En dag så hämtade jag upp min kompis mamma, hon bor i närheten av mig, vi skulle möta upp min kompis efter att jag hade hämtat hennes mamma.
När vi satt i bilen utanför hennes hus så tittade jag in i en liten butik som låg i samma hus.
Helt plötsligt så såg jag en jätte söt kille.
Jag och killen fick ögonkontakt flera ggr.
"Va?! Vem är det där?" frågade jag.
"Det är sonen, han jobbar där oxå."
"Va...oj...vet du om han är singel? För annars går jag direkt in dit." sa jag leendes.
"Jag har sett honom med en tjej." sa hon.
Jaha...
Veckorna gick.
I går stannade jag till på samma gata, som butiken ligger på, för att posta brev åt jobbet.
Den brevlådan använder jag ofta.
Då jag korsade gatan på väg mot brevlådan så såg jag att killen från butiken kom gåendes.
Herregud det är ju han! tänkte jag.
Vi fick ögonkontakt ett par ggr.
Jag började att lägga i breven i lådan och då jag var klar och vände mig om så klev han precis upp på trottoaren, en halv meter i från, mitt emot mig.
Jag log...
Han log tillbaka...
När jag kom hem så kunde jag inte släppa det där....
Något måste jag ju göra, vem vet, han kanske är singel?
I jobbet så åker jag just den vägen ett par ggr varje dag.
Varje gång jag åkte förbi där i dag så var det släckt i butiken.
Lite senare åkte jag hem på lunch och då jag skulle åka tillbaka till jobbet så tänkte jag:
"Ska jag inte ta en liiiten omväg förbi butiken...."
Så jag gjorde det.
När jag kom dit så såg jag att det var tänt!
Jag svängde in på en liten gata bredvid och ställde mig mittemot butiken på andra sidan av den lilla vägen.
Genast började tankarna rusa.
"Tänk om han inte är där? Tänk om han är i ett annat rum och inte kommer fram så att jag kan se honom på en timme? Jag kan ju inte sitta här i evigheter, det känns ju knäppt, vilken stalker!"
"Men tänk om jag åker härifrån och han kommer fram om några minuter?
Vad jag kommer att ångra mig för att jag inte gjorde nåt."
Jag började fundera på vad jag skulle göra...gå in i butiken?
Nä..det kunde ju vara någon annan där och då är det pinsamt.
"Eh..hej..jag söker en kille som jobbar här, fast jag vet inte vad han heter."
Nä, det var för pinsamt.
JA! Jag skriver en lapp med mitt telefonnummer.
Den kan jag ge honom.
Då slipper jag prata och skämmas.
Jag hittade en papperslapp i väskan som det stod skrivet på ena sidan på.
Jag vände på lappen...."vad ska jag skriva då?"....
Jag började med "hej"...sen då?
Jag strök under "Hej"...
"Vafan... inte kan jag väl skriva, "hej", det låter ju jätte töntigt."
Jag såg helt plötsligt en annan person i butiken och kände mig stressad.
Fan, skriv nåt nu! tänkte jag.
"Är du singel?
Rebecca 07.........."
Jag vek i hop lappen och tittade in igen, där var han!
Mitt hjärta började att rusa!
Fan vad pinsamt!
Helt plötsligt så tittade han åt mitt håll, "Fan!" tänkte jag, han tittade flera ggr.
Han har sett att jag står här.
Undrade säkert varför jag stod där.
Han kan ju inte ha sett att det var jag.
"När han går ut till sin bil, då går jag ut och ger honom lappen." Bestämde jag.
Det ösregnade.
Han gick ut till sin bil som stod utanför butiken.
"NU!!"
Nej, fan!!! Jag vågade inte.
Han gick in i butiken igen.
Jag tänkte på hur dum jag kände mig som satt där och ännu dummare jag skulle känna mig om jag INTE gick fram.
Nästa gång han gick ut till bilen så reagerade jag.
Nu eller aldrig!
Som sekunden innan man drar bort ett plåster, eller ska hoppa i sjön eller så...
Man tänker snabbt, NU! och så gör man.
Precis så var det. :)
Han stannade upp och tittade på mig då jag gick fram till honom i ösregnet.
"Hej." sa jag
"Hej." sa han
Jag sträckte fram lappen utan att säga något.
Han sa: "Tack så mycket."
Jag vände mig om och små sprang tillbaka mot bilen och gasade fort därifrån!
AAAHHH vad pinsamt!!! hahhahaha
Varför sa jag bara, hej? inget mer...
Hahhahahahah
Jag döööör, så pinsamt!!
hahhahaha
Fast det känns jäkligt bra oxå, att jag vågade! :)
Nu återstår bara att se om han ringer. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar