Livet är rosenskimrande på sociala medier

Sociala medier...

Facebook och instagram, mm....

Allt är så jäkla rosenskimrande.

I bland tycker folk att det är jobbigt att se alla så lyckliga på sociala medier och att de verkar göra så mycket saker i livet.
Så känner även jag i bland.

I bland blir man också glad för andra.
Det har väl lite med sin egen dagsform att göra.

Det verkar som att ingen har problem i en relation.

Tillåt mig skratta.....

I natt, tex, så sov jag på soffan.

Varför?

Jo, för att jag var irriterad på J.

Jag blev det precis när vi skulle lägga oss.

Han sa något och det brann i huvudet på mig.
Så jag vände på klacken och lämnade sovrummet.

Jag har varit irriterad på J väldigt ofta den senaste tiden.

Jag vill ha mer uppskattning för det jag gör och för den jag är.

Han älskar mig, säger han.
Han säger också att han uppskattar saker jag gör, enormt mycket, när jag frågar.

Men han säger det inte till mig.
Han visar ingenting när jag har gjort eller köpt något.

(ja, det smittar av sig på barnen.)

Då känns det jätte kul...not...att göra något för honom.

Jag blir irriterad på mycket saker hos honom.
Han är inte närvarande.
Det känner jag ofta.

Allt resulterar i att jag inte vill vara fysisk med honom.

Han saknar min närhet, säger han.

Allt detta är en ond cirkel.

Jag behöver fan prata med någon.
Få ventilera.

Inte gör jag det med mina närmsta längre.

Vet inte varför, vi har kommit i från det.

Ja, han är ju som han är.
Han har mycket fina sidor också.

Jag känner ju att jag vill ha detta, denna relation.

Men jag känner mig ändå missnöjd.

När jag tar upp det så tar han det jätte hårt och blir låg.

Så vi når inte varandra just nu.