Åter igen...

Det blir såklart inget byte.
Det visste jag innerst inne....

I går då han kom hem så pratade vi, lugnt och stilla, ingen var arg eller ledsen.
Han stör sig på vissa saker hos mig och jag tycker vissa saker hos honom är jobbiga.

Ingen av oss vill ge sig, ingen vill ändra sin ståndpunkt.
Så vi kom fram till att vi inte passar i hop och bör göra slut.

Vi har sagt det flera ggr förut men detta är första gången som vi pratar lugnt och är överrens.

Det känns tungt i hjärtat i dag...som fan.... :(

Jag har vetat hela tiden att vi är extremt olika...men har velat försöka ändå...

Kanske skrattar man åt detta när man är gammal och vis..
Tänk om man kan lära sig att leva med vem som helst?
Eller är det så att man ska hitta någon som passar en?

Tungt..... :(

I natt så drömde jag en väldigt obehaglig dröm.
Jag skulle mata en stor orm med en vuxen levande katt.
Jag höll hårt i katten, jag fick verkligen kämpa!
Den fräste och var helt vild, ormen försökte svälja katten och högg mot dens rygg, katten skrek, jag kämpade, ormen var bara inställd på att äta.

Tillslut lyckades jag att hålla igen kattens mun och få huvudet stilla, då gapade ormen och fick in kattens huvud i munnen. Jag hörde hur katten gruglade med sitt huvud i ormens gap.
Jag mådde SÅ dåligt av detta så jag gick därifrån.
Jag vaknade direkt och mådde inte bra...kände obehag i hela kroppen.

Då jag tänker på det så mår jag jätte dåligt och känner mig ledsen...drömmen var så verklig...

Tillägg:
Han hörde av sig nu.
Han sa att han älskar mig och vill och hoppas på att detta ska lösa sig.
"Om du bara kunde ändra på ditt så kommer mitt också att bli bättre"

Kan man inte läsa sig till svaren om vad som är rätt i en bok?.......