Att våga blotta sitt hjärta

I går hände något magiskt!

Under helgen var jag vädligt osäker ang killen.
Mina egna hjärnspöken.

Vi hördes bara en kort gång på lördagen av olika anledningar.

Det räckte för att trigga mina tankar.

Jag försökte ignorera dem, det gick inte så bra men jag höll dem för mig själv iallafall.

Under kvällen i går, helt plötsligt, så uppenbarade sig en tanke för mig.

"Människor kommer in i ens liv av en anledning, man ska ofta lära sig något från dem eller situationen."

Det kändes så klockrent!
Jag vet ju detta redan egentligen, jag har ju kännt så med mitt ex och andra saker i livet. Men i bland tar det en stund innan tanken innfinner sig.

Jag kände sådan djup tacksamhet över att han har trätt in i mitt liv.
Varför?

Jo, för att jag behöver jobba med min övergivenhetskänlsa och det är PRECIS vad jag får göra i denna situation.

Alltså, man har ju alltid ett val i livet.
Mitt val är att ge efter för mina hjärnspöken eller att se detta som en läxa till att hantera dem. :)

Iallafall i går kväll så pratade vi väldigt länge...
2 timmar blev det.

Vi kom in på oss på ett naturligt sätt.
Jag berättade om, som han vet, att jag är en osäker person i början, jag behöver mer former av bekräftelse, det behöver inte vara mycket.
Det är dock svårt för mig att hantera en person som honom, som inte säger vad han tänker och tycker.

Jag begär inte att han ska fria till mig, :) utan bara kunna säga att han vill ses tex.

Helt plötsligt sa han att han tycker om mig, jag blev tyst och glad eftersom han inte brukar säga sånt.
Han frågade då om jag också måste höra hur mycket han tycker om mig.

"Nä, absolut inte. Det räcker för mig, att du tycker om mig.
Att du säger det.
Jag hoppas att du förstår mig, jag är väldigt tydlig som person med vad jag vill och så vidare, medans du håller inne med vad du tycker om mig och du säger inte ens att du vill ses och du pratar inte ens om när vi ska ses.
Jag har inte velat säga något innan, har velat ge dig lite andrum, men nu känner jag att det är viktigt för mig att säga vad jag känner."

Detta samtal ledde till att han öppnade sitt hjärta, inte helt, lite trevande först, utan något som helst tvång, han kände väl sig bekväm.... :)

Underbart!
Jag sa till honom att jag blev jätte glad över hans ord, att det värmde och betyder mycket att få veta vad som händer i hans hjärna och hjärta.

Vi avslutade samtalet med att han sa att han ville komma upp till mig i helgen!
Härligt att få höra det!