C måste bli historia, för gott

C och jag hördes ju dagen efter, på söndagen efter att vi hade setts ute.

Sen på måndagen så messade han mig, jag svarade och ställde en fråga, inget svar.
Jag skickade en till fråga lite senare, inget svar.

Det gick en hel vecka.

Jag blev besviken, jag tänkte på att det är såhär han ofta får mig att känna.

Han är inte elak och han gör säkert inte sånthär av elakhet, men jag hamnar i kläm.

Så åter igen så påminde jag mig själv.

Besvikelse är ju inge bra att hänga sig kvar vid.
Jag vet ju att jag inte kan få något av honom.

Han hörde tillslut av sig, en vecka senare, på min födelsedag både via sms och samtal.
Grattade mig.

Sen hörde han av sig dagen efter oxå.

Sa att vi kunde väl ses nåt så kunde han få bjuda på en fika eller middag ute.

Jag sa ja först.

Sen pratade vi vidare.

Det visade sig att han hade träffat en tjej från en dejtsida.

Han säger att han är med där för att skaffa vänner.
Det är svårt att träffa nya vänner i dagens läge och att hitta rätt forum.

Tjejen han hade träffat var oxå ute efter vänner.

Visst, den neutrala sidan av mig förstår, men min sida med känslor sa till honom:

"Det känns lite hårt att du tog kontakt med en tjej på en dejtsida och träffade henne.
Då har du verkligen inga känslor för mig för annars tror inte jag att du hade gått ut på dina dejtsidor."

Han svarade:

"Men jag tycker ju om dig som person, men visst...du kanske har rätt...men jag vill inte ha någon relation nu, jag vill vara själv."

Jag:

"Jo, men då MÅSTE jag klippa till en viss del. Jag vet att jag har sagt det förut men nu är det verligen så. Vi kan inte ses på ett tag, du får väl ringa om du vill men vi kan inte ses just nu.
Allt måste lägga sig. Om vi ses, som vi gjorde då vi var ute, så kan vi inte hålla om varandra och så.
Vänner gör inte så."

Så, jag vill verkligen hålla fast vid detta!

Jag kanske töjer på vissa saker i bland men ju mer som händer dessto mer bestämd blir jag.
I bland tar det lite tid...