"De finns de som har det värre!"

Jag har börjat inse en sak...
Vart går min smärttröskel?

I hela mitt liv har jag "lärt" mig att det inte är bra att visa sig svag.
Man ska vara stark och aldrig är det synd om en.

"Bit ihop och kämpa på!"
"De finns de som har det värre!"

Jag var ute med hunden i morse.
Jag kände att det var jobbigt i benen, jag blev också anfådd snabbt.

När jag kom hem så diskade jag och sen så gjorde jag rent i barummet.
När jag hade kommit halvvägs med att göra rent toaletten så värkte det i kroppen och jag kände mig helt slut.

Jag stannade upp och tänkte efter....

I hur många år har jag haft smärta i ryggen?
Vad har jag gjort åt det? Tagit en ipren och fortsatt mitt liv.

Vad har jag gjort när jag fick min sjukdom?
Jobbat på med allt vad det innebär i vardagen.

Då jag har kännt mig trött, värk i kroppen, anfådd...vad har jag gjort då?
Fortsatt med det jag höll på med och tänkt: "Jag är klar med detta snart, sen kan jag sätta mig i soffan." "Det blir bra när jag får lägga mig för kvällen och sova, i morgon är en ny dag."

Jag har bara kört på!?

Jag blev helt paff då jag insåg detta nu...
Det är ju helt sjukt!!
Inte undra på att kroppen säger i från på olika sätt, den skriker ju efter vila!

Men har man gjort såhär hela sitt liv så är det svårt att stanna upp och bry sig om sig själv.

Speciellt då man i huvudet hör: "Men sluta att vara en sån vekling! Det är väl för fan bara göra det! Oj vad synd det är om dig nu, ska du börja gråta nu? Är du hemma från jobbet så är du en vekling och vilken arbetsgivare vill ha dig då? Vilken arbetsgivare vill ha någon som har en sjukdom?"

"Nä du ska vara skitsnygg jämt, ordentlig som bara den, jävligt nogrann, Såå duktig på allt, gärna jobba över och ta jobb pass så fort nån ringer och frågar, aldrig vara svartsjuk, aldrig ställa för mycket frågor, aldrig vara jobbig för nån annan, alltid ha håret rätt, alltid ha fina kläder, alltid ha städat, ALLTID vara glad för vem vill umgås med en suris? Alltid tacka ja till saker för annars är du en tråkmåns och såna vill man ju inte umågs med."

AAAAAAAHHHHHHH!!!

STOPP!!!!!
:)

Orkar inte mer....

På måndag ska jag in till sjukhuset och sövas.
Jag ska då prata med läkaren om detta, hur jag mår egentligen.
Jag hoppas på något sätt att jag blir sjukskriven en vecka eller så.

Det är något nytt för mig...svårt som fan att kämpa emot tankar som "herre gud Rebecca, vad svag du är som inte klarar av att jobba" men det är kanske precis det jag behöver...VILA!!!