Ensam på krogen

I går var jag ute på krogen själv.

Det finns ett ställe som bara har sin verksamhet på fredagar och mellan 18-22.
Kallad, After work.

Jag har varit där en gång tidigare, men har velat gå dit flera ggr efter det.

Det har varit svårt att få med någon dit.
Det är ju inte så många singlar kvar i min ålder.

Men jag kände starkt, för en vecka sen, att jag ska fan gå dit själv på fredag! :)

Sagt och gjort, jag åkte dit själv.

Det var kul, det var jätte mycket folk och man hade knappt plats att röra sig.

Jag ställde mig lite på en upphöjd plats så att jag såg ut över hela dansgolvet.
Folk runt mig dansade också.

Bredvid mig stod det en man.

Jag vet inte hans ålder...kanske 50 eller lite mer.

Han började prata med mig:

"Du är snyggast på hela stället."

Jag tackade.

"Är inte du lite för ung att vara här?"

Jag: "Hur gammal tror du att jag är?"

Han: "Ja, typ 30 år?"

Jag: "Lägg på 10 år."

Han: "Va?! Då ser du ännu bättre ut!"

Jag tackade och fortsatte att smådansa och titta ut över allt folk.

Han började att prata med mig igen.

Han: "En dans eller att jag bjuder på lunch?"

Jag log och skakade på huvudet.

Han var inte alls något som intresserade mig.

Han: "En dans eller en lunch? En dans eller en lunch? En dans eller en lunch?"

Jag stannade upp och tittade på honom.....

Han: "Ok, jag ska sluta."

Jag fortsatte att titta ut över folk, det var en glad stämning.

Det var några som jag fick ögonkontakt med men jag la märke till speciellt två stycken.

En kille såg stilig ut, vanlig, sofistikerad kille.

Sen såg jag en kille som var snygg, skjortan lite uppknäppt, stylad i håret, ja, han var väl medveten om sitt utseende.
En cool kille.

Den fösta killen försvann.

Den andra killen cirkulerade i mitt blickfång till och från.
Han kollade mot mig, höll fast blicken.

Jo, han såg helt ok ut men jag tvekade pga. hans stil....

Tänkte att killar som han inte känns så seriösa och sådana som han ska jag hålla mig i från.
Ja, döma ska man inte...men ni kanske förstår vad jag menar.

Så jag tittade inte tillbaka med fast blick utan blicken vandrade och stannade på honom i bland.

Helt plötsligt ser jag, långt bort, hur den första killen står och tittar på mig.

Det var en bit bort och jag var lite osäker på om han inte bara tittade åt mitt håll, nej han tittade på mig.

Han släppte inte blicken, hela tiden stod han och tittade.

Jag tittade åt ett annat håll och såg hur den stylade killen nu stod några meter från mig.
Han stod stilla och hade fixerat blicken på mig, som att han bara väntade på att komma fram till mig vilken sekund som helst.

Samma sekund, utan att jag hade sett det, så dök den första killen upp bredvid mig och började dansa.

Han log och sa: "Är det ok om jag stör dig?"

Jag log tillbaka och sa: "Ja, visst."

Jag tittade tillbaka mot dansgolvet och den stylade killen var borta.

Vi dansade lite sen tog vi en paus.
Han tog med mig till sina vänner.

Han var där med 2 kusiner och några till.
Han presenterade mig och jag var med dem resten av kvällen.

Han frågade om han fick ringa mig.

Han var en gentleman och gjorde inga som helst närmanden under kvällen. ;)

Det som var lite lustigt var att han inte var 30 år eller yngre som de flesta är som kommer fram till mig ute på krogen.

Jag trodde att han var ca 35 år men han var 48 år.

Han fick mitt nummer och skickade sen ett sms en stund efter att vi hade skiljts åt.

"Hej Rebecca!
Tack för sällskapet.
Sköt om dig."

Överraskning....

I går jobbade jag extra.

Jag fick springa ut ett par ggr för att betala parkering.

Jag hade fått ett par hundra av en kompis för att handla mat, nu hade jag 30 kr kvar.

24 kr la jag på parkering, trodde att jag skulle hinna klart tills dess.
Nä, så jag gick ut igen och betalade det sista jag hade, 7 kr.

Sen var jag tvungen att betala mer, för jag var inte riktigt klar med jobbet.
Jag kollade i bilen och där hade jag 7 kr till.

Det var allt. Sen var det helt tomt både på kontot och i kontanter...

Jag hann nästan, var klar när det hade gått 3 min över parkeringstiden. :)

Jag får ju tillbaka pengarna av mitt extrajobb, men jag får ju inte dem nu.

I dag då jag öppnade min bank för att kolla om jag hade fått lön så fick jag en klump av gråt i halsen....

Jag trodde ju att jag skulle få ca 8000 kr av jobbet och sen ca.900 kr av extrajobbet.

Det skulle INTE räcka till räkningarna.

Fick räkningarna till att bli ca 10.500 kr.

Jag kollade, japp de 950 kr var där och....... 10.000 kr från andra jobbet.

10.000 kr?????

Jag blev sååååå glad!!!

Då räckte det till mina räkningar!!!

Så jävla skönt!!

En stor sten föll från mina axlar! :)

A-kassan skulle ta beslut i dagarna, om jag får resterande av dem.

(Jo, jag är ju fortfarande anställd av ett bemanningsföretag, de har inget uppdrag, får garantilön för det jag jobbet jag gjorde sist, det var bara deltid. A-kassan kanske ger mig resterande så att det blir heltid.)

Min ena kompis bjuder mig på bio i dag.
Hon hade två gratisbiljetter och lät mig välja film. :)

Jag är också kvitt skovet. :) (Utan extra medicin.)
Inte hundra, hundra men jag är väldigt bra i tarmen.

Har varit strikt med kosten i 3 veckor, det lönar sig. :)

Tankar kring killen, I

Tänkte på en sak.

Hans förra tjej, sa han att han inte ville ha en relation med, så de var kk.

Undra om han tyckte så ang mig också?

Om det var så, och jag inte hade ifrågasatt varför han var på dejtsidan, undra hur många dagar till det hade lunkat på innan han hade sagt nåt?

Fast hos mig finns inget att hämta, så det så! :)
Jag hoppar inte i säng med folk hur som, hånglar inte ens med folk på krogen.

Skit samma nu. :)

Killen I, del 5. "Inte redo för en relation."

Jag såg att han var inne på dejtappen två ggr till, i går kväll.

Även efter att vi hade pratat om det.

Så jag skickade ett mess.

Jag:

"Tydligen så känns det inte hundra med mig, för dig.
Du är på dejtappen, (efter vår dejt i fredags och nu i kväll, bland annat.) så det säger rätt mycket.

Jag trodde faktiskt att jag var tillräckligt intressant för dig, eftersom du visade så stort intresse, speciellt de första dagarna.
Sen började sms och samtal att avta.

Tråkigt tycker jag...
Jag fastnade verkligen för dig.
Men sånt är livet.
Hoppas att du hittar kvinnan som får dig att få fjärilar i magen.
Kvinnan som känns så speciell så att du inte bryr dig om dejtingsidor.
Tråkigt att det inte var jag...."

Han:

"Ok...
Att jag går in på dejtingappen, innebär inte att jag pratar med andra där för att dejta.
Eftersom att du vet att jag var där, var du också där.
Jag har varit upptagen hela helgen, träffat dig och gjort en massa andra saker.
Det innebär att jag inte skriver till folk hela tiden.

Du är en underbar kvinna med alla dina sidor, inte lik många där ute.

Men jag började fundera lite på om jag verkligen var redo för en relation.
Det kändes inte riktigt så.

Vill inte ge dig falska förhoppningar så lyssnade på mig själv lite nu i helgen.
God natt och ha det bäst!

För det första, när en kille dejtar mig och är så på som han var, då tycker inte jag att man är på en dejtsida samtidigt.

Det spelar ingen roll om det är "tidsfördriv" eller vad det nu beror på.
Man kan fördriva tiden på annat.

Jag tar det som att personen inte är hundra procent intresserad av den han/hon dejtar.
Hade, han/hon varit det, då hade de INTE velat gå ut på någon dejtsida och kollat på andra.

Men i sitt svar så hade han klämt in raderna: "Jag började fundera på om jag verkligen var redo för en relation."

Det säger allt.

Han messade till mig, förut, att han undrar när han ska få en familj.
Och nu säger han att han inte är redo för en relation.

Visst kan man känna att man inte är redo för en relation, men det är inte så ofta.
Jag menar, de personer som inte känner sig redo, de går inte ut på en dejtingsida....

Det handlar ofta om att man inte är "redo" för en relation med just DEN personen man säger det till.

Det lustiga är att han och jag pratade om just det och han höll med om att det var så. ;)

Eller så var han bara ute efter lite roligt.
Men det får man inte hos mig.

Ja, ja livet går vidare.

Det finns fler fiskar i sjön.

Han tyckte ju att jag var en "underbar kvinna och inte lik många där ute", det är underbart att höra det. :)

Nu ska jag träffa mannen som tycker så, men som också bara ser mig. :)

Killen I, del 4, tagen med handen i kakburken...

Jag kollade på dejtsidan 2 ggr för att se om han hade varit online.
Jag vill veta hur seriös han är.

Det visade sig att han hade det.

I fredags, då vi fikade, och i dag, på dan.

Jag messade honom:

"Vad gör du?"

Han: "På väg ut och ska handla med mamma."

Jag: "Hittat någon ny dejt? ;)"

Ville starta en konversation för att sen säga vad jag sett vid rätt tillfälle.

Han: "Jag har alltid dejter. :)"

Jag kände att han ev skojade eftersom han gjorde en smilegubbe efter texten.

Jag: "ok, så när går du från att dejta flera samtidigt till att dejta bara en?"

Han: "Jaaaa du..."

Jag: "ok, hur många fler är det nu då förutom jag?"

Han: "Inte många alls. Knappt två hand fulla."

Jag: "Så... det låter som att du skämtar?"

Han: "Japp, det gör jag. :)"

Jag: "Ok. bara undrade eftersom du har varit inne på dejtappen, fredag och i dag. Tänkte att du är tveksam inför mig och vill se om du hittar något annat. ;)
Jag är inte sur eller något sådant, vill bara ha raka puckar."

Han: "Har du satt spårning på mig? :)
Nä jag kan inte påstå att jag har sökt någon där, mest tidsfördriv."

Jag: "Ok, Så, om du skulle få en matchning då?
Annars kan man ju fördriva tiden med att, messa, prata och träffa mig.
Spela spel, surfa, handla, mm, mm...."

Han: "Jag spelar inte spel. Handla har jag gjort, surfa gör jag också, messar dig gör jag ju med. Har inte träffat dig i dag dock. :)"

Jag har inte svarat på det messet, känner mig lite tom.
Tycker inte att man är på sina dejtsidor när man dejtar någon....

Han messade mig nu igen efter en stund.

Han: "Vad gör du?"

Nä, det känns inge bra...
Får se vad som händer...

Killen I och respekten för mig själv.

Fan vad bra jag mår!

För att jag skiftade fokus i går. :)

Till mig själv.

Jag kände helt plötsligt såhär:

Jag fick energi, jag kände mig målmedveten, jag kände mig stark.
Jag kände, "NÄ, nu jävlar!"

Jo, för att jag kom att tänka på mig själv och vad jag faktiskt vill med en kille/relation!

Jag är den jag är, om det inte passar, nä tack och adjö, ta någon annan!

Jag tänker INTE ändra på mig på något sätt, tassa på tå, inte vara för på, inte säga vad man känner för att det kan skrämma i väg folk, osv, osv...

Listan kan göras lång!

Jag är en jätte bra tjej, jag är inte perfekt, ingen är det, och vad är perfekt egentligen? :)

Men jag är bra på många sätt, så det så!

Jag ska älskas för den jag är! :)

Att jag fick en släng av osäkerhet, det vet jag inte varför.

Det känns främmande, att träffa någon som känns bra.
Plus att jag har varit väldigt osäker till största delen av mitt liv, vad gäller killar och relationer.

Så det är väl lätt att hamna i gamla mönster.

Nä, jag vet vad jag vill ha och jag tänker inte nöja mig med mindre.

Jag vill ha en mogen och seriös relation som leder till något gemensamt, som båda vill och strävar efter.

Om denna kille inte vågar för att han blev bränd för 5 år sen, ja då går det inte.

Jag om någon vet hur det är att bli bränd och skrämd.
Klart jag är rädd men jag kastar inte in handduken för det.

Jag tänker inte tassa på tå för att riskera att skrämma bort någon, jag vill vara mig själv.
Om jag skrämmer någon så får den personen vara så pass mogen så att de säger det.

Man ska ha respekt för andra, men, fan, man ska ha respekt för sig själv! :)

Hur ska man kunna läsa någons tankar? Hur vet man vart gränsen går?
Om inte någon säger det.

Killen I, jobbar med IT, han är 33 år och säger att han vill ha familj.
Han bor hemma.

Varför, har jag inte frågat än.
Kan vara för att han bodde med ett ex och när det tog slut så flyttade han hem i brist på bostad. Trodde jag förut.

Men nu har jag förstått att han inte har berättat för sin mamma om sina tjejer.
Bara om den han var förlovad med.
Han sa att han inte tänker berätta förens det är seriöst.

Men, han sa att han hade ett förhållande som var 1 1/2 år.
Bodde han hemma då? Har han aldrig varit sambo?

Det måste jag fråga om, för det funkar INTE i min värld.

Jag kan respektera vissa saker, absolut, men att inte ha samma mål, på samma sätt, nä, då kommer det inte att funka.

Som sagt, jag vill ha en mogen relation, som är seriös och där målet är att få ett liv tillsammans.
Det betyder, sambo efter ett tag och sen vidare framåt, tillsammans.

Japp! Känner mig jävligt stark och jag ber om ursäkt till mig själv,
att jag vacklade. :)

Jag vet ju vad jag vill och jag är, i dag, trygg i mig själv!
Framför allt, jag älskar och respekterar ju mig själv!

Det måste man komma i håg! :)

Man ska vara sig själv och älskas för den man är.

Killen I, del 3

Han har ju messat mig hur mycket som helst.
Då vi inte har hörts på en stund, kanske 1 timme, så messar han nåt.

Han ringde en kväll för att säga god natt och har alltid sagt god natt, efter det, via mess.

En kväll då jag inte hade hört av mig när jag brukar lägga mig, så hade han messat: "Har du somnat utan att säga god natt? :("

I torsdags så sa jag till honom att det ska regna på lördag, då vi ska ta en promenad.
Så jag frågade honom vad han ska göra på fredag.

Han skulle inte göra något speciellt och vi sa då att vi skulle ses på fredag.
Han sa: "Då kan vi ses både på fredag och lördag?"

Jag skrattade, det var ju så jag kände men inte vågade säga.

(Detta är ju min blogg, där jag skriver mina tankar.
Jag går inte och analyserar hela tiden, absolut inte.

Men jag kan tänka på en sak eller känna en sak och när jag väl skriver i min blogg så skriver jag om alla tankar och känslor och verkligen benar ut dem i bloggen.)

Så vi sågs i går, fredag, han kom och hämtade mig i sin fina bil.
En ganska ny mercedes.

Vi åkte till ett centrum och tog en fika.

Vi är absolut på samma våglängd och vi skrattade massor.

Jag kände dock att jag blev lite osäker på vad han tyckte om mig.
Vet inte varför, en känsla bara.

När vi skulle gå tillbaka till bilen så skämtade han om något och la armen runt mig då vi stod i en rulltrappa, han tog bort armen efter 5 sekunder.

Då vi kom till bilen så öppnade han bildörren åt mig.
Jag har aldrig varit med om liknande förut. hahhaha

När han ställde bilen utanför min port så sa han:
"Ja, vi får väl ses en annan dag."

Genast blev jag osäker, "Vaddå, en annan dag? Vi skulle ju ses i morgon?" tänkte jag.

Jag vågade helt plötsligt inte säga nåt, jag tänkte att han kanske inte ville.
Så jag sa att jag skulle gå och öppnade bildörren.

Han klev ur samtidigit och gick och mötte mig.

Han omfamnade mig ordentligt och vi stod och höll om varandra.

3 hela ggr innan, vi skildes åt, omfamnade vi varandra.

Det gjorde att jag inte kände mig osäker nåt mer och frågade:
"Skulle vi ses i morgon?"
"Javisst!" sa han.

Jag messade god natt senare och han svarade.

I dag, lördag, då jag vaknade så hade jag en konstig känsla....

Känns inte som det har gjort de andra dagarna, något är annorlunda, jag vet inte vad.
Känner mig inte lika glad då jag tänker på honom/oss.
Det känns som att det är något från hans sida.

Han höll sitt löfte och var hos mig strax efter tolv för att vi skulle gå en promenad.
Då vi promenerade så skrattade vi en del.

Ett flertal gånger under promenaden, så la han armen om mig i några minuter.
Det kändes bra.

Det visade sig att han inte har sagt något till sin mamma om sina tidigare förhållanden.
Bara ett, och det var den tjej han var förlovad med.

Dock sket det sig och efter henne så har han blivit väldigt försiktig med tjejer.

Då vi kom tillbaka så frågade jag om han ville komma upp till mig en stund eller om han skulle åka.

Han sa att han skulle åka, han skulle kolla till sin mamma.
De fick veta att hennes syster låg i koma i går.

Jag följde honom till hans bil och vi sa hejdå nästan direkt.
Jag fick en kram, en kort, vanlig kram, inte som i går inte...

Tänk om man bara kunde vakna upp en dag och vara gift och ha barn.
Jag hatar detta med dejting, osäkerhet osv... suck.

Nu har jag inte hört något från honom än.

Det som ändrades, var att i onsdags så messade han inte lika frekvent som han har gjort. Och det har avtagit mer och mer.

Kan bero på vad som helst, men jag reflekterade över det.

Så, jag vet inte vart jag har honom...

Killen I, del 2

Vi fick ju kontakt i söndags.

Jag och killen, I.

Vi hade kontakt hela måndagen, via sms, och ett litet samtal.

På tisdagen hade vi kontakt hela dagen, han ringde också för att säga god natt.

Jag jobbade extra i området där han jobbar, han sa sen att han tänkte komma förbi och säga hej.

Onsdagen, kontakt igen hela dagen, han ringde på dagen för att han ville höra min röst, sa han.

Torsdag, då skulle jag jobba extra.

På vägen tillbaka så åkte jag förbi området där han jobbade.

Jag tänkte att jag skulle åka förbi och bara säga hej, att få se honom, se hur det skulle kännas.
Vi skulle ju ses på lördag...men det tar sån tid dit. Jag vill veta innan

Jag började att resonera med mig själv i tanken.

Nej.... Jag är inte nöjd med mitt utseende i dag, ser trött ut...
Inte nöjd med håret...
Nä, det kanske känns konstigt.
Han kanske tycker du är konstig som kommer dit.

ÄH! Åk dit nu!

Ok, jag åkte dit....
Väl där så messade jag honom att jag var där.

Han messade: "På riktigt?! Är du verkligen här? Vänta jag kommer ner."

Han skulle precis i väg så han kom förbi med sin bil.

Vi möttes mellan bilarna och gav varandra en kram.
En ordentlig kram.

Vi pratade och två ggr så tog han tag i min jacka.

Han var tvungen att åka, vi hade väl pratat ca 10 min.

Han sa: "På lördag så har vi ju mer tid, då vi ska ses."

Så han ville ses? :)

När vi kramades hej då, så stod vi och höll om varandra i några minuter.
Ingen släppte. :)

Han verkar jätte gullig!

Det var längesedan jag kände att det klickade på engång. :)

Några minuter efter att vi hade skiljts åt så fick jag ett mess från honom:

"Kul att träffa dig. Tack för att du kom förbi. :)"

Fortsättning följer....

Läckande tarm gäller alla

Det är helt fantastisk vad man kan lära sig.

http://lifeeducation.se/artikel-lackande-tarm-syndromet.shtml

Autoimmuna sjukdomar

Det finns ett program på svtplay.
Vetenskapens värld.

Det handlar om tarmarna, bland annat.
Om bakterier.

Så jäkla intressant!! Se den om ni kan.

De sa tex om tänder, att innan vi blev bofasta och började odla, så hade vi bättre tänder.
Mycket skit kom när vi började odla, tex spannmål.....

I "rikare" länder har de mindre av dessa problem, de säger att det beror på att vi är för "renliga".
Vi dödar alla bakterier.

Bakterier behövs för att skydda oss.

Hittade detta i en blogg:

"Autoimmuna sjukdomar (immunförsvaret angriper sig självt) blir allt vanligare, med en epidemi av allergiska reaktioner (60 miljoner personer), astma (30 miljoner människor) och andra autoimmuna sjukdomar (24 miljoner människor), inkluderat reumatoid artrit, lupus, multipel skleros, psoriasis, celiaki, sköldkörtelsjukdomar, fibromyalgi och flertalet andra sjukdomar."

"Ett skenande immunförsvar och så kallad systemisk inflammation.
Flera av dessa symtom uppkommer vid läckande tarm, dvs när det läcker ut skräp via tarmslemhinnan, främst på grund av att den luckrats upp och blivit porös från överväxt av candida, vetemjöl, sockerrik kost eller dålig tarmflora från antibiotika m.m. Även kemikalier och miljögifter kan orsaka autoimmuna reaktioner, när immunförsvaret och vårt reningssystem inte klarar av att ta om hand det."

De sa också i programmet att vi äter för mycket skräpmat, för "behandlade" saker. Låtsas saker, inte riktigt mat.
Socker, socker, socker är en stor bov till mycket.

Alltså är eko såååå mycket bättre, eftersom det inte besprutat så finns det mer bakterier. :)

"Autoimmuna sjukdomar och inflammatoriska tillstånd kan kräva att man är extra strikt med kosten."

Ang läckande tarm, som många har:
(kan läsa mer här: http://karlhulten.se/sa-laker-du-en-lackande-tarm-2/)

"Så hur kan man då veta om man har ”läckande tarm”? Det är här det blir lite knepigt eftersom man faktiskt inte behöver känna av några symptom från magen alls. Detta skiljer sig kraftigt från person till person, men symptomen när de kommer brukar yttra sig som hudinflammationer som psoriasis, eksem, kronisk trötthet, depression med mera. Listan kan göras mycket lång."

Finns så mycket intressant på nätet. :)

Jag är, förresten blödningsfri sen några dagar tillbaka. :)
Dock inte helt läkt i tarmen än, men en otrolig bättring! :)

Killen I

I söndags satt jag och bläddrade runt bland bilder på killar, på en app i mobilen.

Jag såg en kille som verkade intressant och kollade mer om honom.

Tillslut klickade jag ett, "ja", på honom.

Det visade sig att han hade klickat,"ja", på mig med.

Så vi fick möjlighet att chatta.

Jag skrev och bad honom berätta lite om sig själv.

Till min förvåning så skrev han massor, han bad också mig att berätta om mig själv.

Han kommenterade det jag hade skrivit och skrev mycket igen.
Helt enkelt en konversation.

Vi bytte till att skriva på kik istället.

Där skrev vi massor, hela tiden, vi avslutade kvällen med att höras på telefon.

Han lät helt normal. ;)

Dagen efter så smsade vi hela dagen, från morgon tills vi gick och la oss.

I dag messade vi igen, och han ska ringa mig snart, han ville höra min röst. :)

Vi ska ses i helgen. Han skrev då att han har något att se fram emot. :)

Han verkar jätte trevlig och ser bra ut.

Klart att rädslan kommer smygande i bland....
Tankar om det ena och det andra....

Men det kan faktiskt vara så att detta leder till något bra.....
Vi får se. ;)

Sökt en lärlingsplats!

Det finns en grupp på Facebook, tjejer som är elektriker.

I dag skrev jag där, bara av en slump, att jag sökt lärlingsplatser och att det verkar svårt.

Några svarade, en av dem skrev: "Har inte du gått i den där skolan?"

Jag gick in på hennes sida och upptäckte att det är en tjej som gick i min skola.

Hon skrev att de söker folk där hon har lärlingsplats och att jag gärna fick nämna henne i ansökan.

Så jag mailade och sökte en plats inom 2 minuter. hahahhaha

Tackade henne massor! Vad snällt!
Vi känner inte ens varandra!

Nu får vi se om jag får höra något nästa vecka!

Tarmsjukdomar, IBD

Jag blöder fortfarande men absolut inte mycket.
Vilket känns bra och ger mig ett hopp och önskan om att skovet är på väg bort.

Fick dock höra av en att hon inte blöder men har stora skov ändå.
Dålig i magen som fan, viktminskning, näringsbrist mm. Sa hon.

Så jag vet inte, det är så individuellt.

Jag hittade en bra sida om ulcerös kolit, Chrons, Prokit, Mickroskopisk kolit.

http://www.magakuten.se/sjukdomar/ulceros-kolit/ulceros-kolit/

De sa ju att jag hade Ulcerös Kolit först, sen misstänkte de Chrons, sen sa de att de inte kunde säga vilken jag hade.

Ulcerös håller ofta till i tjocktarmen, medans Chrons kan vara både i tunntarm och tjocktarm.

Vissa säger att alla dessa sjukdomar går lite hand i hand.

När jag läser på denna sida så känns det som att jag kan plocka lite från alla, medans en sak rakt igenom inte stämmer till hundra.

Uc är det som stämmer mest dock.

Jag får ont i kroppen då ett skov är på väg, som UC.
Dock får jag smärta på höger sida av magen, som Chrons.

Ja, ja man lär sig mer och mer genom åren, hur ens kropp och sjukdomen är.

Jobba med skov

Jaha..... då kom det blod i dag igen....

Jag som ska jobba....

I morgon också....

Man ska inte jobba med blod i skovet.

Kroppen måste läka.

Men vad ska jag göra?
Jag behöver desperat pengarna.....

Bara jag klarar mig från feber och smärta.

A-kassa, killen C, hälsan

I dag då jag vaknade vid 07 så kände jag mig jätte dålig.
 
Kändes som jag hade sovit en timme och hade feber.
Avbokade läkartiden på sjukhuset och sov vidare.
 
Jag var inte så bra i tarmen vilket gjorde mig irriterad.
 
Så trött på detta!
 
Därför kände jag att nu jäklar måste jag meditera!
Hitta ett lugn i sig.

Så jag körde meditation på Youtube.
Finns massor att välja.
 
Efter det kändes det bättre.
Jag tänkte på min situation och mitt mående.
 
Jag kan ju inte gå omkring och känna mig lite halvlåg.
Det är ju bara jag som kan vända det.

Visst, ekonomin, kärlek, jobb, hälsa, osv....
Men det ordnar sig!
 
Så mitt humör blev mycket bättre! :)
 
Jag satte mig och kollade jobb, jag sökte faktiskt två stycken som inte är elektriker.
Vad ska jag göra då?
 
Jag har pluggat, det har kostat pengar, jag vill jobba med det, men jag får inget sånt just nu.
Så jag sökte två andra jobb i dag.
 
Sen ringde jag och "skällde, grät" på visma i dag.
 
De har lovat mig ett arbetsgivarintyg sen december.

När jag fick det till slut så var det fel, jag ringde och sa att jag sagt vad a-kassan behöver och så får jag ändå fel.
Hon sa att hon skulle sätta sig med det omgående och att jag skulle ha det inom två dagar.
 
Det gick två veckor....
 
Jag trodde ju inte att jag skulle få a-kassa, men de ringde nu i dagarna och sa att jag kanske får på halvtid eftersom mitt gamla jobb bara var deltid!
 
Men då måste de ha arbetsgivarintyget.
 
Jag ringde till visma, och efter 3: dje gången, denna gång, (ringde dem redan i dec ju...) så brast det.
 
"Ja, men det har kommit saker emellan, det är andra på kö till arbetsgivarintyg."
 
Jag avbröt henne och var så uppgiven så att jag nästan började gråta.
Rösten var jätte svajjig och kraxig och jag pratade högt.
 
"Men!! Du sa att du skulle fixa detta till mig, för flera dagar sen! 
En annan tjej sa att jag skulle få det dagen efter, och det var i början av januari!!
Jag har inte fått något! Jag ringde om detta i december redan!
Jag är inte upprörd på dig personligen men hela grejen!!
Det är inte ni som sitter där utan pengar!!"

Hon sa bara, "Ja, ja jag förstår, jag fixar det nu..."

Det sa hon sist också...hoppas mitt lilla utbrott får dem att göra det nu...

Pricken över I:et var att jag skickade ett mess till killen, C.

Man ska inte göra saker när man känner att det tar emot, vilket det gjorde i mig med att ha kontakt med honom.

Så jag messade:

"Jag lägger ner.... Det känns inte hundra. Ta hand om dig nu. Kram"

Han svarade, "Ok, ta hand om dig med. kram"

När det var gjort så fick jag en lätt känsla i bröstet och kände mig glad. :)
 
 

Killen C, del 3

När vi pratade i går så kände jag att jag blev irriterad.
Jag vet inte varför, snappade jag upp hans humör? Lät han irriterad? nä...

Men nåt var det.

Han sa att han skulle ringa mig vid 14-15.

Vid 15.30 fick jag ju detta mess:

"Hej, det spricker nu i veckan. För mycket att göra på jobbet. Hör av mig i kväll. Kram"

Sen fick jag detta mess vid 20:00:

"Är på middag! Har svårt att ringa, men sms, sorry."

Svarade bara, ok, på båda.
Fick sen inget mer.

Känns som att det kvittar och känns som att han inte har rent mjöl i påsen.

Vissa tycker säkert att jag är fånig som tror en massa saker.

Jag analyserar inte, men min magkänsla säger att något inte är som det ska.

Killen C, del 2

Vi pratade länge i går också.

Det kändes då bättre.

Han var lite lugnare och lät mig prata också.

Av en slump, så kom det fram i går att jag inte jobbar, att jag har pluggat.
Han har inte frågat mig det, vad jag gör i livet.

Han frågar inte mig någonting.

Men, men, alla är inte lika och gör inte saker på samma sätt.

Vi pratade om att vi skulle ses, mitt på dagen, på onsdag.

Han kunde komma i från jobbet, han styrde ju sina tider lite själv.

Detta sa han i måndags, i dag då vi pratade på förmiddagen, tisdag, så var han tveksam om i fall vi kunde ses.
Han måste kolla med jobbet först.

Han bad mig ringa i dag, tisdag, på förmiddagen, han lät trött när han svarade.

Han sa att ha fortfarande var hemma, de på jobbet hade sagt att han kunde vara hemma till lunch för de skulle ha ett möte som han inte behövde vara med på.

Han sa att han skulle ringa mig igen 14-15 tiden.

Vi la på och jag fick den där konstiga magkänslan igen...
Hade ju den i måndags också.

Vid 15.30 kommer ett mess från honom:

"Det kör i hop sig på jobbet, jag kan inte i veckan.
Hör av mig i kväll. Kram"

Fortfarande konstig magkänsla.....

Killen, C

Jag pratade med killen i söndags.

Vi pratade väl sammanlagt 2 1/2 timme.

Jag vet nu exakt: var han bor, vilken gata och hur man åker dit.
Vad han jobbar med, vart han jobbar, vad han jobbat med tidigare, varför hans förhållande tog slut efter 8 år, vad han har för tatueringar, hur en del av hans vänner är, osv....

Vad han visste om mig?

Vart jag bodde och om jag var en kvällsmänniska eller morgonmänniska?

Det var det han frågade, annars pratade han på, massor, om sig själv...
Jag frågade inte ens allt han berättade för mig.....

Det kändes sådär....

Vill ju gärna träffa någon som är nyfiken på mig också.

Men, jag tänkte att jag ska ge honom en chans då vi ses.

Så får jag se då vad jag tycker.

Recept - Kycklinggryta

I går lagade jag mat med lite rester.

Jag tog bladspenat, grönkål, färsk ingefära, färsk vitlök, soltorkade tomater, färska champinjoner, grönsaksbuljong och purjolök.

 

Stekte på dem lite i en kastrull.

 

 

Sen hade jag i kyckling.

 

 

Efter det så hällde jag i vispgrädde och lite vatten.

 

 

 Sen lät jag det puttra lite så smakerna blandades. Kryddade med salt, peppar och lite chili. Jag stekte champinjonerna vid sidan om och la på dem sedan.

Mums!

 

 

 

Killen på krogen från dejtsidan

I går var jag något piggare, inte heller något blod.

Så jag väntade in i det sista med att faktiskt ta beslutet att gå ut på nattklubb.

Jag och min kompis gick ut på vårat stammishak.
Vi var väl där i ca 2 timmar.

Jag orkade att dansa några gånger. :)

Kände mig så himla glad hela kvällen, som att jag inte hade varit ute på länge.
Det har jag ju inte heller, för att vara jag. :)

Sen var ju självkänslan i botten, varit hemma hela tiden, utan pengar och dessutom sjuk.

När jag gjorde mig iordning så var jag på väg att ställa in, men när jag såg resultatet av smink och kläder, då blev jag glad.

Väl ute så var jag inte längre osäker, jag fick ju faktiskt uppmärksamhet av killar.
Det var ingen som såg mig som "arbetslös och sjuk."

Man kan verkligen tappa självkänslan....

Helt plötsligt fick jag syn på en kille som jag kände igen.
Jag vände mig till min kompis och sa:

"Honom känner jag igen, måste bara säga hej, det är en kul grej."

Jag stoppade honom nästa gång han gick förbi.

"Hej, känner du igen mig?" frågade jag.
"Från dejtsidan." sa jag.

Vi började att prata lite.

Vi har sett varandra på en dejtsida, men ingen har skrivit till den andre.

Han var onykter och jag kände bara för att säga hej, inget mer.

Han började att prata lite mer och jag hörde knappt vad han sa i den höga musiken.

Jag brydde mig inte heller så mycket.

Till slut gick han.

Jag tänkte inte mer på det.

Efter ett tag så kom han förbi igen.
Han cirkulerade och jag tittade åt ett annat håll, jag ville dansa, inte snacka.

Men det berodde väl också på att han inte var så intressant i mina ögon.

Nästa gång han kom förbi så stannade han vid mig, väntade på ögonkontakt och gick då fram till mig.

Han började att prata igen, massor.
Han sa, bland annat, att han gärna ville träffa mig på en fika.

Jag svarade, att vi kunde väl höras på nätet.

"Jag hittar dig där." sa jag.

Gud vad nonchalant det lät! tänkte jag....

Kanske vågar jag inte något längre, vad gäller killar, även fast jag vill träffa någon.

När jag åkte hem så tänkte jag på honom.

Han var ju inte alls ful.
Han var bara inte den typen av kille som jag brukar titta efter.

Så när jag kom hem så letade jag upp honom på dejtsidan och skickade en flört.
För att visa mig, så han kunde hitta mig lätt.

I dag hade jag ett mail från honom.
Han frågade hur det var och om vi kunde träffas på en fika.

Jag frågade om han hade kik, så får vi ta det därifrån.

Han verkade normal i går, dock onykter, det maskerar en del om hur man är.
Eller ja, ni förstår säkert vad jag menar.

Så jag ska ta reda på hur han är som nykter också så får vi se...