G ringde

G ringde mig nu.

Han frågade hur jag mådde och vad jag gjorde.
Sen sa han:

"Jaha... Du blev ju jävligt arg i går, varför?"

"Jag blev inte arg, jag blev lite irriterad på situationen, eftersom du inte hörde av dig och vi sa ju att vi skulle ses."

Han höjde rösten.

Han: "Vi bestämde ju inget, bestämmer jag nåt med folk så hör jag absolut av mig."

Jag: "Va? Vi sa ju att vi skulle ses beroendes på hur sent det blev."

Han: "Nä, jag sa att vi kanske kunde ses men jag hör av mig i sånt fall."

Jag: "Va, så om du inte hör av dig så betyder det nej?
Nä... jag föreslog ev bio och du sa då att du inte kunde säga nåt nu eftersom du inte visste när du skulle komma hem men att vi skulle höras om det. Så i min värld så skulle vi ses om du inte kom hem för sent. Men att du då skulle höra av dig och säga vilket."

Han: "Men vi bestämde inte nåt, jag sa att det inte var säkert!"

Jag: "Ja, men då har vi missförstått varandra, men jag tycker inte att det är ok att lägga på telefonen i örat på mig."

Han hade hög röst och pratade upprört och snabbt.

Han: "Du lägger skuld på mig, jag gillar inte det"
Jag ville inte prata mer och jag var med polare.
Jag ville inte bråka med dig och ta den diskussionen där.
Jag ville inte att du skulle förstöra min kväll.
Jag var ju tyst efter att jag sa det där, jag la ju inte på direkt, då kunde du ha sagt hej då också."

Jag: "Jag blev snopen, därför sa jag inget, och det var inte så att du var kvar i luren flera minuter.
Ok, förlåt om jag sårade dig men vi missförstod varandra.
Jag tycker ändå inte att det var ok att lägga på sådär."

Han: "Nej det här är inte ok!! Du var ju skitsur och anklagade mig, du måste ju ha haft detta problem med andra killar du träffat förut, du måste ju ta ansvar för ditt!!"

Jag: "Jag har ju bett om ursäkt, vad mer vill du att jag ska göra??
Jag kan också tycka att det är hur mottagaren tar saker och ting.
Jag var inte sur! Vi känner inte till hur vi är och då tror vi att det är på ett visst sätt.
Vi missförstod varandra, ok? I min värld så hade vi sagt detta och då reagerade jag på att du inte hörde av dig på nåt sätt. Måste du vara så upprörd och höja rösten?!

Nu var jag upprörd.

Han: "Så du menar att det är mottagens fel beroendes på hur de väljer att reagera på en sak??
Du tar då inget ansvar för ditt, då lägger du över allt på den andra.
Så det är inte den andres ansvar på hur de säger saker och ting??
Jag blir upprörd när jag blir anklagad."

Jag: "Såklart är det den andres ansvar också om hur man säger saker, men man är inte alltid medveten om att det sårar en annan.
Sen förstår jag inte varför du reagerar så hårt på detta....
Det finns värre saker i livet."

Han: "Så du menar att man ska tänka på barnen i Afrika när man bråkar för att det finns värre saker??!!"

Jag: "Nej, det var fel ordval av mig.... jag menar att det finns värre saker att bråka om, detta är ju inte så stort och hade kunnat hanteras på ett annat sätt.

Jag sa:
"Man kan ju faktiskt prata med normal ton och inte göra detta så stort.
Du hade kunnat säga i går att i din värld så hade vi inte bestämt nåt och då hade jag fattat att vi missförstod varandra och sagt det, sen hade du kunnat säga att du var med vänner och inte ville prata mer. Så hade det inte blivit mer."

Han: "Ja men du skickade det där sura messet och sen var du skitsur mot mig när jag ringde upp.

Jag: "Nej, det var jag inte...... men jag hoppas att du kan sätta dig in i min situation också...
Att jag trodde att det var på ett annat sätt eftersom det var så jag uppfattade det."

Jo det kunde han.

Jag blev tyst:
 
Han sa att vi inte är klara med detta eftersom jag inte låter som vanligt
"Det låter som att det fortfarande är nåt, är du sur?"
 
Jag: "Nä, jag är inte sur, jag blev ledsen...."
 
Han: "Varför?"  Han var lugnare.
 
Jag: "Du är jätte upprörd och höjer rösten och säger att jag inte tar ansvar för mitt, att jag la skuld på dig, att jag var sur osv. Det känns då som att ditt eget beteende var helt ok och att jag var boven."
 
Sen dog hans batteri.

Detta påminde om tjafset med mitt ex kom jag på sen.
Det var därför jag blev ledsen.

Jag vet inte vad jag ska tycka, tänka eller känna....

Jag kan förstå honom om han trodde att jag var skitsur och inte ville att jag skulle förstöra hans kväll.

Men samtidigt känner jag mig också sårad...
Vet ej riktigt varför...
Låt mig fundera på detta en stund...