Jag har ju uttryckt att jag vill vara mer delaktig i barnen.
Jag vill tex. kunna komma till skolan, mm.
MEN jag fattar Js, ex känslor....
Det kan ju inte var lätt.
Men det verkar som att hon inte saknar J utan mer en familj, en tillhörighet. Sen att träffa kvinnan, jag, som ens sambo valde istället, ja...det kan inte var lätt.
Visserligen var ju hon och ringde på i huset för att lämna något som barnen hade glömt hos henne för nån månad sen.
Men då var inte jag redo.
Jag har försökt att vara fredlig och avdramatisera allt.
Jag har sagt att barnen skulle ta med pepparkakor till henne som de bakade här.
Jag sa också till barnen att de kunde göra en julklapp till sin mamma.
J har i alla fall pratat med sitt ex ang. att jag vill vara mer delaktig.
Jag föreslog för J att vi kunde åka till henne och lämna barnen nästa vecka.
Då skulle hon få vara på hemmaplan och känna sig mer trygg.
Plus att vi bara står i dörren och hälsar.
Det kan vara bra för en första gång.
Han föreslog det för henne och hon sa ja till det.
Så nästa vecka ska jag träffa hans ex....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar