Rädslan försöker få fäste i mig...

Det känns så jäkla surt.....

Jag har inte velat skriva om detta....
Inte göra det verkligt.

Jag har fått tillbaka sjukdomen....

Jag väntade ut den och använde lokalbehandling varje dag.
Lokalbehandlingen brukar ju hjälpa efter bara några dagar förut.

Nu har detta pågått i ca 2 veckor.... och det blir värre.

Muggen flera ggr om dan, inget är fast, en hel del blod och feber.

Nu ska jag vara hemma denna vecka från jobbet och vila.
Jag hade fortfarande recepet kvar på apoteket från sjukhuset, så jag beställde en annan lokalbehandling. De hade inte den hemma då så jag har fått vänta 3 dagar.

Ska hämta den i dag och förhoppningsvis biter den, den går högre upp än den andra.

Nu är jag blek, orkeslös, smärtor.
Jobbigt att ens gå runt i lägenheten och värre att gå ut med hunden.
Det är vid sådanahär tillfällen jag önskar att jag inte bodde själv....

Men, men.....

Jag har inte velat ringa läkaren ännu.
Jag ska pröva först med denna lokalbehandling.
Vet att jag måste få i mig järn, vätska, salter och vitaminer.
Och att jag måste vila....legat på soffan hela dagen.

Men jag ska inte måla fan på väggen än.

Jag fick i mig något jag inte tålde, jag vet inte om det var gluten eller det nästan röda köttet jag skrev om förut.
Det blev inte bättre av att jag kände mig osäker och nervös inför relationen jag har fått.

Så jag har släppt det nu, osäkerheten och nervositeten.
Ens hälsa blir mycket sämre om man mår sämre psykiskt.
Jag måste bry mig om hur jag mår, det är för mycket som står på spel annars.

Jag försöker också att inte gå in i detta för mycket.
Tårarna är nära vissa gånger.
Det är rädslan...den kan bli jätte kraftig, rädslan.

Rädslan för sjukhuset, att vara själv, att få starka mediciner, att inte kunna arbeta, osv, osv.
Men som sagt.... inte måla fan på väggen....
Andas lungt och försöka att må så bra som möjligt.