Praktikplats intervjun

Jag hann knappt sätta mig ned så började han att prata om att lönen är så låg som lärling.

(Lärling? Jag sökte praktik.)

Jag sa att jag hade hört att man kan få mer om man är äldre och har arbetserfarenhet.

Han:"Nej, vem har sagt det?"

Jag: "Facket"

Han:"Jaha, säger dom ja, men de behöver inte betala alla utgifter."

Han granskade mig och frågade om jag tränade, (jag hade t-shirt) jag sa nej.

Han:"Ja, du vet det är tunga lyft. Man kan gå en hel dag och sätta upp såna här lysrör vi har i taket, en hel dag, och då måste man orka.
"Följ med mig till det här rummet, titta sådana här väskor måste man bära på, och kolla dessa borrar, de är tunga, känn. såna måste man gå och bära på.
Jag skulle egentligen vilja sätta in dig hos larmkillen vi har som granne, är du säker på att du vill syssla med el? Larm är ju inte så tungt.

"Sen måste du vara förberedd på att det bara är killar nästan, och de har ett ganska grovt sätt....bara så att du vet. Man måste kunna ta det."

Han tittade på mina händer.

"Jag ser att du har långa naglar... de kommer att ryka.

Jag sa då att det har varit sommarlov och att de växer fort.

Jag vet att man inte kan ha dem när man jobbar.

"Jo, sen kommer dina händer inte att se ut sådär...de kommer bli mycket mer förstörda."

Han frågade om jag hade några skelett i garderoben.

Jag frågade vad han menade.

"Ja, typ nåt som blir ett problem sen, typ 48 hundar, 8 barn...."

Jag sa att jag inte hade barn och bara en hund.

Hanfrågade direkt då om jag vill ha barn.

Jag sa: " Det är väl klart att jag vill, de vill ju de flesta människor."

Han: "Ja, men hur gammal vad du, jaha 39 år.... Du vet att klockan tickar ju...."

Jag sa: "Jo men vad ska jag göra?
Jag har inte skaffat barn hur som helst, alla föds ju som man eller kvinna,  det är inte så att man kan välja direkt...."

Jag blev irriterad...

Sen var jag sur hela dagen.
Han hade träffat en ömtålig punkt där, att klockan tickar.
Som att jag för i helvete inte vet det!

Han pratade till mig som att jag var 20 år!

Sen var jag också sur för att jag inte hade bättre svar.
Jag blir ofta förvånad först av någons beteende och finner mig i det.
Sen då jag går därifrån så kommer alltid fatt mig och jag vet exakt hur jag skulle ha sagt.
Men då är det ju försent....