Mitt hus

De senaste dagarna har jag slagit av på takten.
Takten i min kropp.

Enligt det jag nu har lärt mig är att man ska välkomna minnen.
Känna dem ordentligt och gå igenom alla skikt de kommer i.

Jag har sen sjukskrivningen börjat tänka massor på det hus jag bodde i.
Jag saknar det massor.

Jag saknar det så mycket så att det gör ont i mig.
Jag minns varje rum, doften, känslan.....

Att titta ut genom köksfönstret på morgonen med kaffe i handen.
Daggen över ängen....

Tystnaden...

Ljudet och känslan av att ha en brasa tänd i vardagsrummet i öppna spisen.

Att på kvällen titta ut över trädgården och se full månen och alla stjärnor på himlen, se en räv sitta på staketet.

Känna detta lugn som jag gjorde.....

I flera dagar, flera gånger om dagen så har jag saknat huset...
Enormt. Jag inser vilket misstag jag gjorde då som släppte huset.

Men jag har också insett att jag vill tillbaka! :)
När jag kom på mig själv med att inse att jag vill tillbaka till den typen av boende så kände jag en enorm glädje i kroppen, ett lugn.

Jag hade ju kunnat bo där själv just då, hyran var inte alls hög och det var en vanlig hyresrätt.

Så letandet börjar nu!