju på....
Sen minns jag ju inte om det hände nåt mer med mig, men det han gjorde räckte, jag var bara ett barn.
Han borde få betala mig....
Tänk att få pengar för det han gjorde mig, det psykiska som än i dag kan förfölja mig.
Att han ska sitta där och punga ut med pengar från egen ficka så att jag kan ha det bra.
Det är väl det minsta man kan begära egentligen, men jag vågar inte starta nåt...
Här kan man läsa om min uppväxt:
http://tribe75.blogspot.se/2012/04/min-uppvaxt-mammas-historia.html
Jag hajjade till...
Sen hörde jag att det gällde dem som var på barnhem och fosterhem runt 70-80 talet.
Det fick mig att börja fundera på min uppväxt uppe hos familjen i Norrland.
Denna vecka då jag gjorde mig iordning på morgonen så hörde jag på radion att man kan söka skadestånd om man blivit illa behandlad.
Jag tänkte direkt på samma sak som förra veckan.
Men sen sa de på radion att det gällde dem som suttit oskyldigt häktade eller fängelse eller vad det nu var.
Jag funderade vidare och kände för engångskull i mitt liv att pappan i familjen borde betala skadestånd.
Han borde betala mig för det han gjorde.
Men då måste jag väl göra en anmälan....
Det var så många år sedan...
Jag vågar nog inte göra det...
Sen tänker jag att man ska dra i gång så mycket...
Han gjorde ju inte jätte grova saker på mig.
Fast på andra av barnen vet jag ju inte...
Tror att han var på styvdottern ganska illa och andra tjejer som var fosterbarn var han ju på....
Sen minns jag ju inte om det hände nåt mer med mig, men det han gjorde räckte, jag var bara ett barn.
Han borde få betala mig....
Tänk att få pengar för det han gjorde mig, det psykiska som än i dag kan förfölja mig.
Att han ska sitta där och punga ut med pengar från egen ficka så att jag kan ha det bra.
Det är väl det minsta man kan begära egentligen, men jag vågar inte starta nåt...
Här kan man läsa om min uppväxt:
http://tribe75.blogspot.se/2012/04/min-uppvaxt-mammas-historia.html
Utbjuden
Jag fick ett sms av C2 i går:
"Vill du spela minigolf med mig på tisdag? Jag kan kolla om det är ok med hund där."
"Om det är fint väder, annars får jag fundera ut något annat."
Oj, vad glad jag blev!
Jag är inte van att bli "utbjuden" och han skrev dessutom att HAN skulle fundera ut något annat om vädret inte var bra. :)
"Vill du spela minigolf med mig på tisdag? Jag kan kolla om det är ok med hund där."
"Om det är fint väder, annars får jag fundera ut något annat."
Oj, vad glad jag blev!
Jag är inte van att bli "utbjuden" och han skrev dessutom att HAN skulle fundera ut något annat om vädret inte var bra. :)
lördag 22 juni 2013
En dejt med en ny C
Häromdagen så tänkte jag att om jag ska släppa C och blicka framåt så måste jag vara aktiv på mina dejtsidor.
För att korta ner historien så var jag på en dejt i dag.
Vi gick på en promenad i två timmar.
Jag gillade faktiskt honom.
Då vi skildes åt så fick jag en puss på kinden.
Hans namn börjar ju oxå på C....
Vi sa att vi skulle ses igen snart och han messade på kvällen:
"Hade jag inte haft andra planer i dag så hade jag gärna fortsatt att umgås med dig."
För att korta ner historien så var jag på en dejt i dag.
Vi gick på en promenad i två timmar.
Jag gillade faktiskt honom.
Då vi skildes åt så fick jag en puss på kinden.
Hans namn börjar ju oxå på C....
Vi sa att vi skulle ses igen snart och han messade på kvällen:
"Hade jag inte haft andra planer i dag så hade jag gärna fortsatt att umgås med dig."
Han försökte att klösa ut sina ögon
Jag och en kompis var ute och åkte bil en sen sommar kväll.
Solen stod lågt och gräsmattorna hade ett fint sken av solens kvällsstrålar.
Vi letade efter ett par vänner.
Jag stannade bilen vid vägkanten och vi gick ut för att kolla efter dem på en stor gräsmatta.
Vi såg dem inte, det var ganska folktomt.
Vi började gå tillbaka mot bilen då vi mötte ett gäng med folk.
Då de passerade så kände jag en obehagskänsla och jag tittade på min kompis och viskade till henne,
"Skynda dig tillbaka till bilen..."
Vi små sprang lite och som jag misstänkte...en tjej i sällskapet vi hade passerat vände på klacken och började att gå efter oss!
Vi skyndade oss att sätta oss i bilen och jag skulle precis smälla igen min bildörr då jag upptäcker att min arm är livlös!
Jag ser hur tjejen kommer närmare och närmare i rask takt, hon ser galen ut i blicken!
Jag skriker till min tjejkompis att min arm inte lyder mig varpå hon slänger sig mot mitt håll för att försöka få igen min bildörr, tjejen kommer närmare.
"Skynda dig!!!" skriker jag
"Ja!!!" skriker min kompis tillbaka, hon hänger över mig och vi försöker panikartat att får tag i bildörren!
Tillslut får hon tag i den och den stängs med en smäll och hon trycker ner låset precis då tjejen kommer fram till min dörr.
Tjejen med den galna blicken rycker i dörrhandtaget ett par ggr och stirrar oss rakt i ögonen.
Det uppstår en tystnad...
Hon släpper handtaget och går fram till motorhuven, helt plötsligt börjar hon att skrika, hennes ögon är helt galna och vidöppna. Hon börjar dra och slita i motorhuven.
Vi skriker i bilen och jag famlar med bilnycklarna och föröker att få in dem i låset.
Till slut får jag in nyckeln och vrider om och motorn rusar.
Tjejen stannar upp och stirrar på mig och börjar skrika igen, utan att tveka så trycker jag ner gaspedalen och bilen puttar bort tjejen och vi susar därifrån....
Helt plötsligt så befinner jag mig i ett stort tvåvåningshus.
I hela huset går det runt barn med trasiga svarta kläder.
De ser helt livlösa och skrämmande ut!
Jag försöker att leta efter ett tomt rum och gömma mig för dem.
"Aaaahhhhh" skriker en pojke.
Han klöser sig i ögonen och det rinner lera ur dem.
"Jag vill få ut mina ögon!!" skriker han medans han fortsätter att klösa!
Helt plötsligt så står jag i hallen, det är dag och dagsljuset försöker att komma in mellan persiennerna.
En kvinna står där och öppnar alla persiennner.
Jag frågar om det är så klokt att låsa upp dörren, man vet aldrig vad som är utanför.
Medans hon har handen på dörrlåset och låser upp säger hon:
"Nä, vi bor ju i Canada, här är det jätte säkert."
Sen vaknade jag....
Solen stod lågt och gräsmattorna hade ett fint sken av solens kvällsstrålar.
Vi letade efter ett par vänner.
Jag stannade bilen vid vägkanten och vi gick ut för att kolla efter dem på en stor gräsmatta.
Vi såg dem inte, det var ganska folktomt.
Vi började gå tillbaka mot bilen då vi mötte ett gäng med folk.
Då de passerade så kände jag en obehagskänsla och jag tittade på min kompis och viskade till henne,
"Skynda dig tillbaka till bilen..."
Vi små sprang lite och som jag misstänkte...en tjej i sällskapet vi hade passerat vände på klacken och började att gå efter oss!
Vi skyndade oss att sätta oss i bilen och jag skulle precis smälla igen min bildörr då jag upptäcker att min arm är livlös!
Jag ser hur tjejen kommer närmare och närmare i rask takt, hon ser galen ut i blicken!
Jag skriker till min tjejkompis att min arm inte lyder mig varpå hon slänger sig mot mitt håll för att försöka få igen min bildörr, tjejen kommer närmare.
"Skynda dig!!!" skriker jag
"Ja!!!" skriker min kompis tillbaka, hon hänger över mig och vi försöker panikartat att får tag i bildörren!
Tillslut får hon tag i den och den stängs med en smäll och hon trycker ner låset precis då tjejen kommer fram till min dörr.
Tjejen med den galna blicken rycker i dörrhandtaget ett par ggr och stirrar oss rakt i ögonen.
Det uppstår en tystnad...
Hon släpper handtaget och går fram till motorhuven, helt plötsligt börjar hon att skrika, hennes ögon är helt galna och vidöppna. Hon börjar dra och slita i motorhuven.
Vi skriker i bilen och jag famlar med bilnycklarna och föröker att få in dem i låset.
Till slut får jag in nyckeln och vrider om och motorn rusar.
Tjejen stannar upp och stirrar på mig och börjar skrika igen, utan att tveka så trycker jag ner gaspedalen och bilen puttar bort tjejen och vi susar därifrån....
Helt plötsligt så befinner jag mig i ett stort tvåvåningshus.
I hela huset går det runt barn med trasiga svarta kläder.
De ser helt livlösa och skrämmande ut!
Jag försöker att leta efter ett tomt rum och gömma mig för dem.
"Aaaahhhhh" skriker en pojke.
Han klöser sig i ögonen och det rinner lera ur dem.
"Jag vill få ut mina ögon!!" skriker han medans han fortsätter att klösa!
Helt plötsligt så står jag i hallen, det är dag och dagsljuset försöker att komma in mellan persiennerna.
En kvinna står där och öppnar alla persiennner.
Jag frågar om det är så klokt att låsa upp dörren, man vet aldrig vad som är utanför.
Medans hon har handen på dörrlåset och låser upp säger hon:
"Nä, vi bor ju i Canada, här är det jätte säkert."
Sen vaknade jag....
onsdag 19 juni 2013
Min ansökan till skolan
De gånger jag har gått in på min sida på komvux så har mitt ärende inte behandlats....
Man ansökning alltså.
I går gick jag in igen...
Det stod att den har behandlats!! :)
Spännande nu! :)
Man ansökning alltså.
I går gick jag in igen...
Det stod att den har behandlats!! :)
Spännande nu! :)
Jag måste klippa
Nu har jag tagit ett beslut ang C.
Jag hoppas att jag kan stå fast vid det....
Jag märkte en förädnring hos honom och det var väl det som fick mig att ta ett beslut.
Han brukar smsa mig tidigt på morgonen och skriva, "Godmorgon".
Sen brukar han ringa några timmar senare och vi kan prata på en timme trots arbetstid.
Sen hörs vi säkert två ggr till innan dagen är slut, plus en del sms.
Men det jag la märke till var när han hade sina barn.
Då kom det inget "Godmorgon" sms, inga samtal och då jag ringde eller smsade så svarade han inte eller så tog det 2 timmar innan han svarade.
Även då han var på arbetet och inte med sina barn just för stunden.
Sen att han gjorde en "miss" den där fredagen då han skulle kommit till mig på kvällen.
Det fick mig att vackla.
Han är ingen dålig person, han verkar vara jätte snäll.
Men hans situation strular till det och gör honom antagligen tankspridd så han glömmer saker.
Jag vet inte....samtidigt så känner jag att man inte glömmer att höra av sig om man har gjort det förut.... och om man dessutom tycker om en person....
Han prioriterar helt enkelt inte mig och det känns inte kul att behöva ta sånt....
Så jag smsade det i går till honom:
"Det känns som att du behöver mig mycket när du är ensam, de dagar som du inte är ensam så hör jag knappt av dig. Så vill jag inte ha det.
Jag vill vara "älskad" och eftertraktad.
Jag kommer inte ens i närheten av att du skulle kunna bli förälskad i mig.
Jag har känslor för dig men jag kommer inte att få hela dig, inte ens halva.
Jag vet att det har gått kort tid mellan oss men det lilla jag får, eller inte får, gör ont. Det känns tungt att skriva detta...men jag måste klippa.
Det känns inte bra att vara med någon som inte vill ha mig."
Han svarade:
Jag förstår hur du känner dig... som jag sa innan så är jag inte redo för ett förhållande men det är något visst med dig som gör att jag inte kan klippa. Tycker om dig som person, ditt inre och yttre.
Du är en fantastisk människa på alla sätt, det är bara jag som är förvirrad och rädd för att känna för någon just nu. Jag hoppas att det löser sig mellan oss hur det än blir..."
Att läsa hans svar gör först att jag ser allt glasklart, han är inte intresserad, men då jag läser vidare så blir jag förvirrad och undrar om det finns en gnutta hopp.
Dessa ord har han sagt flera ggr och de har hållit mig kvar.
Men nu måste jag lägga fokus på en annan stig.......
Förvirrad.....
Men jag måste!
Jag hoppas att jag kan stå fast vid det....
Jag märkte en förädnring hos honom och det var väl det som fick mig att ta ett beslut.
Han brukar smsa mig tidigt på morgonen och skriva, "Godmorgon".
Sen brukar han ringa några timmar senare och vi kan prata på en timme trots arbetstid.
Sen hörs vi säkert två ggr till innan dagen är slut, plus en del sms.
Men det jag la märke till var när han hade sina barn.
Då kom det inget "Godmorgon" sms, inga samtal och då jag ringde eller smsade så svarade han inte eller så tog det 2 timmar innan han svarade.
Även då han var på arbetet och inte med sina barn just för stunden.
Sen att han gjorde en "miss" den där fredagen då han skulle kommit till mig på kvällen.
Det fick mig att vackla.
Han är ingen dålig person, han verkar vara jätte snäll.
Men hans situation strular till det och gör honom antagligen tankspridd så han glömmer saker.
Jag vet inte....samtidigt så känner jag att man inte glömmer att höra av sig om man har gjort det förut.... och om man dessutom tycker om en person....
Han prioriterar helt enkelt inte mig och det känns inte kul att behöva ta sånt....
Så jag smsade det i går till honom:
"Det känns som att du behöver mig mycket när du är ensam, de dagar som du inte är ensam så hör jag knappt av dig. Så vill jag inte ha det.
Jag vill vara "älskad" och eftertraktad.
Jag kommer inte ens i närheten av att du skulle kunna bli förälskad i mig.
Jag har känslor för dig men jag kommer inte att få hela dig, inte ens halva.
Jag vet att det har gått kort tid mellan oss men det lilla jag får, eller inte får, gör ont. Det känns tungt att skriva detta...men jag måste klippa.
Det känns inte bra att vara med någon som inte vill ha mig."
Han svarade:
Jag förstår hur du känner dig... som jag sa innan så är jag inte redo för ett förhållande men det är något visst med dig som gör att jag inte kan klippa. Tycker om dig som person, ditt inre och yttre.
Du är en fantastisk människa på alla sätt, det är bara jag som är förvirrad och rädd för att känna för någon just nu. Jag hoppas att det löser sig mellan oss hur det än blir..."
Att läsa hans svar gör först att jag ser allt glasklart, han är inte intresserad, men då jag läser vidare så blir jag förvirrad och undrar om det finns en gnutta hopp.
Dessa ord har han sagt flera ggr och de har hållit mig kvar.
Men nu måste jag lägga fokus på en annan stig.......
Förvirrad.....
Men jag måste!
tisdag 18 juni 2013
Jobbet och C
Det känns så overkligt, att jag ska sluta här på jobbet. :)
Talar om det för folk och jag får möta mycket ledsna miner.
De gillar mig. :)
En månad och en vecka kvar....
Väntar svar från skolan fortfarande......
Och nej, jag har inte träffat nån kille än.
C och jag hörs dagligen och träffas i bland....
Vet ej hur det blir där....
När vi inte träffas så är det lättare att komma över honom, när vi ses så kommer alla känslor fram.
Ni som läser detta kanske tycker det är glasklart, varför ska jag hålla fast vid honom....... ;)
Dåligt med kommentarer på senaste från er. :)
Tar en dag i taget....
Talar om det för folk och jag får möta mycket ledsna miner.
De gillar mig. :)
En månad och en vecka kvar....
Väntar svar från skolan fortfarande......
Och nej, jag har inte träffat nån kille än.
C och jag hörs dagligen och träffas i bland....
Vet ej hur det blir där....
När vi inte träffas så är det lättare att komma över honom, när vi ses så kommer alla känslor fram.
Ni som läser detta kanske tycker det är glasklart, varför ska jag hålla fast vid honom....... ;)
Dåligt med kommentarer på senaste från er. :)
Tar en dag i taget....
söndag 16 juni 2013
Seriös tjej
När jag vaknade i dag så hade jag ett sms från J.
"Vad gör du?" han hade skickat det kl 05....
Förra helgen var det likadant, då kom det ett sms klockan 04.00
"Är du ute?"
Jag skickade ett sms till honom i dag.
"Du är inte ute efter något seriöst förhållande va?"
Han svarade:
"Nej inte just nu."
Det förtsod jag väl, annars hör man av sig oftare och på vanliga tider.
Det som irriterar mig är att de inte bara kan låta mig vara!
Jag vill träffa dem som vill ha nåt seriöst!
I går var jag ute, en kille pratade lite med mig under kvällen, inte mycket dock.
När jag skulle gå hem så stod han vid mig så jag sa att jag skulle åka hem.
Varpå han säger:
"Nej, varför då, du kan komma hem till mig."
Jag sa:
"Nej jag fungerar inte så." sen gick jag
Suck...
"Vad gör du?" han hade skickat det kl 05....
Förra helgen var det likadant, då kom det ett sms klockan 04.00
"Är du ute?"
Jag skickade ett sms till honom i dag.
"Du är inte ute efter något seriöst förhållande va?"
Han svarade:
"Nej inte just nu."
Det förtsod jag väl, annars hör man av sig oftare och på vanliga tider.
Det som irriterar mig är att de inte bara kan låta mig vara!
Jag vill träffa dem som vill ha nåt seriöst!
I går var jag ute, en kille pratade lite med mig under kvällen, inte mycket dock.
När jag skulle gå hem så stod han vid mig så jag sa att jag skulle åka hem.
Varpå han säger:
"Nej, varför då, du kan komma hem till mig."
Jag sa:
"Nej jag fungerar inte så." sen gick jag
Suck...
fredag 14 juni 2013
Besviken vs lycka, lätt val egentligen
På dagen i dag, fredag, så fick jag ett sms av C.
"Får jag bjuda dig på bio på söndag?"
Vi pratade i telefon en stund senare.
"Vad ska du göra i kväll?" frågade han.
"Inget, bara vara hemma, ska ju jobba i morgon." sa jag.
"Men ska jag komma över sen?"
Hans 7 åriga dotter ville träffa honom i dag eftersom han fyller år, så han skulle träffa hela sin "familj", sitt ex och sina två barn.
Han sa att det ev skulle bli en fika.
Det kändes lite olustigt...jag kände mig som "den andra kvinnan" fast jag är ju inte riktigt det...
Men han skulle komma över till mig sedan.
Så jag åkte till affären och handlade, tänkte att han kanske äter hos mig, så jag planerade inköpet efter kvällens middag, han fyllde ju trots allt år i dag så nåt gott skulle det bli.
Väl hemma så förbereder jag maten, jag skickar i väg ett sms till honom.
"Ska du äta hos mig?"
Han ringde upp.
"Jag ska ut och äta snart, tack för att du frågar."
Klockan var redan 17.30
Jag blev förvånad.
"Va? Ska du ut och äta? Med vem?"
Han svarade:
"Ja med dem...det blev ingen fika, min dotter ville att vi skulle gå ut och äta....det känns ju lite konstigt för jag och mitt ex har ju redan bråkat i dag."
Jag blev helt paff..... och känslan i kroppen var INTE bra.....
"Blev du besviken?" frågade han.
"Eh...ja, här går jag och väntar på att du ska komma hit."
"Ja, men jag missförstod nog...jag tänkte ev senare." sa han.
Det kändes inte alls bra så jag avslutade samtalet på en gång.
Det var precis det här jag inte ville ha, jag ville verkligen inte må dåligt och bli besviken.
Jag lovade mig själv att dra mig ur om jag kände såhär.
Förra gången jag blev besviken gång på gång så triggade det min sjukdom.
NÄ, jag är värd så mycket, mycket, mycket, MYCKET mer!!
"Får jag bjuda dig på bio på söndag?"
Vi pratade i telefon en stund senare.
"Vad ska du göra i kväll?" frågade han.
"Inget, bara vara hemma, ska ju jobba i morgon." sa jag.
"Men ska jag komma över sen?"
Hans 7 åriga dotter ville träffa honom i dag eftersom han fyller år, så han skulle träffa hela sin "familj", sitt ex och sina två barn.
Han sa att det ev skulle bli en fika.
Det kändes lite olustigt...jag kände mig som "den andra kvinnan" fast jag är ju inte riktigt det...
Men han skulle komma över till mig sedan.
Så jag åkte till affären och handlade, tänkte att han kanske äter hos mig, så jag planerade inköpet efter kvällens middag, han fyllde ju trots allt år i dag så nåt gott skulle det bli.
Väl hemma så förbereder jag maten, jag skickar i väg ett sms till honom.
"Ska du äta hos mig?"
Han ringde upp.
"Jag ska ut och äta snart, tack för att du frågar."
Klockan var redan 17.30
Jag blev förvånad.
"Va? Ska du ut och äta? Med vem?"
Han svarade:
"Ja med dem...det blev ingen fika, min dotter ville att vi skulle gå ut och äta....det känns ju lite konstigt för jag och mitt ex har ju redan bråkat i dag."
Jag blev helt paff..... och känslan i kroppen var INTE bra.....
"Blev du besviken?" frågade han.
"Eh...ja, här går jag och väntar på att du ska komma hit."
"Ja, men jag missförstod nog...jag tänkte ev senare." sa han.
Det kändes inte alls bra så jag avslutade samtalet på en gång.
Det var precis det här jag inte ville ha, jag ville verkligen inte må dåligt och bli besviken.
Jag lovade mig själv att dra mig ur om jag kände såhär.
Förra gången jag blev besviken gång på gång så triggade det min sjukdom.
NÄ, jag är värd så mycket, mycket, mycket, MYCKET mer!!
Förvirrande C
Ja, jag vet inte vad jag ska göra eller känna angående C...
Vi har inte kunnat setts på ett par dagar för att han hade sina barn.
Han har ringt och smsat mig flera ggr om dagen dock.
Vi pratat neutralt, som vänner.
Jag gör ju det för att stänga av, för att jag varken vet ut eller in.
Jag har vid ett tillfälle sagt till honom att jag kanske bör avsluta allt.
Han har då visat en viss "oro" över att förlora mig som vän.
Jag har då tänkt...."Jaha, betyder jag inte mer?"
Dock har jag sagt något liknande till honom oxå och han har då sagt,
"Det är klart att jag tycker om dig, att jag har mer känslor för dig än som vän, men jag är så förvirrad just nu så jag vet inte vad jag vill.
Vi är ju inte på samma plan nu i livet och jag vet inte vad som händer framöver. Jag känner att jag har gjort mitt redan vad gäller barn och allt.
Men jag vet inte heller hur saker och ting blir i framtiden.
Det jag vet är att jag iallfall inte vill förlora dig som vän."
Det låter så betydelselöst.... fast med en gnutta hopp...
Suck....
Att vi inte har setts gör så att mina känslor för honom svalnar, eller ja, det är lättare att tvinga dem till att svalna.
Sen när han ringer och vi pratar som vänner, gör oxå så att allt svalnar.
Jag vet inte vad jag ska göra....
Om jag har mött killar i mitt liv som inte vill ha en framtid med mig så har de sagt det och släppt mig fri även om det funnits attraktion från deras sida.
C, klamrar sig fast på något sätt...Jag undrar ju varför egentligen....
Han har ju visserligen sagt att han inte vill förlora mig som vän...
Men är det allt jag är för honom?
"Nej" säger han, "något annat är det."
Han har ju sagt jätte fina saker till mig.
"Tänk om alla vore som dig, då skulle världen se annorlunda ut."
"Jag har aldrig tidigare i mitt liv mött någon som är så ärlig och jordnära som dig, jag vill verkligen omge mig med människor som är så."
Men jag kanske bara är bränsle för honom just nu?
Precis som en vän sa.
Suck...vad ska jag göra?
Ja, det visar sig väl snart....
Vi har inte kunnat setts på ett par dagar för att han hade sina barn.
Han har ringt och smsat mig flera ggr om dagen dock.
Vi pratat neutralt, som vänner.
Jag gör ju det för att stänga av, för att jag varken vet ut eller in.
Jag har vid ett tillfälle sagt till honom att jag kanske bör avsluta allt.
Han har då visat en viss "oro" över att förlora mig som vän.
Jag har då tänkt...."Jaha, betyder jag inte mer?"
Dock har jag sagt något liknande till honom oxå och han har då sagt,
"Det är klart att jag tycker om dig, att jag har mer känslor för dig än som vän, men jag är så förvirrad just nu så jag vet inte vad jag vill.
Vi är ju inte på samma plan nu i livet och jag vet inte vad som händer framöver. Jag känner att jag har gjort mitt redan vad gäller barn och allt.
Men jag vet inte heller hur saker och ting blir i framtiden.
Det jag vet är att jag iallfall inte vill förlora dig som vän."
Det låter så betydelselöst.... fast med en gnutta hopp...
Suck....
Att vi inte har setts gör så att mina känslor för honom svalnar, eller ja, det är lättare att tvinga dem till att svalna.
Sen när han ringer och vi pratar som vänner, gör oxå så att allt svalnar.
Jag vet inte vad jag ska göra....
Om jag har mött killar i mitt liv som inte vill ha en framtid med mig så har de sagt det och släppt mig fri även om det funnits attraktion från deras sida.
C, klamrar sig fast på något sätt...Jag undrar ju varför egentligen....
Han har ju visserligen sagt att han inte vill förlora mig som vän...
Men är det allt jag är för honom?
"Nej" säger han, "något annat är det."
Han har ju sagt jätte fina saker till mig.
"Tänk om alla vore som dig, då skulle världen se annorlunda ut."
"Jag har aldrig tidigare i mitt liv mött någon som är så ärlig och jordnära som dig, jag vill verkligen omge mig med människor som är så."
Men jag kanske bara är bränsle för honom just nu?
Precis som en vän sa.
Suck...vad ska jag göra?
Ja, det visar sig väl snart....
Jobbet igen...
Jag var så upprörd i går så jag svarade bara den nya chefen kort:
"Jag har svarat dig på varje mail.
Jag har sagt att jag inte kan ge dig något svar än."
Jag fick ett mail tillbaka av honom i morse:
"Hej Rebecca,
Vi anser att vi givit dig tillräcklig tid att fundera över möjligheten att börja hos oss.
Vi har återkommande under två månaders tid bett dig svara oss eller åtminstone indikera hur du vill göra. Nu återstår endast drygt 30 arbetsdagar vilka är under semestertider.
Därav har vi ansett oss tvungna att för att kunna leverera en fullgod tjänst till kunden göra klart vilka som skall tjänstgöra i uppdraget.
Hur ser du på att utgöra en av reserverna? Dels för kunden och dels för våra övriga uppdrag?"
Jag svarade:
"Hej
Jag har fått höra att jag egentligen har till den 31 juli på mig att bestämma mig för att gå över eller inte.
Jag kände mig därför lite upprörd i går av ditt mail för det kändes så opersonligt.
Jag vet inte vad som stämmer med datum men jag och min kollega hade lite att prata om innan vi lämnade besked.
Men nu är det ju som det är redan.
Jag är tveksam till att vara reserv, skulle det framöver finnas intresse så hör jag av mig och kollar läget."
torsdag 13 juni 2013
Fy fan vad lågt!
Fick detta mail av den nya chefen nu.
Hej Rebecca,
Vi har inte hört något ifrån dig och har nu anställt en annan medarbetare för halvtidstjänsten. Hoppas det löser sig bra för dig.
Trevlig sommar!
Mvh
Jag avskyr intriger
I morse sa min kollega.
"Jag pratade med nya chefen i går, han sa att han har försökt att få tag i dig ca 5 ggr utan resultat, han antar då att du inte kommer att gå över."
Vad paff jag blev!
Jag har svarat honom på varenda mail han har skickat!
Han skrev till mig en fredag, "Jag vill ha svar i dag tack om du ska gå över."
Jag svarade då att jag inte har något svar att ge honom än.
Han mailade mig igen på tisdagen och skrev: "Jag vill ha svar i dag."
Jag svarade då att jag har redan svarat på den frågan i fredags.
Och så kommer det här?!
Vem av dem är det som ljuger?
Fy fan vad jag inte känner för att jobba här just nu!
Kan inte folk bara vara lite schyssta mot varandra?
Måste vissa säga sådan som inte är sant!?
"Jag pratade med nya chefen i går, han sa att han har försökt att få tag i dig ca 5 ggr utan resultat, han antar då att du inte kommer att gå över."
Vad paff jag blev!
Jag har svarat honom på varenda mail han har skickat!
Han skrev till mig en fredag, "Jag vill ha svar i dag tack om du ska gå över."
Jag svarade då att jag inte har något svar att ge honom än.
Han mailade mig igen på tisdagen och skrev: "Jag vill ha svar i dag."
Jag svarade då att jag har redan svarat på den frågan i fredags.
Och så kommer det här?!
Vem av dem är det som ljuger?
Fy fan vad jag inte känner för att jobba här just nu!
Kan inte folk bara vara lite schyssta mot varandra?
Måste vissa säga sådan som inte är sant!?
onsdag 12 juni 2013
STOPP!!!!
Nu börjar nerverna ligga utanpå känner jag...
Känner mig jagad av vissa saker.
Känner att jag börjar tappa kontroll, att det blir för mycket över beslut jag redan har tagit.
Jag mailade till min kollega förra veckan då han var sjuk att jag inte vill gå över till det nya företaget och att jag har sökt en utbildning.
Han frågade mig denna vecka, "Vad ska du säga till den nya chefen då?"
Va? Jag mailade ju dig det, tänkte jag.
Han ringde mig i dag innan jag ens hade hunnit komma till jobbet.
"Jo, jag tänkte om jag skulle gå ner till 75% så får du ju gå upp i tid, hur skulle det funka för dig?"
"Eh, va?" jag kände mig helt målös. Sluta nu! kände jag.
När jag drog i väg från kontoret för att uträtta ärenden å jobbets vägnar så ringde han till mig igen.
"Jo, jag har pratat med en här på kontoret och det finns en tjänst från i höst, hon ville prata med dig, den är på timmar. Då kan du ju jobba på vaktmästeriet och där. Fast hon vet inget om att du har sökt en utbildning."
Suck......
Hon kommer att prata med mig om 30 minuter....
Sen har jag pratat med C.
Han är så förvirrad över allt i hans liv, han kan inte ens tänka på barn och framtid med en annan tjej just nu.
Han behöver jobba med sig själv massor.
Han ringde i dag men jag avslutade samtalet ganska snabbt.
Ja, han känner för mig och jag känner för honom men just nu känner jag bara irritation över saker.
Irritation kommer leda till att mina känslor för honom svalnar.
Känner just nu att han kan fortsätta att utreda sitt liv UTAN mig!
Fan vad jag känner mig irriterad!
Känner mig jagad av vissa saker.
Känner att jag börjar tappa kontroll, att det blir för mycket över beslut jag redan har tagit.
Jag mailade till min kollega förra veckan då han var sjuk att jag inte vill gå över till det nya företaget och att jag har sökt en utbildning.
Han frågade mig denna vecka, "Vad ska du säga till den nya chefen då?"
Va? Jag mailade ju dig det, tänkte jag.
Han ringde mig i dag innan jag ens hade hunnit komma till jobbet.
"Jo, jag tänkte om jag skulle gå ner till 75% så får du ju gå upp i tid, hur skulle det funka för dig?"
"Eh, va?" jag kände mig helt målös. Sluta nu! kände jag.
När jag drog i väg från kontoret för att uträtta ärenden å jobbets vägnar så ringde han till mig igen.
"Jo, jag har pratat med en här på kontoret och det finns en tjänst från i höst, hon ville prata med dig, den är på timmar. Då kan du ju jobba på vaktmästeriet och där. Fast hon vet inget om att du har sökt en utbildning."
Suck......
Hon kommer att prata med mig om 30 minuter....
Sen har jag pratat med C.
Han är så förvirrad över allt i hans liv, han kan inte ens tänka på barn och framtid med en annan tjej just nu.
Han behöver jobba med sig själv massor.
Han ringde i dag men jag avslutade samtalet ganska snabbt.
Ja, han känner för mig och jag känner för honom men just nu känner jag bara irritation över saker.
Irritation kommer leda till att mina känslor för honom svalnar.
Känner just nu att han kan fortsätta att utreda sitt liv UTAN mig!
Fan vad jag känner mig irriterad!
tisdag 11 juni 2013
Att finnas till för andra
I bland önskar jag att jag kunde vara mer aktiv och dela mig i fler.
*Jag har en vän som har en familjemedlem som håller på att dö i cancer.
*Jag har en vän som mår dåligt i sitt förhållande och är uppriktigt ledsen.
*Jag har en vän som förlorade sitt barn i nionde månaden.
*Jag har en vän som har förlorat sin pappa nyligen.
*Jag har en i familjen som mår dåligt fysiskt och psykiskt.
*Jag har en i familjen som mår dåligt psykiskt för att det är så många runt om som mår dåligt.
Jag vet fan inte vad jag ska göra.
Jag skulle vilja ge massor av mig själv till alla dessa, att jag gör det hela tiden.
Men det tar lixom slut.....
Jag har stängt av på något sätt för att orka.
Jag hör dessa personer gråta i telefon, darra på rösten, att de berättar hur dåligt de mår...
Det gör jätte ont i mig och jag vill bara brista ut i storgråt för jag lider med dem.....
Men jag vill oxå vara ett stöd för dem och låta dem få vara den som är ledsen.
Sen finns det vänner som har fyllt år, jag borde ha åkt till dem med blommor, istället ringde jag.
Jag känner mig dålig...dålig för att jag inte finns för folk mer...
Att jag inte orkar åka runt med blommor, kärlek och värme till mina nära och kära som mår dåligt.
Jag får dåligt samvete för att jag inte hör av mig till dem varje dag.
Jag stänger av på något sätt..
För jag vet inte hur jag ska räcka till för alla.
Det tar på mig oxå... men jag vill ju finnas där för dem mer än vad jag gör....
Hoppas att de vet innerst inne att de bara behöver lyfta på luren och säga "Jag behöver dig här nu."
Då kommer jag!
Hoppas att de orkar tänka att jag kanske har annat i mitt liv som tar uppmärksamhet så att de inte tror att jag struntar i dem.
För det gör jag inte...
Jag vet inte hur jag ska få kraft bara till alla hela tiden...
Det vore skillnad om det vore en person med ett problem....
*Jag har en vän som har en familjemedlem som håller på att dö i cancer.
*Jag har en vän som mår dåligt i sitt förhållande och är uppriktigt ledsen.
*Jag har en vän som förlorade sitt barn i nionde månaden.
*Jag har en vän som har förlorat sin pappa nyligen.
*Jag har en i familjen som mår dåligt fysiskt och psykiskt.
*Jag har en i familjen som mår dåligt psykiskt för att det är så många runt om som mår dåligt.
Jag vet fan inte vad jag ska göra.
Jag skulle vilja ge massor av mig själv till alla dessa, att jag gör det hela tiden.
Men det tar lixom slut.....
Jag har stängt av på något sätt för att orka.
Jag hör dessa personer gråta i telefon, darra på rösten, att de berättar hur dåligt de mår...
Det gör jätte ont i mig och jag vill bara brista ut i storgråt för jag lider med dem.....
Men jag vill oxå vara ett stöd för dem och låta dem få vara den som är ledsen.
Sen finns det vänner som har fyllt år, jag borde ha åkt till dem med blommor, istället ringde jag.
Jag känner mig dålig...dålig för att jag inte finns för folk mer...
Att jag inte orkar åka runt med blommor, kärlek och värme till mina nära och kära som mår dåligt.
Jag får dåligt samvete för att jag inte hör av mig till dem varje dag.
Jag stänger av på något sätt..
För jag vet inte hur jag ska räcka till för alla.
Det tar på mig oxå... men jag vill ju finnas där för dem mer än vad jag gör....
Hoppas att de vet innerst inne att de bara behöver lyfta på luren och säga "Jag behöver dig här nu."
Då kommer jag!
Hoppas att de orkar tänka att jag kanske har annat i mitt liv som tar uppmärksamhet så att de inte tror att jag struntar i dem.
För det gör jag inte...
Jag vet inte hur jag ska få kraft bara till alla hela tiden...
Det vore skillnad om det vore en person med ett problem....
Hjärtat vs. Förnuftet
Jag träffade, A i går, lite motvilligt, lite nyfiket.
Efter några minuter så började jag tänka på, C och kände att detta inte var rätt.
På väg från dejten så ringde jag C och han kom över.
Jag berättade allt och han frågade om det kändes ok.
"Nej, det gjorde det inte och jag skulle nog ha avstått, för jag har känslor för dig."
"Så du vill chansa och träffa mig ändå?" frågade han.
"Ja, just nu känns det så, blir det struligt då drar jag mig ur."
Han har känslor för mig och jag för honom, sen får vi se hur det går.
Kanske känner vi varandra i en vecka eller två, kanske längre, vem vet.
Om jag känner att jag mår dåligt på något sätt av detta så kommer jag att avsluta det.
Efter några minuter så började jag tänka på, C och kände att detta inte var rätt.
På väg från dejten så ringde jag C och han kom över.
Jag berättade allt och han frågade om det kändes ok.
"Nej, det gjorde det inte och jag skulle nog ha avstått, för jag har känslor för dig."
"Så du vill chansa och träffa mig ändå?" frågade han.
"Ja, just nu känns det så, blir det struligt då drar jag mig ur."
Han har känslor för mig och jag för honom, sen får vi se hur det går.
Kanske känner vi varandra i en vecka eller två, kanske längre, vem vet.
Om jag känner att jag mår dåligt på något sätt av detta så kommer jag att avsluta det.
söndag 9 juni 2013
Förvirrad!
Vad fan har jag gett mig in på!?
Jag har verkligen fastnat för C.
Han har fastnat för mig.
Jag vill ju sådana saker som han har lämnat.
Vi vill olika saker just nu i livet.
Han tycker att jag är intelligent, positiv och levnadsglad.
Han dras till mig och tycker att jag är vettig och full med kunskap.
Kunskap om att ta sig igenom svårigheter, det lockar honom.
Sen så finns det såklart attraktion.
Vi har pratat om detta och jag frågade:
"Men ska jag fortsätta att söka efter någon kille, gå på dejter, tills jag hittar honom?"
Han svarade att han inte vill låsa mig, eftersom vi vill olika saker just nu i livet.
Han vill inte hindra mig från att leta efter det jag drömmer om.
Jag frågade om han tycker att det hela känns ok?
Han svarade, "Nej det gör det ju inte....jag känner ju för dig...."
Sen är han snabb med att säga direkt efter, "Men jag vill inte låsa dig, det här kan ju vara bra för dig, att du letar vidare."
Jag skulle ju ha träffat, J, i veckan men jag avbokade för att istället träffa, C....
I dag så kände jag att jag kollar väl på mina dejtsidor då..... lite motvilligt...
Direkt så var det flera som skrev och en av dem blev jag nyfiken på.
Det slutade med att vi skrev massor till varandra och till slut hördes vi på telefon.
Låt oss kalla honom för, A.
Då jag och A skrev till varandra så messade helt plötsligt, J och frågade om vi skulle ses.
A, verkar vara en stabil kille.
Han har aldrig haft nåt problem i sitt liv och har haft en trygg och kärleksfull uppväxt.
Han har en ledande position i sitt arbete.
Efter att vi hade pratat i telefon så smsade han direkt och vi messade ett par ggr.
Han vill ses i veckan.
Det vill, J oxå.
Men jag kan inte sluta att tänka på C........
Jag brukar ju absolut inte inleda något med killar som precis har lämnat en relation och har det struligt.
Just för att vi inte är på samma plan....
Brukar vara ganska snabb och bestämd i mitt beslut ang sånt här.
Men med C, gick det inte...
Jag har verkligen fastnat för C.
Han har fastnat för mig.
Jag vill ju sådana saker som han har lämnat.
Vi vill olika saker just nu i livet.
Han tycker att jag är intelligent, positiv och levnadsglad.
Han dras till mig och tycker att jag är vettig och full med kunskap.
Kunskap om att ta sig igenom svårigheter, det lockar honom.
Sen så finns det såklart attraktion.
Vi har pratat om detta och jag frågade:
"Men ska jag fortsätta att söka efter någon kille, gå på dejter, tills jag hittar honom?"
Han svarade att han inte vill låsa mig, eftersom vi vill olika saker just nu i livet.
Han vill inte hindra mig från att leta efter det jag drömmer om.
Jag frågade om han tycker att det hela känns ok?
Han svarade, "Nej det gör det ju inte....jag känner ju för dig...."
Sen är han snabb med att säga direkt efter, "Men jag vill inte låsa dig, det här kan ju vara bra för dig, att du letar vidare."
Jag skulle ju ha träffat, J, i veckan men jag avbokade för att istället träffa, C....
I dag så kände jag att jag kollar väl på mina dejtsidor då..... lite motvilligt...
Direkt så var det flera som skrev och en av dem blev jag nyfiken på.
Det slutade med att vi skrev massor till varandra och till slut hördes vi på telefon.
Låt oss kalla honom för, A.
Då jag och A skrev till varandra så messade helt plötsligt, J och frågade om vi skulle ses.
A, verkar vara en stabil kille.
Han har aldrig haft nåt problem i sitt liv och har haft en trygg och kärleksfull uppväxt.
Han har en ledande position i sitt arbete.
Efter att vi hade pratat i telefon så smsade han direkt och vi messade ett par ggr.
Han vill ses i veckan.
Det vill, J oxå.
Men jag kan inte sluta att tänka på C........
Jag brukar ju absolut inte inleda något med killar som precis har lämnat en relation och har det struligt.
Just för att vi inte är på samma plan....
Brukar vara ganska snabb och bestämd i mitt beslut ang sånt här.
Men med C, gick det inte...
torsdag 6 juni 2013
Skrålande full granne
Fy fan säger jag bara!
Jag är sååå trött och irriterad!
Jag hade sovit dåligt natten till onsdag.
Så i natt tänkte jag att jag skulle sova ordentligt.
La mig lite försent då jag skulle upp kl 08 i dag.
Men jag skulle i allfall få 8 timmars sömn.
Klockan 04 vaknar jag av att grannen under sätter på musik och pratar högt.
Jag blev så jäkla arg!
Jag smsade till den ena som bor där.
(Jag umgick ju med dem förra sommaren, 2 killar, är de, jag visste att den ena hade sambo men hon var bortrest mycket. Vi var ute en kväll och då kysste han en av mina vänner. Då hans sambo frågade ut mig nån månad senare om jag sett något så ville inte jag ljuga. Fruktansvärt att leva i lögn ju.
Så jag berättade. Det resulterade i att grannarna under kallade mig hycklare och inte ville ha något med mig att göra.)
"Snälla, musiken! Klockan är 04 och hela huset sover." messade jag.
Han svarade: "ok, sorry" och så sänkte de.
Det är inte första gången jag får messa ner till dem pga musik.
Till slut somnade jag om....då blev jag väckt av nån annan granne som satt utanför huset och var full.
Han pratade högt och lät besviken eller nåt sånt.
Ni vet sluddrigt fylle prat, "Hon öppnar ju inte..." typ...
Suck!!!
Så när klockan ringde så var jag irriterad för att jag är så trött och ska sitta och köra i en timmne.
Men, men....
Jag ska till några vänners landställe och så ska vi ta deras båt till någon ö. :)
De har oxå hund.
Äta god mat och umgås!
Det ska bli jätte härligt.
De är jätte härliga människor, jag trivs mycket med dem. :)
Jo, ang killarna...
Jag har fattat tyckte för C väldigt mycket...."tyvärr"....eller vad man ska säga.
Honom har jag redan träffat 3 ggr och J ingen gång än...
Jag är sååå trött och irriterad!
Jag hade sovit dåligt natten till onsdag.
Så i natt tänkte jag att jag skulle sova ordentligt.
La mig lite försent då jag skulle upp kl 08 i dag.
Men jag skulle i allfall få 8 timmars sömn.
Klockan 04 vaknar jag av att grannen under sätter på musik och pratar högt.
Jag blev så jäkla arg!
Jag smsade till den ena som bor där.
(Jag umgick ju med dem förra sommaren, 2 killar, är de, jag visste att den ena hade sambo men hon var bortrest mycket. Vi var ute en kväll och då kysste han en av mina vänner. Då hans sambo frågade ut mig nån månad senare om jag sett något så ville inte jag ljuga. Fruktansvärt att leva i lögn ju.
Så jag berättade. Det resulterade i att grannarna under kallade mig hycklare och inte ville ha något med mig att göra.)
"Snälla, musiken! Klockan är 04 och hela huset sover." messade jag.
Han svarade: "ok, sorry" och så sänkte de.
Det är inte första gången jag får messa ner till dem pga musik.
Till slut somnade jag om....då blev jag väckt av nån annan granne som satt utanför huset och var full.
Han pratade högt och lät besviken eller nåt sånt.
Ni vet sluddrigt fylle prat, "Hon öppnar ju inte..." typ...
Suck!!!
Så när klockan ringde så var jag irriterad för att jag är så trött och ska sitta och köra i en timmne.
Men, men....
Jag ska till några vänners landställe och så ska vi ta deras båt till någon ö. :)
De har oxå hund.
Äta god mat och umgås!
Det ska bli jätte härligt.
De är jätte härliga människor, jag trivs mycket med dem. :)
Jo, ang killarna...
Jag har fattat tyckte för C väldigt mycket...."tyvärr"....eller vad man ska säga.
Honom har jag redan träffat 3 ggr och J ingen gång än...
måndag 3 juni 2013
En Ikea date
I går var jag på date med C.
Han kom och hämtade mig i sin välvårdade BMW och vi åkte till Ikea.
Vi åt där, han bjöd och vi satt och pratade och pratade.
Sen var vi inne på citygross för båda behövde småsaker därifrån.
Sen körde han mig hem, båda klev ur hans bil och stod och pratade.
Nästan 1 timme stog vi där.
Då vi hade sagt hej då så dröjde det ca 10 minuter tills han skickade ett mess och jag ringde då upp honom.
Vi pratade en bra stund och det slutade med att han kom över till mig vid 21.00 för att låna en film som vi hade pratat om.
Han gick husesyn och vi pratade lite sen åkte han.
Komiskt men han är elektriker... :)
Han är väldigt lugn, han känns trygg och mogen.
Men han behöver ta itu med sig själv, han har börjat jobba med sig själv på olika sätt.
Jag vet inte än om det är bra, för vi har massor att prata om ang uppväxter och att arbeta med sig själv, eller om det inte är bra för mig eftersom han inte är klar med sig själv.
(Helt klar kan man kanske inte bli, men ni förstår säkert.)
Han har dessutom två barn och ett ex som någonstans hoppas att det blir de två igen.
Medans han inte alls vill.
Så... jag är lite avvaktande....
J, ska jag träffa på onsdag.
Vi kändes väldigt lika då vi sågs, alltså vi pratade ju inte så mycket där på nattklubben, men jag vet inte hur jag ska förklara det.... Vi kändes som "syskon" hahahha vad fel det låter.
Vi kändes lika, samma energi kanske.
Han nästan trånade efter mig i lördags.
Då jag gick i väg på toa och kom tillbaka så sa han:
"Jag trodde inte att du skulle komma tillbaka!"
Han ville flera ggr att vi skulle gå i väg och prata men jag sa att vi får prata i morgon.
Jag ville dansa eftersom jag skulle åka hem snart och jag ville inte heller lämna min kompis ensam.
Nästan så att han var orolig att förlora mig då han äntligen hade fått kontakt.
Sen kan man ju undra om det bara är attraktion från hans sida men det återstår att se.....
Jag brukar tycka att man ska hålla sig till en person åt gången.
Men....jag måste säga att jag ändrat mig lite...
så är det väl när man själv befinner sig i en situation och vet hur det känns.
Jag vill träffa båda för att se vad som känns bäst.
Jag är ju ändå inte fyskisk med dem, det tycker jag inte är ok!
Jag träffar dem "platoniskt" och ser hur det känns.
Så fort jag börjar känna mer för någon så kommer jag att avveckla med den andra. Om de inte gör det först dock.
Han kom och hämtade mig i sin välvårdade BMW och vi åkte till Ikea.
Vi åt där, han bjöd och vi satt och pratade och pratade.
Sen var vi inne på citygross för båda behövde småsaker därifrån.
Sen körde han mig hem, båda klev ur hans bil och stod och pratade.
Nästan 1 timme stog vi där.
Då vi hade sagt hej då så dröjde det ca 10 minuter tills han skickade ett mess och jag ringde då upp honom.
Vi pratade en bra stund och det slutade med att han kom över till mig vid 21.00 för att låna en film som vi hade pratat om.
Han gick husesyn och vi pratade lite sen åkte han.
Komiskt men han är elektriker... :)
Han är väldigt lugn, han känns trygg och mogen.
Men han behöver ta itu med sig själv, han har börjat jobba med sig själv på olika sätt.
Jag vet inte än om det är bra, för vi har massor att prata om ang uppväxter och att arbeta med sig själv, eller om det inte är bra för mig eftersom han inte är klar med sig själv.
(Helt klar kan man kanske inte bli, men ni förstår säkert.)
Han har dessutom två barn och ett ex som någonstans hoppas att det blir de två igen.
Medans han inte alls vill.
Så... jag är lite avvaktande....
J, ska jag träffa på onsdag.
Vi kändes väldigt lika då vi sågs, alltså vi pratade ju inte så mycket där på nattklubben, men jag vet inte hur jag ska förklara det.... Vi kändes som "syskon" hahahha vad fel det låter.
Vi kändes lika, samma energi kanske.
Han nästan trånade efter mig i lördags.
Då jag gick i väg på toa och kom tillbaka så sa han:
"Jag trodde inte att du skulle komma tillbaka!"
Han ville flera ggr att vi skulle gå i väg och prata men jag sa att vi får prata i morgon.
Jag ville dansa eftersom jag skulle åka hem snart och jag ville inte heller lämna min kompis ensam.
Nästan så att han var orolig att förlora mig då han äntligen hade fått kontakt.
Sen kan man ju undra om det bara är attraktion från hans sida men det återstår att se.....
Jag brukar tycka att man ska hålla sig till en person åt gången.
Men....jag måste säga att jag ändrat mig lite...
så är det väl när man själv befinner sig i en situation och vet hur det känns.
Jag vill träffa båda för att se vad som känns bäst.
Jag är ju ändå inte fyskisk med dem, det tycker jag inte är ok!
Jag träffar dem "platoniskt" och ser hur det känns.
Så fort jag börjar känna mer för någon så kommer jag att avveckla med den andra. Om de inte gör det först dock.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)