Jag följde aldrig med honom till hans systers landställe.
Dock så sa vi att vi ev skulle ses innan han åkte till hennes land.
Han skulle på kräftskiva dagen innan så han sa att jag skulle ringa och väcka honom.
Jag ringde ett par ggr efter varandra dagen efter kl 10, inget svar.
Jag tänkte att han inte gick att väcka, så jag bestämde mig för att åka i väg en snabbis och titta på en jacka som jag var sugen på.
Precis då jag satte mig i bilen och skulle åka, strax efter kl 12, så ringde han.
Han hade precis vaknat. Han skulle åka till landet vid 14.00.
Jag sa att jag nu bestämt att jag skulle i väg att kolla på den där jackan men om det finns tid över innan han åker så kan jag komma förbi honom.
När jag åkte hem till honom efter så hade vi ca 40 min att umgås innan han skulle bli hämtad.
Vi tog en kort promenad och jag fick se hans lägenhet.
När vi skildes åt så messade jag till honom och skrev att det kändes bra att vara med honom.
Han svarade att han kände desamma.
Då han var på landet så messade vi en del och vi avslutade kvällen med ett telefonsamtal som varade länge.
Han sa att han tycker att kommunikation är jätte viktigt i ett förhållande och att man inte ska tolka/anta saker själv utan ta reda på hur det ligger till.
Jag hade frågat om vi kunde ses nåt då han kom hem dagen efter.
Han sa att det beror på när han får skjuts hem men att vi kan höras närmare om när det blir.
Dagen efter så hördes vi en kortis bara, han sa att vi skulle höras senare.
Så jag väntade.
När kl var 22.30 så messade jag honom.
"Jag har förstått för länge sedan att vi inte kommer att ses i dag eftersom kl redan är 22.30. Men jag har inte hört något från dig. Är du på väg?
Hemma redan? Kört av vägen?"
Jag tycker att alla ska få respekt, om man har sagt nåt så meddelar man sig om hur det blir.
Han ringde upp direkt, jag hörde att han gick utomhus.
Han frågade hur det var, vad jag gjort och vad jag skulle göra i morgon.
Jag hörde en massa folk i hans bakgrund och sa:
"Vad en massa folk det är där i bakgrunden."
Jag tänkte nämligen, vilket liv det var på hans gata där han bor.
Han svarade att han inte var hemma utan på stan.
Jag frågade då varför han inte fick skjuts hela vägen hem?
Han svarade då att han skulle träffa några vänner.
Jag blev paff.
Vänta här nu....
Han hör inte av sig till mig, när JAG gör det så är han på väg att träffa några vänner?
Jag trodde att vi hade bestämt nåt?
Han kunde väl i alla fall skickat ett mess till mig om att det blev sent och att han åkte in och träffade vänner. Något sånt.
Han ställde nån fråga till mig och jag svarade kort.
Han frågade vad det var, om jag var sur.
Jag sa:
"Nä, inte sur men jag tycker att det är konstigt, du hör inte av dig..."
Han avbröt mig:
"Jag har faktiskt varit med min familj!!" sa han surt.
Jag sa:
"Jo, jag vet det.... det är inte det.... jag väntade inte att du skulle ringa mig vanligt och vi skulle ha ett långt samtal utan jag trodde att du skulle höra av dig kort, skicka ett mess eller så angående......"
Han avbröt mig igen och sa surt:
"Nu vill inte jag prata med dig mer! Ha det bra, hej" och så la han på.
Jag hann inte få en syl i vädret, det var över på nån sekund.
Var det inte han som sa att kommunikation var viktigt och att man inte skulle anta nåt?
Snopen satt jag kvar med luren i handen.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar