J:s dotter är nog förvirrad.
Separationen går nog upp och ner för barnen.
De visar inget tydligt längre, att de mår dåligt mm, men det kommer små saker...
Hon har, den senaste tiden, sagt saker till mig som hon inte har sagt förut.
När jag har gjort något för barnen så brukar hon säga:
"När mamma gör sådär så brukar hon..."
Jag har inte brytt mig, faktiskt, så känslig är jag inte, men det finns ju en gräns för hur mycket man kan ta.
I går så rann bägaren över.
Jag hade köpt små chokladpuddingar i går.
Dottern har förut sagt att hon tycker jätte mycket om chokladpudding.
Dessutom hade jag köpt ett klädesplagg som hon behövde.
Hon sa knappt tack när hon fick det.
När jag sen överraskade med chokladpuddingen så sa hon ingenting.
Hon visade inte glädje över att faktiskt få det hon ville ha.
Det hon sa när hon fick den, var: "Min mamma brukar göra hemmagjord."
Då blev jag irriterad och svarade: "Jaha, jag har gjort köptpudding!"
Killarna skrattade.
Efter en stund så bad jag J att stänga av ljudet på tvn så jag kunde prata.
Jag förklarade för dottern att det inte känns nåt kul att köpa saker till henne, eller göra saker för henne när hon inte visar uppskattning.
Jag förklarade och gav exempel.
Jag sa också att det inte spelar någon roll om hennes mamma eller kungen gör samma sak som mig. Det är jag som gör det just nu.
Jag fick hålla i mig då jag pratade. Hade det varit en vuxen så hade jag sagt:
"Jag SKITER fullständigt i att..."
Hon sa att hon förstod det jag sa.
J tyckte att det jag sa var bra.
Han tycker att jag säger saker på ett bra sätt och det var bra för att dottern behöver lära sig sådant.
Men förutom att dottern har börjat jämföra med sin mamma och säga det, så har hon även blivit väldigt klängig på mig.
Så...hon är väl förvirrad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar