En Stockholmare i Malmö, tidigare än tänkt

När jag vaknade idag så kände jag mig lite låg.

Det låg "saknad" i luften....

Mitt saknande för honom hade övergått till en liten småirriterad känsla.

När han ringde i förmiddags så sa jag det.

"Men...det går säkert över under dan." sa jag, för styrkan i känslor brukar gå upp och ned.

Snabbspolar jag detta så sitter jag just nu med en tågbiljett till Malmö, i morgon fredag, på min mobil som sms. ;)

Under samtalets gång så kände han själv att saknaden var jobbig.
Han sa att han kan känna det men brukar tränga undan de tankarna.
Men nu gick det väl helt enkelt inte.

Så, han avstyrde det han skulle göra på lördag, till söndag kväll ist.

Han sa att han behövde träffa mig.

Romantiskt....ja! hahhahah

Det handlar ju om att vi har känslor för varandra och då ser man till att vara tillsammans. :)

Pluspoäng till honom, igen! :)

Dock har jag resfeber!
De som följer min blogg vet ju att jag inte har rest så mycket i mitt liv.
Jag skrev ju om tågresan upp till Härnösand som jag gjorde senast.
Fy fan vad pirrig den resan var, hahhahahah det är ju bara tåg inom Sverige.

Sen har jag aldrig i hela mitt liv varit i Malmö.

Underbart, lite chockerande fortfarande, men härligt...
I morgon får jag se honom igen! :)

Blogaward

Vet inte om det heter så som jag skrev i rubriken....
Det stog så på bloggen jag fick frågorna av. :)

Jag fick en massa frågor till mig från en annan blogg som jag nu ska svara på:

Vad ville du bli då du var liten?

Journalist, författare, modell, sångerska, skådespelerska.

Vart vill du helst resa?

Oj! hm....
Svårt att säga....
Bara att få komma till ett annat land och se saker skulle nog få andan ur mig. :)

Var ser du dig själv om 5 år?

Lyckligt gift med barn (jag vet, det va ett jävla tjat.) ;)
Jag vill vara lycklig och ha ett bra, friskt liv.

Rött eller vitt?

Nu dricker ju inte jag alkohol...men färgen röd älskar jag!

Skog eller hav?

Jag älskar naturen hur mycket som helst....att vistas i naturen och känna doften, höra fågelsång, se hur vinden leker med träden... :)
Men att sitta och titta ut över havet....oj, det är mäktigt.
Så jag väljer båda :)

Hip-hop eller dansband?

Hm.... om jag verkligen måste välja så väljer jag hip-hop
Jag gillar inte dansband......

Vad gör dig ledsen?

Mycket....
Svek
Lögner
Djurplågeri
Barn som far illa

Vad vill du bli bättre på?

Mod och tillit till mig själv när det kommer till rädslor.
Tänk att bara gå upp på en karaokebar och riva av en låt utan att det känns jobbigt.....
Jag skulle ju dö om jag gjorde det. :)

Vad är det bästa du vet?

Livet och vad det erbjuder! :)

Djur, jag älskar djur.
Besvarad och trygg kärlek.
Dansa.
och mycket mer :)

Nu ska jag skicka vidare frågorna till andra bloggar jag läser:

http://pillijoks.se/

http://blog.miks.se/

http://kristinpihl.blogspot.se/

http://peepey.blogspot.se/

http://www.naknacoachen.se/

Får se om de ser detta och antar frågorna :)

Virrvarr

I går så pratade vi i telefon i 2 timmar.

Han sa:

"Trivs du med ditt jobb? Förstå mig rätt, jag menar inget illa och det är ingen kritik men det känns som att du har mer potential..."

Det sådde ett frö i mig...
Jag vaknade med ett kaos av frågor i mitt huvud.

Vad vill jag?
Vilken väg ska jag gå?
Vilken fot ska jag sätta ned och i vilken riktning?

Med lite sorg i hjärtat så tänkte jag på det här med barn.
Jag har sett mig redo att skaffa en familj det senaste året, men jag kanske får lägga det åt sidan.
Att släppa det en stund.
Om det vill sig så kommer det.
Det är bara det här med tiden och bäst före datum.
Jag vet ju inte ens om jag kan få barn och hur lång tid det kommer att ta.
Det var bara en stor önskan hos mig....
Men jag ska släppa det en stund...

Sen har ju jag haft det jobbigt i livet, speciellt senare tid, psykiskt, fysiskt och i mitt dåvarande förhållande.
Jag slog bort alla känslor för mig själv.

Sakta så började jag att göra en förändring i mitt liv.
Jag började att bygga upp mig själv på alla möjliga sett.
Jag önskade mig ett arbete där jag kunde vara väldigt fri och min önskning slog in.

Detta jobb har gjort så att jag har kunnat lägga koncentrationen på mitt läkande.
Jag har inte behövt tänka så mycket på jobbet eller hundvakt.
Allt har flytit på.
Jag har inte jobbat heltid varje vecka, jag har fått massor med tid för mig själv.

Pratet i går väckte något i mig.
Jag tror att det börjar bli dags att utvecklas, att jag har läkt färdigt nu.

Dock har jag ett virrvarr av tankar i huvudet.
Jag måste sortera vad som är påverkan från omgivningen och samhället, sortera vad jag vill och verkligen känner för, från hjärtat.

Han ringde nyss från jobbet, jag berättade allt detta som jag har tänkt.

Han sa:

"Ja, det är ju bra att man startar tankar hos andra men det kan ju både ha en positiv utgång och en negativ."

Jag frågade:

"Vaddå...tänker du på nåt mellan oss?"

Han sa:

"Ja.... man vet ju aldrig...det kan ju vara att man kommer på att den andra är bra för en eller så känner man att man inte vill fortsätta med den andra...."

Hm.... sant...men det är väl inte riktigt det jag tänker på just nu.
Men det kändes bra att höra honom tänka på sånt oxå eftersom han inte säger allt rakt ut.

Vi får se hur allt artar sig, någonstans är jag på väg i allafall.

Korten las upp på bordet

I går kväll hade vi ett 2 timmars långt samtal i telefon.

Han berättade att han har mycket saker runt om sig nu.
Med jobbet, vänner osv.

Han ville absolut inte bryta med mig, han ville bara berätta för mig hur det låg till i hans liv.

Det lät som att han var i en pressad situation och visste inte riktigt i vilken ordning han skulle göra allt.
Dessutom har han ju träffat mig som inte bor på samma ort.

Det kändes bra att han berättade om sitt.

Sen sa han:

"Du har ju sagt att du inte vill "slösa" tid på någon som inte är på samma plan som dig...."

"Måste säga att....just nu för stunden i januari 2013..... så känner jag mig inte redo att skaffa barn....sen vad jag känner om några månader eller så, det vet jag inte."

Han frågade vad jag tänkte.

Jag blev tyst, det kändes tungt på nåt sätt.
Jag svarade:

"Ja.... svårt...ska man hänga kvar och se om det ändras eller ska man söka sig vidare..."

"Vaddå? så du kan bara söka dig vidare till nästa bara sådär??" svarade han med förändring på rösten.

Jag svarade:

"Nej....alltså jag tycker väldigt mycket om dig....och det känns verkligen som att jag inte vill släppa dig....sen så sa du att du känner så, just nu, så....
det kan ju faktiskt ändras.
På nåt sätt så känns det inte omöjligt ändå....eller så fantiserar jag alltihop...vad vet jag....men det känns rätt ok ändå, fast lite tungt men det känns ändå inte som att jag bara ska släppa det här."

Så det kändes bra att vi talade klarspråk i går, eftersom jag kände att det inte var nåt som stämde förut.

Men sen vet jag inte vad jag ska känna.....
Klart att jag vill vara med honom men jag vill inte heller bli olycklig.

Barn för mig är en viktig del, jag vill bygga en familj.
Men visst det har gått jätte kort tid mellan oss, jag vet allt det där...
Men sånt här är ju bra att ventilera och veta vart den andra står.

Jag är ju inte 25 år längre och eftersom jag är tjej så har jag ett bäst före datum......
Känns jobbigt att man har tiden emot sig ang barn...

Men som sagt...
Det behöver inte vara kört, jag vet, det kanske bara inte blir så som jag har velat till 100%.
Kanske kommer barn då jag är, låt säga, 41 år, ja då är det så.

Vi får se, just nu känner jag mig ganska lugn dock med en liten twist av fundersamhet men inte så att det stör.

Enkelhet vill jag ha

Jag har ett stort "problem".

Det är att leva i ovisshet.

Jag vill ha svar NU, på saker och ting.

Minns att min terapeut sa till mig en gång i tiden att allt inte är svart eller vitt.
Det finns en gråskala oxå.
Att jag måste ha tålamod.

Jag har lärt mig det...men inte då det gäller allt, även då jag har blivit betydligt bättre.

I dag är en tänkardag.

Några få har sagt sina åsikter till mig ang killen.

De säger:

"Njut, det låter ju jätte bra."
"Han kanske har nåt som han inte vill att du ska veta bara, du får respektera det."

Jo...det känns jätte bra på många sätt.

Men.... inte allt, ovissheten....
Visst jag ska försöka att vänta ut det.....
Men jag är samtidigt så rädd för att bli bränd så jag får en flykt känsla.

Tänk om det handlar om någon annan tjej?
Hans "svävande" svar.
Att det är nåt han inte är färdig med?

Jag önskar att han kunde säga det då...

Jag går ingenstans om det är så att han har gjort slut med någon men att de har nåt band emellan sig som de måste lösa, ekonomiskt eller materialistisk.

Men..... jag vill verkligen inte slänga ut mitt hjärta till någon som samtidigt delar sitt hjärta med någon annan.......

Usch.....

Det stör mig att han inte vill/kan planera när han vill ses igen....
Jag känner mig... jag vet inte....inte så pass viktig kanske....inte vet jag.

Jag får väl bita mig i tungan ett tag till....
Jag vill ju så gärna att detta ska bli något bra.

Helgen nr 2 med kärlek

Vi stannade mitt i trappan.
Han skulle åka hem...
Jag stod ett trappsteg högre upp så att vi kunde kramas om ordentligt.
Vi blockerade städaren och det gick förbi folk som skulle checka in till flyget.
Det var som om vi var ensamma.

Helgen var bra men den gick snabbt.
Jag hämtade ju honom på Arlanda på fredag kväll.

Sen på lördagen så gick jag upp tidigt för att jobba ett par timmar.

Som vanligt så hade jag 5011 tusen tankar medans jag arbetade....
De gjorde mig osäker och jag började ifrågasätta saker i mitt huvud.
Suck....
På vägen hem så ringde jag en kompis för att ventilera.

Jag måste skärpa mig....

Han hade han tagit med lite saker till mig hemifrån.
En datormus för att jag har ingen.
Jag har inte ens sagt nåt om det.
Han la märke till det då han var här sist.

Sen tog han med några dvd filmer då han inte använder en dvd spelare hemma.

Det betyder att han tänker på mig. :)

Sen undrade jag vart min tandborste var, jag fann den på laddning.
Han hade satt den där.
Omtänksamt. :)

På kvällen så mötte vi upp några vänner och gick på standup.
Underbart!
Komikern heter Al Pitcher och han är så bra!
Han har en show på södra teatern i maj.
Jag skrattade så jag fick ont i magen.

Vi pratade om när vi ska ses igen.
Det var jag som tog upp det igen.

Han sa att han inte kan i helgen.
Jag blev lite snopen...
Jag hade ju nämnt att jag ev skulle komma till honom.
Han sa att han inte mindes att vi hade bestämt nåt om det.

Nä...vi hade ju inte spikat men jag hade ju nämnt det.

Han sa att han hade ju skjutit upp det han skulle göra denna helg till nästa helg.

Dagen efter så kom det fram att han inte kunde ses helgen efter det heller.

Så...då skulle vi inte ses på 3 veckor??!

Han tog det jätte lätt.

"Ja, men så är det, man kan inte hetsa upp sig utan man får acceptera läget."

Vi pratade lite om det, att vi inte kan ses på ett tag.
Jag tyckte att hela situationen inte riktigt var ok.
Jag kunde inte sätta fingret på det men det kändes i hela kroppen.

Jag funderade en lång stund och sa sen.

"Jag tycker inte om ovisshet. Jag tycker att du har svarat svävande på om att ses. Jag gillar inte det, jag vill ha raka puckar. Det betyder inte att det är något negativt men jag känner med hela min kropp att något inte riktigt stämmer."

Han svarade inte på en gång och inte rakt heller.
Han sa bara, "men det behöver ju inte vara nåt negativt eller hur?"
Jag sa att jag ville veta vad det var.

Han sa:

"Jag är inte van att behöva tänka på någon annan så detta är lite ovant för mig."

"Det är vissa saker jag behöver ta tag i, allt är bra mellan oss och jag kommer inte att försvinna, ok?"

Jag kände att jag kunde godta det svaret så jag sa ok.

På söndagen ute på Arlanda så satt vi på en bänk, ihopklistrade.
Det stod en massa folk runt oss och även satt det folk på bänken.

Helt plötsligt säger han:

"Det står att jag ska gå på planet nu...."

Han tog jag i mitt ansikte och kysste mig, länge, länge....
När vi sedan tittade på varandra i någon sekund så rann det tårar från mina ögon och jag såg in i hans ögon som var fulla med känslor och de såg även tårfyllda ut.

Jag följde med honom upp för trappan till incheckningen, där stannade vi och kramades igen.

Vi skildes åt och jag gick med snabba steg ner för trappan och ut genom terminalen.
Väl framme vid dörrana ut ur terminalen så vände jag mig hastigt om...
Högst upp på trappan stod han och tittade efter mig. :)

Jag känner så starkt för honom, om man tänker efter så är det konstigt efter så kort tid. Men mitt hjärta säger annat.
Han känns som min pusselbit, min andra hälft.
Starka ord kanske men det är verkligen så det känns.

Men varför känns det som att alla kort inte är på bordet?
Är han osäker på situationen för att han inte är van?
Att känna så mycket som han gör är skrämmande och ovant för honom? 
Är det något som är värre än så?
Jag vet inte...
Jag känner dock i varje millimeter av min kropp att han tycker om mig.
Sättet han är mot mig, sättet han tar i mig.

Det är mycket känslor emellan oss som inte uttalas i ord....

Han och dejtsidan igen

I dag ska jag hämta honom på Arlanda.
Han tar flyget denna gång.

Det börjar kännas bekvämt faktiskt.
Kanske för att man vänjer sig att vara utan honom eller för att jag känner mig trygg med honom.

Kanske går man lite på sparlåga med sina känslor tills den dagen man ska ses.

I går pratade vi snabbt på morgonen, sen längre på eftermiddagen, sen ringde han mig på kvällen.
Han sa att han skulle höra av sig senare och det gjorde han.
Även om det bara var för att säga godnatt.
Han sa även att denna tid i morgon är vi hos varandra. :)

Sen ringde han faktiskt i morse.
Jag blev glad och sa det och att jag uppskattar när han ringer såhär.

"Ja, men det är väl så det ska vara." sa han

Han ringde nu igen, bara för att berätta för mig att han hade varit inne på sin andra dejtsida och tog bort den mesta infon om sig själv. Han ville berätta det för mig så att jag inte upptäcker det själv och att det blir som förra gången.

Jag frågade varför han gjorde så och då sa han att det är för min skull och att han inte vill ha en massa info om sig själv om han inte ska vara där på ett tag.

Jag sa då att man bara kan strunta i att gå in på sin datesida.
Det står ju när man senast var inne/online och om man inte har varit inne på tex en månad så ser ju folk det och tänker då att man kanske har träffat nån.

"Ja, det är ju sant...det tänkte jag inte på..." sa han.

Jag får ju lita till att det är så som han säger.

Oväntat

I dag hördes vi kort på dagen.

Han ringde mig vid 18 tiden och fattade sig kort även då.

"Jag ska på bio med mina kompisar, det är en lång film så du kanske har lagt dig när den är klar, men jag skickar sms."

Jag frågade lite försiktigt...

"Du...tror du att det blir nåt att du kommer i helgen...?"

Han svarade direkt!

"Nä! Jag har en del räkningar denna månad, det funkar inte."

Jag blev tyst.

"Blev du sur nu?" frågade han

"Nej absolut inte, men klart jag tycker att det är tråkigt...jag saknar ju dig..."
sa jag

"Ok, ja det är väl bra att du saknar mig. Men jag måste sticka nu. Vi hörs sen."

Vi la på och jag kämpade mot en jobbig känsla.....
Anstrände mig för att tänka på vad jag skulle göra i helgen och så...
Kunde dock inte släppa tanken på att han var så kall på nåt sätt....
Att det var nåt som inte stämde.
Att jag inte heller skulle få se honom på två veckor...

Efter 5 minuter så ringde han igen.

Precis då jag svarade så hörde jag att det plingade till i mobilen.

"Hej, det är jag igen, har du kollat din mail?" frågade han.

"Va? Jag hörde precis att något plingade i mobilen...vänta ska jag kolla."

Med honom väntandes i mobilen så kollade jag mailen som jag oxå har i mobilen.
Det var ett mail från honom....Han hade vidrebefodrat något till mig.

Det var en bokningsbekräftelse att han kommer till mig på fredag!
Han hade bokat resan redan innan vi hördes.

Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna (jag vet...jag är blödig, hahahha)

"Du får inte göra såhär mot mig!! hahahahha Du är underbar!!" sa jag.

Han sa:

"Även om jag inte kan säga allt till dig rakt ut så händer det mycket i mig, positivt alltså.
Detta är alldeles för bra för att strunta i."

Just nu känner jag mig så jäkla lycklig!!
Vilken kille! :)

Kommunikation är A och O

För att avsluta gårkvällens händelser....

Han ringde mig kort på kvällen, han skulle göra några saker.
Jag tänkte på att han var kort men han sa ju att han var trött.
Jag vill inte gå in för mycket i analyserande. Säger han så, så är det så.

Sen ringde han mig ett par timmar senare.

I början av samtalet sa han:

"Jag måste vara ärlig mot dig... Jag backade faktiskt av din reaktion tidigare i dag..."

"Jo, jag kan förstå det." sa jag

"Jag tänker ju på om du kommer att vara så att leva med, att du reagerar starkt." sa han

Jag svarade:
"Vad ska jag säga.... jag brukar vara sådan att jag faktiskt frågar först, även om jag har en storm av känslor i bröstet så brukar jag fråga först innan jag reagerar. Jag känner mig jätte dum för det som hände och föstår dig verkligen. Vi känner ju inte varandra så man vet inte hur man ska känna inför saker och ting. Hade vi känt varandra så hade du säkert bara sagt, "Skärp dig nu." och vetat att det inte var hela världen. Då man känner varandra så förstår man varandra bättre. Samma sak för mig, mycket är ju för att jag inte känner dig så jag vet ju inte vem du är eg."

Han svarade:
"Jo... visst kändes det obekvämt...men samtidigt känner jag att jag förstår varför du gjorde som du gjorde. Men jag har ju oxå dåliga erfarenheter så jag kände att jag backade. Fråga mig först om något liknande händer igen, ok?"

Han fortsatte:

"Men jag vet oxå vad jag kände för dig i helgen och det är det som håller mig kvar, för Rebecca, jag ska ingenstans....ok? Alltså det jag kände i helgen är inte vanligt... Det pirrar i magen då jag tänker på dig."

Vi pratade på och kom in på helgen som kommer.
Han kan inte komma till mig i helgen för det är nån vän som har en fest.

Jag sa:
"Jag vill verkligen träffa dig i helgen men jag förstår om du har nåt planerat som du inte kan styra om. Visst är det trist men så är det, vi har distans mellan oss och det får vi ta."

Han sa:
"Men du kommer väl aldrig komma hit?"

"Jo, det är klart! Jag funderade på helgen efter denna, om jag skulle komma på fredagen och stanna till måndagen." sa jag

Samtalet löpte på och helt plötsligt satt han och kollade resor till mig i helgen.
Men han kunde ju inte, tänkte jag.
Vi bestämde inget speciellt utan sa bara godnatt.

Jag skickade ett sms till honom efter samtalet, "Jag tycker om dig."
Jag hade väntat mig en smilegubbe eller så tillbaka, han svarade:

"Bra! För jag tycker om dig också."

Så...från att han har sagt att han har svårt att uttrycka känslor till att säga massor med känslor i går kväll...
Ja, lite förvirrad blir jag.... men det känns bra så jag ska inte fundera så mycket på det. :)

Vissa ärr läker väldigt sakta

Jag är så jävla dum!

Som sagt så pratade vi kort på morgonen.
Han ringde inte som han brukar, jag är ju van vid det.

Jag skickade ett gulligt sms 13:40

Inget svar.

Mörka tankar började forma sig i mitt inre....

Till slut kunde jag inte hålla mig, jag gick in på en datesida för att se hans profil.

Han hade varit online i dag då jag hade skickat det gulliga smset!

Mitt hjärta rusade och jag visste inte vad jag skulle tro.
Man gör inte så, efter allt som varit i helgen!

Jag ringde upp honom, han svarade inte.

Då slog det slint hos mig och de mörka tankarna vann....

Jag skickade ett sms till honom:

"Fan att du inte kunde vara ärlig mot mig."

Det dröjde inte ens en minut så ringde han upp mig.

"Vad menar du?"

Jag berättade allt som jag hade sett.

Han började att sakta förklara...

"Ja, jag var inne men såg du min profiltext?"

Jag gick in igen med honom i telefonen.

"Jag kommer inte att vara inne på denna sida nu på ett tag." hade han skrivit på sin sida.

Fy fan vad dum jag kände mig......

Vi pratade om det och han kallade mig "sötaste" flera ggr.
Han bad mig att kolla fakta först innan jag reagerar nästa gång.

Jo, jag brukar ju det...men nu bara skena allt i väg...

"Jag trodde att du visste vad jag ville." sa han

Jag bad om förlåtelse och sa att jag kände mig dum och jag hoppades att jag inte hade förstört nåt.

Han sa att det var lungt men att jag ska tänka en extra gång innan om sånt här händer igen.

Jag blir så jävla arg!!

Arg på att denna jäkla misstro till killar kan sitta så djupt präntat i mig.
Han är inte mina ex!
Fan!
Jag ska fan ringa en kompis nästa gång och prata av mig så att det går över ist för att reagera på något i min fantasi.....

Fan...förlåt....jävla dumt....

Lugnet efter känslostormen, eller?

Då jag stod där på centralstationen och väntade på honom så var jag så jäkla nervös!
 
Jag tittade på folk och tänkte, "tänk om det där är han? Nä, jag har ju sett bild på honom, men tänk om han inte är sig lik från bilderna?"
GUD JAG DÖR, va fan har jag gett mig in på??"
"Bjuder hit en främmande människa!!"
"åhhh jag dör, jag dör!!"
 
Hhahahahahhahahahahhahahha
 
Sen mötte jag honom.
Han var sig lik till en viss del men inte helt.
Man ser ju inte ansiktsrörelser på en bild.

Vi kramade om varandra direkt och höll så en stund.
 
Min nervositet släppte inte och han märkte att av att det var något.
Jag sa som det var sen, att jag var nervös. :)
 
Vi var och köpte med oss färdigmat hem, direkt efter centralstationen.
Då vi satt där och väntade på maten så la jag mitt huvud på hans axel, då la han direkt sina armar runt mig.
 
Så släppte spärren.
 
Vi umgicks ett par timmar och sen gick vi på en liten fest hos några av mina vänner.
Det kanske låter helknäppt att släpa med honom men jag hade lovat dem och det kändes naturligt att ta med honom dit.
 
Han ville oxå.
 
Väl där så visade han mig mycket uppmärksamhet i form av att han höll om mig, eller min hand osv.
Han kom väldigt bra överens med sällskapet och pratet var i full gång.
 
Dagen efter hände något med mig.
Jag blev jätte osäker på vad han kände för mig.
Jag blev tystare och det blev en konstig stämming.
Han märkte ju att det var något så jag sa som det var.

Han sa ju inget till mig vad han tänkte och tycket, han visade, men sa inget, inget alls.
Det gjorde mig förvirrad och osäker.

Sen då jag sagt det så kändes det bra mellan oss igen.

Han sa till mig flera ggr på telefon innan vi sågs att han verkligen vill veta vad jag tänker, han frågade oxå om jag kommer att säga till honom vad jag tycker då vi ses. Han verkade väldigt mån om att få veta hur allt stod till i min tanke värld men själv så har han svårt att säga sånt.

Måndagen kom med tunga steg...
Det var dagen han skulle han åka hem...

Vi åkte ut och gjorde små ärenden och åt lunch ute.
Under hela tiden så visade han väldigt mycket att han tyckte om mig.

Då vi till slut satt i min bil vid centralstationen så var det jätte jobbigt.
Jag kände mig faktiskt ledsen.
Om 30 minuter så skulle han kliva ur min bil.

Han höll om mig och jag sa rakt ut:

"Jag måste säga att jag verkligen har fallit pladask för dig, Jag tycker det är jobbigt att du ska åka.
Jag vill verkligen träffa dig igen. Jag blir dock osäker för du säger ingenting om oss, om det här.
Jag vill att du säger vad du tänkter."

Efter en stunds tysntad sa han:

"Jag har jätte svårt för känslor....Ge mig något teoretiskt så löser jag det på en gång...men känslor är svårt. Har du inte märkt hur jag har varit mot dig? Säger inte det något?"

"Jo, det märks ju att du tycker om mig... men jag blir förvirrad då du inte säger nåt." sa jag.

"Ja, precis.... jag har svårt att säga saker. Men, jag VILL träffa dig igen, ok?
Men jag kan inte lova dig när, det kanske inte blir nästa helg, för jag har saker som jag ska göra.
Att jag träffade dig och åkte hit denna helg, det var inte riktigt inplanerat."

Sen var han tvungen att gå, han tog ordentligt avsked och sa att han skulle ringa då han satt på tåget.

10 minuter senare så ringde han.

Vi pratade kort och sen så ringde han ännu en gång vid 22.00.

När vi pratade då sa han bland annat:

"Det blir lättare att prata om känlsor när man har lärt känna någon mer."
Han gillar egentligen inte alltid att prata mycket i telefon.
Jag sa då att han har ju gjort det hur mycket som helst och så säger han detta nu, att han inte gillar det.
"Jo...men saker och ting är ju inte alltid på samma sätt." sa han.

Vi sa sedan godnatt.

Jag ringde honom i morse och vi pratade kort.
Han sa inget speciellt gulligt, (han lät som vanligt dock) och ville avrunda snabbare än vanligt.
Han sa: "Vi hörs lite senare i dag."

Så....följer jag hjärtat så känns det bra.
Börjar jag analysera så...ja....så tänker jag på att klockan är 13.30 nu och han har inte hört av sig.

Visst han kanske jobbar mm men förut har han pratat med mig massor, även på arbetstid. Då har han suttit med mig i en timme utan problem.

Men man ska inte måla fan på väggen, jag vet, jag vet...
Ge det tid.
Hjärnspöken och rädslor kan förstöra mycket.
Alla är ju osäkra i början.

Men så är det att få känslor för någon, man tappar sin balans en stund, man tappar sig själv.

Så är det, vänta och se.

 
 

Snart, snart...

Vi pratade som vanligt, massor i går.

Vi kl 20.00 så la vi på för han skulle träffa några kompisar.

Jag gjorde mitt och till slut la jag mig för att sova.
Klockan var 22.30 och jag ringde honom för att säga godnatt.

Det slutade med att han pratade i telefon med mig till 00.30.
Hans vänner hade gått hem tillomed.
hahahah
Som tur var så kände de varandra så de umgicks utan honom.

När jag ringde i dag då jag vaknade så utbrast han:

"Heeeeeeeeeeeej sötaste!!"
Han har börjat med satt säga sånt där de senaste samtalen.

Vi beter oss som att vi har känt varandra länge och redan har ett förhållande.
Hhahahahah

Nästan.

Lite återhållsam är man ju.
Men det flyter på så himla bra, när vi pratar.
Vi pratar inte om ytliga saker utan massor om hur man är som person och hur man skulle vilja lösa saker. I bland då vi pratar så har vi stött på små olikheter, dock nästan obefintliga saker hittills.

Vi pratar om det och försöker se det ur den andres synvinkel och automatiskt så möts vi på mitten med våra åsikter.

Helt sjukt!
Vi har inte ens setts än...

Han säger oxå att han är rädd för att han kommer att bli så förtjust i mig så att han har svårt att släppa taget. Att det kommer att bli jätte jobbigt att åka hem.

Men jag vet....man är ofta jäkligt samspelta i början.
Hahhahaha.
Vi får väl se hur det artar sig.
Detta är dock inte vanligt förekommande i mitt liv iallafall. :)

I morgon så kommer han, jag ska möta honom på centralstationen.
Då man tänker på det så känns det som en skräckblandad förtjusning. :)
Jag lär väl bli nervös när han ringer och säger att han sitter på tåget.

Ha en bra helg! Jag lär ju inte skriva nåt mer förrän nästa vecka.

Biljetterna är bokade

I går kväll så skickade han mig ett mail.
Det var ett vidarebefodrat mail från sj.

Nu har han bokat biljetter hit! :)

Spännande och läskigt!

Vi pratade som vanligt, hela dan och kvällen och hördes i morse igen. :)

I går så sa han något när vi pratade i telefon, jag la genast, med högre röst, en åsikt om det.

Han avbröt mig med att skratta och sa högt, "Där är min kvinna!"

Han tycker verkligen om hur jag är, att jag inte skräder med orden och alltid är ärlig med vad jag tycker. 

Han sa oxå,

"Om det funkar bra mellan oss, vilket det känns som att det kommer göra, och du en dag skulle vilja åka till mig men inte har pengar just då, säg det då till mig så betalar jag din resa. Det är ju ändå en investering i både dig och mig."

Vilka ord! hahahha
Handling säger ju mer än ord...men än så länge börjar det bra. :)

Nyfiken längtan

Vi pratar i telefon hela tiden.

Vi pratade länge i går och jag behövde verkligen gå och lägga mig.
Vi sa godnatt.

En liten stund senare då vi båda lagt oss så hördes vi ändå. :)
Det blev inte ett 5 minuters samtal utan en timme!

Sen hördes vi kort direkt i morse och sa god morgon.

Sen ringdes vi 2 timmar senare för att prata länge igen.
Hahhahahahah!

Vi har svårt att låta bli.

Nu är ankomst till mig ändrad från söndag till lördag. :)

Jag har saker att göra på lördag men vill klämma in honom ändå.

Han sa i går:

"Jag saknar dig...om man nu kan säga så till någon man precis lärt känna."

Sen har han oxå sagt:

"Det känns så skrämmande men ändå så bra... du kanske är den tjejen jag har letat efter."

"Jag gillar verkligen hur du är som person, jag har verkligen saknat att träffa någon som är som du."

:)

Har min man anlänt?

En dag fick jag ett mail från en kille på en dejtsida.

Han gillade min profil, eftersom vi inte bor i närheten av varandra, ville han bara säga hej.

Han bor i Malmö.

Jag har tänkt att jag inte ska kolla efter killar som bor utanför Sthlm.
(konstigt kanske men ja....ville ha det simpelt)

När jag öppnade mailet och såg hans profil så fastnade jag.

Men, vi båda konstaterade att vi bodde långt ifrån varandra.

Så vi skrev ett par ggr, mer i form av vänner.

Sen en dag så skrev han inte mer och inte jag heller.

Det gick nån månad eller två.

Helt plötsligt ser jag hans bild på en annan dejtsida.
Jag tyckte det var lite kul så jag skickade en flört till honom.

Han svarade:

"Hej! är du här? Du svarade aldrig mig nåt mer på den andra sidan."

Jag tyckte ju att det var han som inte svarade mig. :)

Sen vara skrivandet i gång.

Det känns som att någon har drogat mig för det senaste två dygnen är snabbspolade.

Helt plötsligt pratar vi i telefon, i flera timmar och dessutom så har vi bestämt att han ska komma upp till Sthlm, till mig, på söndag. 

Det känns så sjukt allting!
Det gick så fort!

Vi har tillomed nosat på ämnet att om det skulle kännas bra mellan oss, då flyttar han upp till Sthlm.
(Han jobbar med IT så hans företag finns även här i Sthlm.)


 Vi är väldigt lika i sättet och har väldigt lätt för att prata och skratta.

Han fyller 40 år i år och har inga barn.

Det känns så bra i hela kroppen, men skrämmande som fan samtidigt.
Hur kan man säga så här efter att bara ha pratat i två dygn??

Det kanske är som de brukar säga:

Är det rätt så är det lätt!

Datekompott

Jag får verkligen blandad kompott på mina dejtsidor.
Här är ett litet axplock:

"Komplimanger ska du ha! Komplimanger för både din in- som utsida! Du verkar vara en storsint person. Sånt är alltid uppskattat."
(Det är väl snällt skrivet av honom av att bara ha läst min presentation.)

"Hej, vill berätta 2 saker direkt då det har skrämt bort kvinnor och jag blivit avvisad pga dom här 2 sakerna. nr 1 jag har protes på vänster ben sen jag var 16 år, men jag kan göra allt och det stör mig inte alls. nr 2 jag är väldigt välutrustad. hoppas dom här båda sakerna är ok för dig? kram"
(eh? Lite mycket information från denna kille va..., ja vad vet jag, vissa kanske tycker det är av intresse. Snopp strl alltså)

"Skulle väldigt gärna vilja lära känna dig, när jag läser om hur du vill ha ditt liv i framtiden så är det så som jag med vill ha det med...eller huset det har jag ju redan...kanske du skulle trivas där med!? Jag har ju bilder, så jag hoppas på ett svar snart." 
(Det var ju gulligt, men de ska ju finnas någon typ av attraktion oxå)

Det var en kille som skrev till mig som hade två renrasiga amstaff.
Men, jag vill inte träffa en kille som har två stora hundar...
Tänk om det är okastrerade hanar eller hundar utan uppfostran?
Vill inte att min lilla ögonsten råkar ut för något.
Jag må vara ytlig eller en rädd fåntratt :)
Då får jag vara det, det står jag för! :)

Ja, det är väl bara att fortsätta att leta....

Förvirrade tankar kring killar

Jag träffade ju killen, I, häromdagen, i måndags.
Han har ringt mig eller/och smsat varje dag innan.

Han ringde även på kvällen efter att vi hade setts.

I tisdags så smsade jag honom, "Hur är det i dag" typ.
Han svarade.

Sen smsade jag en fråga:

Om han ansåg att det var för ungt att få barn innan man är 30 år?
Kan han tänka sig att skaffa barn inom de närmsta åren om han träffar rätt tjej.

Sådana saker är viktiga för mig att veta, jag vill inte slösa min tid på att umgås med en kille som inte alls planerar barn inom den närmsta framtiden.

Han svarade att han vill ha barn någongång men han vet inte när.

Det var i tisdags.
Har han hört av sig sen det där smset?

Nej.

Visst han kanske har råkat hugga av sig händerna på jobbet.
Eller fått åka till Nordpolen och bo med isbjörnar.
Vad vet jag varför han inte hör av sig.

I min värld så kopplar man ju i hop mitt sms med att han inte hör av sig.

Inte för att det gör något, som jag skrev, jag vill inte slösa min tid.

Jag säger inte att jag vill ha barn med en kille som jag går på EN dejt med.

Men det är inte fel att faktiskt uttrycka VAD man vill i livet.
(Jag har träffat killar som sagt samma sak som jag ang barn.)
Jag säger inte, "DIG vill jag ha barn med".
Är man tillräckligt mogen så förstår man.

Det står på min dejtsida att jag vill bygga en framtid med någon och bilda familj.
Han läste det, han har själv sagt att han vill ha en familj.
Han sa dock aldrig HUR han tänkte kring det.

Ja, ja....

Jag har inte den där energiska lågan för att träffa någon.
Det är konstigt...
Vissa dagar kan jag ju verkligen sakna någon vid min sida.
Men när det sen kommer till dating sidor eller att vara ute på krogen så har jag inget riktigt intresse.
Hm....

Som när jag var på date häromdagen så kom jag på mig själv med att sitta och tänka på annat.
Han pratade och jag tänkte på att jag vill åka hem till min soffa och hund istället.
Att jag kände mig något uttråkad.

Ja, det är nog lite så jag känner, att det är lite tråkigt.

Man ska se bra ut, man ska vara intresserad av vad de pratar om, man ska ge sig in i samtalet, man ska åka i väg och träffa dem.
Blä...det känns trist på nåt sätt.

Sen är intresset svalt från min sida då det gäller killar på krogen eller på nätet.

Väldigt märkligt då jag kan känna en enorm saknad efter man och barn....

Kanske är jag fortfarande inte redo, kanske vill jag ha något annorlunda, kanske har jag inte träffat Han med stort H.

Vad vet jag.... :)

Date och ensamhet

I dag ska jag träffa, I.

Vi pratade i tele häromdagen och båda var ute och åkte.
Vi bestämde träff på en parkering och sågs i ca 10 min.

Han är ju sockersöt. :)
Fast...det är ju inte allt.

Då vi pratar så verkar han ordningsam i livet och vill väl.

Så... det återstår att se mer :)

En sak slog mig i går...
Att skaffa barn med någon annan, jag vill ju ha saker på mitt sätt...och så ska det gå i hop med en annan person som har lika mycket rätt till barnet då vi båda är föräldrar till det.
Hhahahaha!

Det gäller verkligen att träffa någon som är lik en till sättet, alltså har samma typ av värderingar och åsikter.

Sen tänkte jag på en annan sak.
Jag har varit singel i ungefär 9 månader.
Det längsta i mitt liv.
Jag har blivit väldigt bekväm med att vara själv.
Jag kan längta hem efter jobbet till min lilla hund, att få laga god mat och krypa upp i soffan.

Jag gillar verkligen min egen tid.

Men....det får inte gå till överdrift, att jag skulle få svårigheter att släppa in nån kille nu.
Hhahahaha, det trodde jag aldrig om mig själv. :)

Men, det har sina fördelar att jag har nåt denna punkt i livet oxå, att kunna känna såhär inför mig själv. :)