Jag tror jag vet varför samtalet med G i går, kändes så olustigt.
Först och främst var han upprörd, hade hög röst och ifrågasatte allt jag sa.
Han ställde en fråga och då jag svarade så ifrågasatte han det svaret med en upprörd röst.
"Vaddå?! Så du tycker att man...." vad det nu var... flera sådana saker var det.
Känns som att jag inte fick en syl i vädret och när jag svarade på något eller sa min ståndpunkt så ifrågasattes den som att det var fel.
Kanske inte så han menade men det var så det kändes.
Sen gillade jag inte att han sa, "Du måste ju haft detta problem med andra killar."
Det har ingen som helst betydelse mellan oss, vad jag har haft för typ av problem med andra.
Vaddå, han har väl haft problem med sina ex och de skiljer sig från relation till relation.
Det handlade om ett jävla missförstånd och jag var INTE sur.
Mitt mess var inte menat surt heller.
Sen så tog han det så iallafall och jag förklarade att det inte var så.
Jag vet en sak jag hade kunnat göra för att ev förhindra allt detta.
Jag hade kunnat messa till honom på kvällen och fråga honom hur det skulle bli.
Inte vänta på att han skulle höra av sig.
Men jag hade både messat och ringt tidigare på dan och då hade han inte tid att prata, så jag ville låta honom ringa. Därför ringde jag inte igen.
Ja, ja..... vi har inte pratat mer ännu.
Om han reagerar så här starkt nu...hur är det sen då?
Alla har vi våra grejer, i bland blir de tydligare ju längre man känner varandra och i bland så avtar de ju längre tid som går.
Många är ju osäkra i början då man börjar lära känna en person.
I bland blir jag så jävla sur så jag har lust att skita i allt vad killar och förhållande heter.
Att det ska vara så krångligt!
Enkelhet vill jag ha.
Fast jag har ju upplevt det, att det är enkelt i början...
Ja, vi får se hur allt blir.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar