Förvirrande tankar... Vad är rätt egentligen...

Jag är så jävla less på min sjukdom!
 
Varför får jag skov så ofta nuförtiden??
 
Jag mår bra, jag är trygg i mig själv.
 
Fattar inte..... :(
 
Jag ska ju börja nytt jobb på måndag, jag känner mig rädd för hur jag mår i magen då....
 
Nu småblöder jag och är inte stabil i magen...
 
I perioder så undrar jag om jag verkligen vill ha barn...
Det känns som att jag pausar mitt liv och väntar på en kille och att få barn.
 
Tänk om jag inte vill ha barn?

Jag kanske vill upptäcka världen.
Jag har hunden att tänka på men det finns ju en massa man kan göra i sitt eget land. Ta ett jobb med resor och ta med hunden?

Sen kommer dagar då jag känner mig besviken på hur livet har blivit.

Här sitter jag, 40 år, utan barn, ingen direkt utbildning, inte ens ett fast förhållande....

Jag vill ha kärlek, närhet, någon att dela min vardag med.
Jag blir stressad av att tänka på den biologiska klockan...

Tänk om jag kunde få leva om mitt liv....
Välja annorlunda....

Sen tänker jag på vad jag har i mitt liv.
Vart jag bor, hur livet ser ut för mig.
Då blir jag glad och tacksam!

Wow vilka grejer, tänk att jag har kommit hit!

Jag har haft det tufft och ändå har jag valt en väg utan droger och har ett underbart liv.

Sen smyger det sig på igen...

"Du sitter ju bara hemma, du prövade att utbilda dig, du har inte ens ett jobb inom det. Du är patetisk som är 40 år och inte gjort något speciellt i ditt liv.
Det finns de människorna som haft det tufft i livet och de äger företag i dag,
är framgångsrika. Vad har du? En gammal bil? En hyresrätt?"

Jag slås ned av dessa tankar... Tänker också, "Min pappa är pensionär... han vill ha barnbarn och om han ska barnbarn så bör jag få det nu...annars finns risken att han inte orkar med."
"Jag vill  ju också ha barn, en kille, trygghet...vill inte vara ensam..."

Men hur ska jag träffa någon om jag bara sitter hemma?
Jag blir inte bjuden på fester och liknande nuförtiden.
De flesta har sin familj och vill inte gå ut på krogen längre.

Sen kommer andra tankar vissa andra dagar.

Att jag ska fixa barn själv, att jag känner mig stark.
Tänker på allt roligt jag kan göra i mitt liv.

Sen slås jag ner igen då jag tänker på:

"Hur ska du skaffa barn själv? Du bör ju haft ett heltidsjobb i minst ett år innan du skaffar barn för att klarar dig ekonomiskt."
Då känner jag stress pga min ålder....

Suck....

Sen kommer dagar med skov, då skiter jag fullständigt i killar och allt annat.
Då är min hälsa i fokus.

Ja, ja....Jag vet inte heller vilket som är de riktiga tankarna och vilka som är påverkade av samhället...

I dag ska jag kolla på blommor med pappa och styvpappa.
Jag tycker verkligen om att göra saker med dem, att vara i deras sällskap. :)