I går var jag väldigt låg.
Jag kände jätte starkt att jag saknade kärlek i mitt liv, av en man.
Jag vakande upp ensam, var ledig, och ingen undrade vad jag gjorde, hur jag mådde, osv.
Jag saknade verkligen att dela min vardag med någon...
Jag är 38 år och jag har inte ens börjat ett seriöst förhållande med någon som leder vidare till familj mm.
En del har sagt till mig att jag alltid kan åka till Danmark och skaffa barn på det sättet.
Men jag vill inte ha barn för barns skull.
Jag vill ha en familj, någon att vara kär i, som är kär i mig, någon som vill ha ett liv med mig och bli gammal med mig.
Jag har träffat killar som tycker att jag är så fantastisk som person, aldrig har de mött någon som är så jordnära, intelligent och ärlig.
Men sen då?
De vill ju inte ha hela mig...
Jag har väl träffat på fel....
Häromdagen så fick jag svettningar och min kompis sa att det var klimakteriet.
Även om det var på skoj så fick jag en liten panik känsla.
Jag har ju inte hunnit få barn än!!
I dag känns det lite bättre men fortfarande lite tungt.
Jag längtar så innerligt efter min man....
Kan han inte bara komma hem nu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar