Min första intervju på ett eletkrikerföretag

I dag var jag på intervju.

Det började med att jag var på arbetsförmedlingen, ett planerat möte.

I slutet av mötet så sa hon att hon brukar prata med företag och frågade om hon fick nämna mig.

Självklart, sa jag.

Så efter en vecka efter besöket så ringde hon mig.

Hon hade pratat med ett elektrikerföretag.

De var ute efter en erfaren elektriker egentligen, men hon tipsade om mig istället.
De ville att jag skulle ringa honom.

Så, jag gjorde det och vi träffades i dag på ett fik.

Jag hade med mig mitt cv, som han fick.

Han frågade inte mig speciellt mycket.
Inget om skolan, inget om vad jag gjort på praktiken.

Han frågade mig om jag hade körkort och om jag hade något som hindrade mig från att jobba över tex.
Jag berättade om hunden.

Han sa att de hade jobb i sälen tex.
Han brukade ta de jobben själv men frågade om jag kunde tänka mig det.
I sånt fall ta med hunden.

De jobbar där nån vecka åt gången.

Vi satt väl en timme, han pratade mest om sig själv och firman.
När jag väl skulle säga något så var det svårt att få ordet. ;)

Efter intervjun så kände jag mig mer taggad att jobba som elektriker igen.
Har ju börjat tappa självförtroendet ang. det.

Ju längre tiden går, desto rostigare blir jag ju.

Han skulle träffa någon till och höra av sig till mig om en vecka.

Taskiga killar

Jag blir så glad på killar i bland.... NOT.

Mail från dejtsidan:

"Varför är du deprimerad om det är ok att fråga? Har du vänner eller någon att prata med?"

(Eh?? Vart i min text står det något sånt???) 

"Tycker inte du att det är lite sent för en kvinna i din ålder att vilja skaffa barn?"

"Du vill så mycket, är det inte dags att tänka annorlunda? Du har varit här ett tag, eller är du också en sådan som är hellre singel, om inte du träffar din kille på en vit häst som rider till dig och redo att rädda dig? Eller så kan du vakna träffa mig, en kille som tar hand om sin kvinna."

(Denna kille har skrivit till mig förut men jag var inte intresserad.)

Det är sådan här mail man ska skita i, men vissa dagar så kommer de åt en så att det känns.

Jävla knäpphuvuden.
Taskiga är dom!

Uppe inatt igen....

Är sååååå jävla trött på detta, min tarm, min kropp eller vad fan det nu är!

Nu när jag är mer strikt med kosten och har börjat med kosttillskott, då har jag skov hela tiden.

Vaknar även på nätterna och går på muggen.

Vi med tarmsjukdomar gör inte bara nr 2, det är inte det...
Det är flera toa besök med blod mm.....
Mysigt va...

Jag har också börjat fundera på om min kroppsliga smärta kommer i från att jag har jobbat med kroppen.

Det kan inte vara träningsvärk.
Det gör ju ont i lederna, i skelettet, eller vad det nu är.
Det känns djupare än vanlig träningsvärk.

Den gången jag fick så ont i kroppen i flera dagar.
Då hade jag dansat jätte mycket en kväll.

I går tömde jag 2 pallar med läsk, ställde dem i hyllor, mm.

I dag har jag ont i kroppen, som en 80 åring är jag i rörelserna....
Plus att jag känner mig sjuk.

Är jobbet för tungt för mig?

Jag orkar ju när jag väl håller på.
Då är det inte så tungt, ja, tungt men jag klarar det utan problem.

Dock belastar jag ju tarmen när jag lyfter tungt...

Jag får absolut inte komma åt magen!
Gjorde det i går med en back läsk, inte hårt dock.

Jag det kände direkt, som att man har ett sår på insidan.

Suck!

Så jävla trött på detta!!!!

"I ett förhållande"

Jaha..... Ytterligare en bekant på Facebook har träffat någon.

Det slår emot mig då jag öppnar upp sidan.

"I ett förhållande..."

Så en bild på de två som funnit varandra, glada...

Det svider faktiskt.
På sistone har det gjort det när jag har sett bilder på Facebook som handlar om graviditet eller nya förhållanden.
Speciellt när det är bekanta som har gått singlar länge.

Va fan är mitt då?

Ja, jag har tydligen en svacka igen....
Eller så har jag alltid det men den visar sig tydligare i bland.

När jag är dålig i tarmen så känner jag att jag inte orkar bry mig om killar.
Mitt mål är bara att bli frisk.

Dock tänkte jag på i går, att det vore så härligt att han någon att dela detta med.
När jag blir dålig.

Känna att man är två om vardagens händelser....
Någon som stöttar mig, någon trygg som finns där.

För ett tag sedan så sa jag surt till min kompis:

"3 killar jag känner, de verkar gå på dejter hela tiden! Eller så chattar de med flera på nätet!
Varför ska det vara så svårt för mig?? Varför gör inte jag det??"

Hon sa att jag är ju mer selektiv, hon kan ju inte tala för dom men att jag inte vill lägga energi på fel person och ser det tidigt.

Jo, det ligger nåt i det, jag vill ju inte "slösa" tid på någon kille som jag vet redan från början, är dömt att misslyckas.

På nätet så får jag mail och flörtar.

I bland är de för unga, i bland så väcker de ingen attraktion och i bland så skriver de bara konstiga mail.

När jag väl går så långt så att jag börjar chatta med någon så kanske han är väldigt kort i sitt skrivande. Hur ska vi då lära känna varandra? Det var ju hans som tog kontakt, varför underhåller han inte det? Eller så skickar de fler bilder och då ser det inte ut som den bilden på nätet som jag fastnade för. osv....

Så då rinner det ut i sanden eller så avslutar jag det snabbt.
Jag kanske är lite hård eller vad man ska kalla det.
Om en kille inte är speciellt "på" så brukar jag lägga ner.

Jag jagar ingen, jag visar ett intresse, får jag inte det tillbaka så lägger jag ned.

Jag vet vissa som kanske går på dejt en andra gång, fast de kände redan första gången att de inte var intresserade. De gör det för att personen var schysst.
Jag känner att det bara är slöseri med tid och inte så snällt mot den andre om de har fått känslor.

Jag är inte 25 år längre.
Det är ju det som styr också.

I bland har jag funderat på att jag ska skita i förhållande och bara träffa någon för att umgås.
Inte sex, bara att umgås med det andra könet.

Även om han är tex 10 yngre.
Han ser bra ut och verkar schysst.
Bara att ha någon att hänga med.

Men sen känner jag..."Nej...varför ska jag göra det? Jag är hellre hemma med min lilla hund och lagar god mat eller så." Något som betyder något. :)

Jag vet fan inte vad det är.
Ska det vara så jävla svårt att hitta någon?

Suck...

Magstrul...

Jag fattar inte!!

Jag blev ju dålig i magen efter rödbetorna.
Men jag är det fortfarande.

Inte lika illa men jag är fortfarande dålig.

I går kväll var det nästan samma sak....

Jag fattar inte...

Kändes ju som att jag var på bättringsväg.
Kanske är så att tarmen är jätte känslig så om magen nu reagerade på för mycket rödbetor så kanske man retar tarmslemhinnan som startar ett skov?

Jag känner mig också helt mörbultad.
Jag ska på dop i dag men jag är så tveksam till det.

Ska börja göra mig ordning så får vi se.

Känns som att jag har feber och känner mig allmänt sjuk.

Egentligen borde jag kanske bara ligga och vila i dag.....

När jag är dålig så behöver jag mycket sömn.
Jag brukar lätt sova 10 timmar då.
Nonstop.

Jag har inte fått sova ordentligt i veckan och då tar ju kroppen mycket stryk.
Den hinner inte läka ordentligt.

Sen på jobbet är det väldigt tunga lyft så då får ju kroppen vila ännu mindre.

Så det känns som att man är tom på energi...
Bara att gå ut med hunden känns tungt.

Jag blir väldigt andfådd av minsta lilla trappa eller backe.

Ja, det lutar nog att stanna hemma i dag....
Har ju bara helgen på mig att bli bättre.

Nya jobbet och intervju

Jag trivs bra på jobbet.
De är trevliga och glada.

Min ena kollega kom med handskar till mig i går.
Bra, för händerna blir förstörda.

Jag vågar ju inte lägga ut bilder här...

Det finns ett lager som jag ska hålla ordning på.
Det kommer stora pallar med dricka.

De ska jag tömma och fylla hyllor.
Så jag lyfter ju en "back" (24 st drickor på 1/2 liter) upp på hyllplan tills pallen är tom.

Sen fyller jag en stor tvåvåningsvagn med dricka som jag ska köra i väg.

Fullt lastad är den...tung som fan, men det går så länge man får den i rullning.

Sen ska kylar fyllas på.

Efter det tömmer jag tomma kärl med tomflaskor.
Fast det slängs ju inte tomma flaskor, utan halvdruckna....
Så vissa är ju tunga.

Det jobbiga i detta är att jag bara är 159 cm lång.
Är man längre så har man mer kraft med att lyfta saker.

Sen beställer jag dricka också.

Det tar sin tid och än så länge har jag inte gjort annat.

Min chef vet ju att jag söker eljobb.

Nu har detta jobb, som jag är uthyrd till, börjat prata semestrar.
De frågade hur jag kunde jobba i sommar och meningen är att jag täcker upp lite mer för de ordinarie.
Så att jag får jobba mer och de vara lediga.
Vi ska planera mer nästa vecka.

Dock så ska jag på intervju på en elfirma på tisdag.....

Jag sa det till min chef och frågade om hon har sagt något till företaget jag är på?

Hon sa att jag inte skulle säga nåt till dem.
Hon har ju ändå en månad på sig att hitta någon ny till dem om jag slutar.
Sa hon.

Men jag tycker att det känns taskigt...
Kändes dumt att sitta på mötet och att de räknar med mig i sommar och så får jag inte säga nåt om hur det kanske blir...

Det är inte säkert att jag får ett jobb innan dess, men i alla fall.
Nu har den ena kollegan beställt kläder till mig också....

Plus att hon ville bli min Facebook vän i går.

Hon är jätte gullig och det känns så himla fel att de inte vet nåt...

Min chef kunde ju ha sagt att hon hade en tjej som kunde hoppa in just nu.
Att jag söker mig vidare inom el men att jag jobbar där just nu.

Men, nej....
Så, jag känner mig taskig och har svårt att hålla sånt för mig själv.

Brukar ju ofta vara ärlig och öppen.

Ja, vi får se vad som händer....

Nya jobbet/ vaktmästare

I måndags var det första dagen på mitt nya jobb som vaktmästare.

Jag är på ett företag som är Sveriges största läsktillverkare.

Såååååå häftigt!!!

Jag fick inte ta bilder tyvärr....

Jag fick en liten sightseeing och det var så mäktigt!

Det var nästan inga personer som jobbade med själva tillverkningen, utan robotar.
Bara det var ju coolt att se hur de rörde sig och utförde sina jobb. :)

Man springer runt massor och det är flera stora byggnader.
Det är mycket fysiska grejer såsom lyft mm.

Herregud vilka muskler jag kommer att få, speciellt rumpmuskler. ;)

Sen är det en fröjd för tjejer att jobba där. ;)

I korridorerna möter man ca 10 killar i varje korridor, och det är olika hela tiden. (Arbetarkillar)

Sen finns det massor med kontorsfolk också.

Mitt upp i allt så möter jag en kille i korridoren....
Vad paffa vi blev att se varandra där!

När jag jobbade på café/restaurang 2002, så var han elektriker i huset.
Han och hans jobbarkompisar fikade jämt med oss från cafét, varje dag.
Jag var där i 2 år.

Han mötte jag i måndags.
Han är fortfarande elektriker, är stationerad på stället, och jobbar numera för ett företag som jag har sökt jobb hos. (Dock hade de inget då, när jag sökte, sa den chefen.)

Alla som jobbade där verkade vara glada och de jag jobbar med, vi är 3 vaktmästare, är jätte trevliga!

Ser fram emot att gå till jobbet, hoppas att jag kan få lite mertid bara....

Hurtbullar

Jag brukar äta färska rödbetor.

I ugnen eller så ångkokar jag dem.

Med andra grönsaker också.

I går kväll åt jag det, fast då tog jag en hel stor rödbeta och åt också upp hela.

Det var tur att jag inte jobbade i dag.....

Det rensade hela systemet!!
Tror att jag var på muggen 7 ggr efter varandra.

Stackars hund som aldrig fick gå ut. ;)
(jo, då bara magen var tömd så...)

Jag trodde att jag fick värsta skovet först.
Jag kollade sen runt med andra personer och det är vanligt att det sätter igång magen att äta mycket rödbetor, speciellt om man är känslig.

Nu vet jag det... ;)

På eftermiddagen så gick jag och hunden en skön promenad längs vattnet i solen.

Jag blev lite stressad...
Jo, för att det hela tiden sprang förbi joggande personer!

Där strosar jag, lyssnar på vattnets kluckande, hör fåglarna sjunga och så helt plötsligt så hör jag, "Flås, flås, flås."

Då är det någon hurtbulle som springer förbi mig.

Fina kläder har de också, skorna ska gärna matcha jackan. ;)

Herre gud, att de orkar...
Sen kläderna då?
Springer man så blir man svettig, då kan man väl ha vad som helst på sig. :)

Det hörs att jag inte tränar va? ;)

Jag blev helt matt bara av att se dom.... :)

Normala killar efterlyses...

I går åkte vi och kollade på blommor.

En kille jag har på Facebook sen typ 7 år sen, jobbar där.

Jag har inte sett honom på alla dessa år.

Vi var på en dejt, det var så vi lärde känna varandra.

Då jag såg honom så tänkte jag, "Undra vad det var för fel på honom? Han verkar ju jätte trevlig.
Jag visste att han hade en tjej för typ 5 år sen och att det var struligt hela tiden.

Efter ett tag såg jag att han hade ring på fingret.

Då jag kom hem så skickade jag ett mail på fb och frågade:

"Du hade ring på fingret. Är det samma tjej som förut? Ni hade det ju så himla struligt och gjorde slut stup i kvarten."

Han: "Jo det är fortfarande hon. Du var lika vacker som vanligt."

Jag: "Tack, vad snällt, osminkad och allt."

Han: "Du är lika vacker naturell."

Jag började dra öronen åt mig...

Jag: "Flörtiga du... Hur är det mellan er nu då?"

Han: "Flörtig? Jag är bara ärlig. Jo då, det är bra.
Men ibland så behöver man vissa saker...alltså behov.
Hur är det själv? Singel?"

Jag: "Är det bra alltså? Ni hade ju en massa problem. I hop, inte i hop, osv.

Behov? Som närhet och sex? Ja, jag har varit singel sen ett år tillbaka."

Han: "Jo, men vi har rett ut det men jag har lite mer behov av närhet och sex älskar sex...
snabbt eller låååångt...."

Fy faaaaaan, tänkte jag...
Undra om han är en otrogen kille...

Han: "Inget som du kan hjälpa...eller...?"

Blä!

Jag: "Nä....För det första har du tjej. Brukar du få det på annat håll än hemma?"

Han: "Om det vore så...skojar, men sex är härligt. Men det va jätte kul att du kom.
Du är välkommen i morgon med."

 Jag: "Tack"

 

Han: "Eller du kanske inte vågar, är jag så flörtig och farlig, hihi."

Jag slutade att skriva till honom.......

Herregud.....

Om man jobbar, så tänker man inte så mycket...

Äh....

Jag behöver nog bara ett jobb, något att göra på dagarna.
Träffa folk.

Då tänker man inte så mycket..... ;)

Förvirrande tankar... Vad är rätt egentligen...

Jag är så jävla less på min sjukdom!
 
Varför får jag skov så ofta nuförtiden??
 
Jag mår bra, jag är trygg i mig själv.
 
Fattar inte..... :(
 
Jag ska ju börja nytt jobb på måndag, jag känner mig rädd för hur jag mår i magen då....
 
Nu småblöder jag och är inte stabil i magen...
 
I perioder så undrar jag om jag verkligen vill ha barn...
Det känns som att jag pausar mitt liv och väntar på en kille och att få barn.
 
Tänk om jag inte vill ha barn?

Jag kanske vill upptäcka världen.
Jag har hunden att tänka på men det finns ju en massa man kan göra i sitt eget land. Ta ett jobb med resor och ta med hunden?

Sen kommer dagar då jag känner mig besviken på hur livet har blivit.

Här sitter jag, 40 år, utan barn, ingen direkt utbildning, inte ens ett fast förhållande....

Jag vill ha kärlek, närhet, någon att dela min vardag med.
Jag blir stressad av att tänka på den biologiska klockan...

Tänk om jag kunde få leva om mitt liv....
Välja annorlunda....

Sen tänker jag på vad jag har i mitt liv.
Vart jag bor, hur livet ser ut för mig.
Då blir jag glad och tacksam!

Wow vilka grejer, tänk att jag har kommit hit!

Jag har haft det tufft och ändå har jag valt en väg utan droger och har ett underbart liv.

Sen smyger det sig på igen...

"Du sitter ju bara hemma, du prövade att utbilda dig, du har inte ens ett jobb inom det. Du är patetisk som är 40 år och inte gjort något speciellt i ditt liv.
Det finns de människorna som haft det tufft i livet och de äger företag i dag,
är framgångsrika. Vad har du? En gammal bil? En hyresrätt?"

Jag slås ned av dessa tankar... Tänker också, "Min pappa är pensionär... han vill ha barnbarn och om han ska barnbarn så bör jag få det nu...annars finns risken att han inte orkar med."
"Jag vill  ju också ha barn, en kille, trygghet...vill inte vara ensam..."

Men hur ska jag träffa någon om jag bara sitter hemma?
Jag blir inte bjuden på fester och liknande nuförtiden.
De flesta har sin familj och vill inte gå ut på krogen längre.

Sen kommer andra tankar vissa andra dagar.

Att jag ska fixa barn själv, att jag känner mig stark.
Tänker på allt roligt jag kan göra i mitt liv.

Sen slås jag ner igen då jag tänker på:

"Hur ska du skaffa barn själv? Du bör ju haft ett heltidsjobb i minst ett år innan du skaffar barn för att klarar dig ekonomiskt."
Då känner jag stress pga min ålder....

Suck....

Sen kommer dagar med skov, då skiter jag fullständigt i killar och allt annat.
Då är min hälsa i fokus.

Ja, ja....Jag vet inte heller vilket som är de riktiga tankarna och vilka som är påverkade av samhället...

I dag ska jag kolla på blommor med pappa och styvpappa.
Jag tycker verkligen om att göra saker med dem, att vara i deras sällskap. :)

Fått ett jobb

Jaha, då börjar jag jobba på måndag då.

Inte som elektriker, utan som vaktmästare.

Bemanningsföretaget som jag är anställd för, har hittat ett uppdrag till mig.
Ett jobb på 20tim/veckan.

Ingen förändring i det ekonomiska, det blir som jag har det nu, fast jag jobbar istället för att gå hemma.

Dock finns ju alltid möjligheten att få fler timmar.

Detta uppdrag löper tills september, skulle jag få ett elektriker jobb eller liknande innan september så är det bara att gå över till det, sa min chef.

Spännande och läskigt!

Har ju inte jobbat på ganska länge.
3 månader utan jobb och innan det så pluggade jag ju i 1 1/2 år.

Lite lyrisk är jag. Ska bli kul. :)

Dejtsida vs. sexsida

Jag må vara gammalmodig eller stängd i mitt tankesätt.
Vad än folk tycker om mig och det katten skiter så lägger jag det på samma hög.

Jag chattade lite med en kille på en dejtsida.

Denna dejtsida är känd för att uppfattas seriös, att man är ute efter kärlek.

Det visade sig att killen jag chattade med sa att han också är med på en dejtsida för sex.

Va?!

Jag googlade lite om den sidan och fick upp en del läsning....

Jag har mycket åsikter men jag bestämde mig för att inte skriva om dem här och nu.
Jag orkar inte.

Visst, säger inte att de som är ute efter massa spontan sex inte är seriösa, men det är INTE my cup of tea!

Jag gillar inte sånt.

Klart att alla gillar sex och samliv, men då ska det vara med en person som man har förhållande med.

Är man singel så kan man väl för fan runka själv.

Nä, jag gillar inte killar som legat med tusental...

BLÄ!!!

"Det kanske är psykiskt..."

Det kändes väl sådär hos läkaren.

Jag kände mig stressad och fick inte allt sagt.

Alltid samma sak hos läkare, man hinner inte prata ordentligt och de drar sina egna slutsatser istället för att lyssna på patienten.

Han tyckte att jag skulle röntga ryggen först, vanlig slätröntgen.
Sen framöver så går man vidare med magnetröntgen.

Jag skulle också ta några blodprover.

Sen ska jag tillbaka i maj.

Han lyssnade på mig men tänkte även egna saker, det kändes inte som att han tog emot det jag sa. (Till en viss del, absolut, eftersom jag skulle röntgas.)

Han tyckte att man bara skulle röntga svanken, nacken kändes inte som att det hade med saken att göra. sa han.

Även då jag sa att jag är jätte stel i nacken och att de turas om, svanken och nacken.....

Han sa också att om man är arbetslös så kan man skapa en stress och må dåligt och få muskelspänningar.

Detta sa han när tiden nästan var slut och då hade jag hade suttit där och sagt allt.
Allt som tyder på att det INTE handlar om stress mm.

Så jag sa till honom:

"Jag förstår vad du menar, och det kan absolut vara så."
"Men jag är väldigt trygg i mig själv och mår bra."

Blir så irriterad på sånt, måste de alltid tro att man mår dåligt psykiskt?

Läkarbesök, magen och jobb

Det kändes bättre i går kväll, ang. irritationen.
Jag fattar väl att alla ha sina dåliga dagar och i bland så står man i skottlinjen.

I dag ska jag till läkaren och prata om värken.

Jag har varit bättre i kroppen så det kändes nästan konstigt att gå och prata med läkaren i dag.
Men det kommer ju och går och i dag börjar jag få lite stelhet i nacken igen....

Så hade jag kramp och smärta i samband med muggen, mysigt att jag berättar det va? ;)

Fruktansvärt... får frossa pga värken....

Men, men....

Såg en annons på platsbanken.
Företaget där jag hade varit på intervju förut.

Jag mailade henne och sa att jag hade sett annonsen och undrade om jag inte var aktuell eller om det fanns någon annan anledning.

Det känns så himla.....hm... hittar ej rätt ord...
Att söka jobb och tro att allt är som vanligt.

När jag får såhär som jag har i dag, med magen, då behöver jag ju gå upp jätte tidigt om jag skulle ha ett jobb som börjar 07.

Jag vet ju inte alltid hur min mage mår.

Om jag går upp 05 för att börja klockan 07, ska jag gå upp 04 då i fall min mage strular?

I veckan ska jag till ett planerat möte på arbetsförmedlingen.
Ska träffa en handläggare.

Då ska jag nog ta upp ang. sjukdomen.
Så får vi ta det därifrån.

Mycket känslor i mig, jag vill inte berätta om sjukdomen men den hindrar mig från ett "vanligt" liv.
Så jag kanske bara måste inse fakta och sluta att lura mig själv.

Jag har alltid varit lojal och jobbat, även då jag mått mindre bra.

Man har svårt att se nya sidor hos sig själv, om de hindrar en från att leva "normalt"....

Tanken är ju att vara helt frisk.

Vissa har skov ofta och vissa har det var 10 år.

Nu har jag iallafall varit skovfri en månad innan magen började strula igen.
Men än så länge är skovet inte så stort. :)

Skitdag!

I dag känner jag mig lite irriterad.

Lite som att jag vill kasta min mobil åt hel... och stänga av fb och klippa banden med alla vänner och skaffa nya.

Jag gör fel i bland, vem fan gör inte det?!

Dock är min tanke från början att vara schysst och omtänksam.
Men det tas på fel sätt och vänds på något sätt till att jag får skiten!

Orkar inte gå in på vad.
Det hände två grejer i går och det har hänt förut i mitt liv.

Känner bara just nu att jag inte ska engagera mig i folk och vara som många andra.
Vara tyst om saker, inte ställa upp, osv.

Nä, så kommer det nog inte att bli.... men jag blir sur....

Min intention är att vara snäll men det slutar med att folk blir sura på mig.
Jag har inte gjort nåt!

Så, nog om det.

I går var jag ute.
På ett ställe jag inte har varit på förut.

Det kom fram en kille, han var lite full....

"Har du varit här förut?"
Jag: "Nej."

Han: "Hur gammal är du?"
Jag: "40 år"

Han:"Nä! Du ljuger!"
Jag: "Nä, det är sant."

Han: "Så du har aldrig varit här förut?"
Jag: "Nej."
Han: "Du är 40 år och aldrig varit här förut?"

He had a Point... ;)

Han: "Har du barn?"
Jag: "Nej, jag har hund."

Han: "Tycker du om hundar?"

(Nä, jag har hund fast jag tycker inte om dom...)

Jag: "Ja...."

Jag stod vid baren och tittade ut på folk som dansade.

Det kom fram en annan full kille, ställde sig bredvid mig.

Han petade mig i sidan med fingret.
Jag vände mig om och tittade på honom, då tittade han bort.

Jag vände tillbaka blicken mot dansgolvet, då petade han mig på armen.
Tittade på honom igen, han tittade bort.

Han petade till mig igen.
Jag vände mig om mot honom och tittade på honom.
Gjorde en min mot honom, typ som: "Nu får du ge dig!"
Då gick han....

Redan där skulle jag egentligen gått hem....

Nä, dagen igår var inte bra....

"Ska vi ses och dansa?"

Lustigt det här med dejtsidor...

Vad man är ute efter och hur man vill ha det.

Jag vill gärna se bild på den som skriver.
Vilket en del inte har.

De kanske har några bilder men de bilderna är hemliga och personen måste "låsa upp" dem för att en person ska se dem.

Varför har man så?

Dålig självkänsla?
Har en partner?

När jag har sett bild, en räcker inte, vill se fler, tydliga, så att man kan få en uppfattning.
Sen så skriver man om intresse har uppstått.
Om allt känns bra så byter man telenr, osv.

I dag fick jag ett mail av en som inte har bilder...

"Hej

Vi matchar ju på massvis av punkter.
Jag föreslår att vi ses.... Antingen får du ett foto på e-mail (vart?) av mig eller
så kan vi kanske ses på en blind date....
Gillar du att dansa pardanser? Vilka dansar du ? Vi skulle kunna ses och dansa med varandra på vår första dejt och så får vi se hur samspelta vi är...
kram"

Sen kan man få såna här mail, även om det inte står på min sida att jag söker sådant...
Men man vill väl försöka ;)

"Hoppas allt är bra med dig. sticker ut hakan i en fråga här...allra ödmjukast. Hoppas det är ok, bara att inte svara om det är helt ointressant. jag och min tjej letar efter en tjej/kvinna som skulle kunna tänka sig vara med oss. Skulle detta kunna vara intressant?"

Magens utsida är dock fin

Jag har tappat gnistan för att knacka dörr....

Jag sökte några jobb på det gamla vanliga sättet häromdagen...
Via mail.
Men planen är att ringa upp dem nästa vecka.

Jag har börjat bli mycket bättre i kroppen!

Men så började magen att bete sig konstigt...
Nu är det dag 4 av strulande mage och den har inte blivit bättre.

Suck, jag var på jätte dåligt humör i går.
Samtidigt ledsen.

För att jag är trött på att må såhär!

Jag vill vara frisk!

Självförtroendet sviktar då jag är dålig och ska söka jobb...
Vem fan vill anställa mig?
Inte vågar jag söka ett jobb eftersom jag inte är frisk.

Massa tankar...

Samma sak gäller killar.

Fast med killar har jag en blandad kompott med känslor....

Jag var på massage häromdagen.
Det var jätte skönt!

Jag ska verkligen gå till henne fler ggr.

När massagen var över så sa hon:

"Jo, du tränar va...?" sa hon lite trevande.

Jag svarade, nej.

Hon såg paff ut.

"Men du har då tränat?"

Jag: "Bara kanske 1 1/2 år av mitt liv."

Hon såg ännu mer förvånad ut.

"Va?! Men hur gammal är du?"

Jag sa att jag fyller 40 år detta år, varpå hon utbrast:

"VA?! Det kunde jag aldrig tro."

Så lite positivt i allt ändå. :)

Jag är rätt stolt över min kropp, speciellt då jag är 40 år och inte tränar. ;)

Äntligen massage!

I dag ska jag på massage!!

Har inte varit på massage på flera år!

Hittade en tjej som utbildar sig på Axelssons och driver eget.

Så hon har billigare priser.

Ser fram emot det! :)

"Jag hatar att promenera"

Jag gick inte på någon dejt i går.
 
Ingen hörde av sig.
 
Vi hördes i lördags, han var inte i sthlm och skulle komma hem på söndagen.
 
Vi messade lite kort efter samtalet och jag föreslog promenad på måndagen.
Han skrev tillbaka att han hatar promenader.
 
Jag blev paff.
 
Hatar promenader?
 
Jag har sagt att jag är ute mycket i naturen...
Det är ju en del av min vardag.

Han hatar promenader för att han tränar styrka och kondition på gymmet, varje dag.

Jag skrev tillbaka, att det är lite skillnad på att strosa i naturen och springa på löpband på gymmet....

Där fick han faktiskt några minus....

I vilket fall som helst, så skrev han: "Vi får se hur vädret blir då."

Sen var det ingen av oss som hörde av sig mer.

Jag trodde ju att han skulle göra det när han kom tillbaka till Sthlm.
Men samtidigt så jagade inte jag honom heller...

Så det rann ut i sanden.

Luktärt

Jag har en spaljé på balkongen.

I år har jag köpt en blomma som ska klättra på den.

Den ser jätte fin ut och kommer nog göra sig bra där.
Jag har för odlat inomhus och de börjar komma fram.

Jag som gillar att sitta på balkongen kommer nog att få problem.....

Den fina slingerväxten kommer ju att dra till sig getingar och bin...

De och jag går inte i hop. ;)

 

Det första intrycket...

Det är helt sjukt...

Jag bytte bild på en dejtsida, från en vanlig till en bild där jag e väldigt sminkad.
Den jag la upp häromdagen på bloggen.

Det haglar in brev och flörtar!!

Jag sållar bort massor i ren hast, för så fort jag går online så dyker det in massor.

Det som känns knäppt är att jag får detta pga byte av bild.
En bild med mycket smink....

Väl inne på min sida så står det ju text om vad jag vill och sen finns där fler bilder.
Bilder där jag inte har så mycket smink.

Men visst, den första bilden har ju lockat över killarna.
Det är ju bra, men frågan är om det är bra pga en bild som inte är "sann"?

Men som sagt, väl inne på min sida får de se en mer sann bild av mig.

Jag har börjat skriva en hel del med en kille.
Vi har även pratat på telefon en gång och ska ses i morgon.

Lite tveksam, som vanligt...... ;)

Ensam i påsk

Påsk.....

Jag bryr mig inte så jätte mycket.

Min mamma påsk pyntade massor men jag har inte riktigt fastnat för den traditionen...

Så det är som vilken dag som helst.

Fast ändå inte.

När jag hör och ser hur familjer och vänner samlas under denna högtid så blir jag lite avundsjuk.....
Jag känner mig ensam och bortglömd.

Men samtidigt bryr jag mig inte...

Hahhaha, blandade känslor helt enkelt.

Har han flyttat hit nu? Eller nu? Eller sen?

I bland får man mail av killar på dejtsidor som får en att småle......

Jag skrev ca två mail med en kille för flera, flera månader sen.
Det blev ungefär två, sen slutade han att skriva.

Nu har han skrivit till mig.
Han har gjort om sin sida och gjort sina bilder hemliga.

Han skrev till mig nu, som att vi aldrig har pratat förut?
Plus att han skrev: "Jag har precis flyttat hit från utlandet."

Det skrev han första gången vi "skrevs" också......... ;)

Hans svar

Jag hade idétorka, visste inte vad jag skulle skriva till honom.

Så jag skrev bara:

"Jag känner inte att jag vill gå vidare. Du behöver trygghet och det gör jag med. Det är bättre om vi hittar någon som kan ge oss det till 100%, som har den tiden. Jag vet inte hur jag ska förklara, gjorde det lite i ett annat mess jag skickade till dig. Kram."

Han svarade:

"Jag vill säga att jag är trygg med mig själv. Du kanske har rätt på något sätt men man kan inte känna allt på en sådan kort tid. I alla fall, ta hand om dig. Kram"

Det finns mer att förklara egentligen, men det spelar ingen roll.
Jag orkar inte hålla på, han förstod i det stora hela.

Beslutet är taget

Han messade mig i går:

"Ursäkta mig att jag inte hörde av mig i går. Men jag var lite deprimerad och lat och orkade inte med något."

Jag har väl väntat på något mer för att avsluta....

Detta mess fick mig att ta beslutet på en gång.

Inget mer med honom.