Lycka och funderingar

Jag känner mig så himla lycklig just nu!

Min pappa och hans man ska flytta ner till Sthlm igen!

Om en månad eller två.
Det känns så jäkla bra!
Jag saknar honom emellanåt så att jag blir galen. :)

Det ska bli så härligt att ha dem i min närhet igen!

Sen ang killen så fungerar det sjukt bra.

Jag vet inte vad som har hänt men helt plötsligt så visar han mer.
Han gör ju det när vi ses men har inte gjort det per tele förut.
(och det är jobbigt om man inte ses på två veckor)

Nu känns förhållandet väldigt verkligt och tryggt.

Vi pratade lite framtid i går, blandannat om vad jag ska göra.
Plugga, jobba, osv.

Han sa:

"Vi skulle kunna bosätta oss i Japan i ett år, plugga och jobba."
Han menade faktiskt något allvar med det.

Men han menade oxå på att allt är möjligt.

Han är snäll mot mig, han visar, även genom ord nu, att han verkligen vill vara med mig.
I alla lägen.

Jag är inte van....
Tyvärr så hänger sig de gamla minnena kvar....
Att jag inte var så rolig att vara med, att det inte var så kul att göra saker med mig, inga komplimanger, någonsin, inge direkt kärlek, ömhet och beröring.

Det jag fick höra dock, var små negativa saker om min personlighet och mitt utseende och till slut började jag att tro på att det var så.

Nu har jag lärt mig att det inte var hos mig det satt.
Det var inget "fel" på mig.

(Jag vill dock påpeka att jag inte hyser något som helst agg mot mitt ex.
Han är ingen elak människa.)

Men det tar lite tid att "reparera" mig och att faktiskt börja tro på att en kille kan tycka att jag är helt fantastisk på alla plan.

Ang att plugga och jobba.
Jag kan få en idé sen håller den i sig i några veckor för att sedan ebba ut.

Jag vet inte vad det beror på.
Jag önskar att någon kunde ge mig svar.

Jag vill, skådespela, sjunga, skriva, kunna fixa och koppla i hop datorer el likn. osv
Men inget av dem brinner jag för, vissa personer säger att det är deras dröm!
Att de verkligen brinner för ditt eller datt.
Jag har aldrig känt så, jag gillar verkligen vissa saker, men inte så att jag skulle kunna dö för dem! :)
Vissa dagar känns det dock starkare och vissa dagar känns det svagt.

Jag vet att jag gillar att hjälpa människor, att föra talan för andra som inte kan själva, jag gillar att leta fram info och fakta åt andra. Jag gillar att hålla ordning och få fram resultat.

Vad är det för jobb??

Många människor i mitt liv har lagt märke till , (även sådana jag bara har träffat ett par ggr i mitt liv), att jag är väldigt observant, "men gud, att du ser sånt", att jag kan ifrågasätta saker, ord, händelser osv som de inte ens har haft en tanke på. De säger att jag analyserar och de frågar mig hur jag kan hålla reda på vad som sagts emellan två personer för två veckor sen.

Det är egenskaper jag har och jag undrar om man kan sätta det i ett yrke.

Om någon som läser detta får en idé, skriv till mig då! :)

Nä, nu ska jag ut i solen med hunden.

Ha en underbar dag!

Puss!