Sårad och sur

Undra varför jag ofta reagerar med att bli sur eller ledsen av motgångar, problem som jag själv har som jag själv i slutändan blir drabbad av...

Jag hittar ingen hundvakt till på fredag, jag ringde bemmaningsföretaget som svarade på det jag sa:
"Har försökt allt! Är ju inte ofta detta händer, tänk om jag hade haft barn som var sjukt, det händer ju oftare, i sånt fall om jag skulle komma till jobbet kl 12.00 den dagen så skulle det lösa sig"

"Hund är ju inte samma sak som barn...vi gör ju inte så heller att man kan vara borta ett par timmar, vi brukar byta ut en person hela dagen"

Det fick mig att känna lite surhet eller nåt...

Sen vill ju sjukhuset ha dit mig på tisdag 14.30 då måste jag ta ledig hela dagen.

Sjukhuset ringde i dag och ville att jag skulle ta prover veckan innan... för att slippa att krångla till det på jobbet så frågade jag om jag kunde ta proverna hos dem på sjukhuset samma dag. Det kunde jag men då får de inte alla svar de vill ha just då.

Det fick mig att känna mig ännu mer illa till mods...

Vad är rätt? Vad ska man göra? Jobbet, min egen hälsa...
Jag förlorar en dags lön för att jag har en sjukdom...som jag inte har valt själv...
Jag vill heller inte vara till "besvär" för någon...arbetsgivaren i detta fall..
Jag vill vara en supermänniska som klarar allt...men så är det ju inte..jag vet... :(

Jag tror att jag känner mig sårad och sur för att jag bortser från mina egna känslor och det som är viktigt för mig.

Återigen, det kommer från uppväxten, att jag stoppade undan mina egna känslor och därför reagerar jag med att känna mig sårad i vuxen ålder då jag hamnar i samma sits.

Terapi i ca 2 år har gjort mig mer medveten. :)