Vänner

Jag vill inte säga till någon, det här är det enda rätta!

Alla får tro på sitt.

En sak har jag lärt mig, mest egentligen då jag pratade mycket med en kompis som är ganska rak.
Hon säger alltid vad hon tycker och hon har sagt det själv, "Jag menar inte att vara hård, detta är bara hur jag tycker."

Då tänkte jag på det och hittade en mening som som passade mig, nämligen....

Om man alltid förutsätter att ens vänner ALDRIG menar nåt illa, då kommer man aldrig heller att ta det dom säger på fel sätt. :)

Jag är av den åsikten att man ska kunna prata helt fritt utan att tänka på hur man säger saker.
OM man nu skulle reagera på det sin vän säger, då får man fråga, "hur menar du nu?" UTAN att bli sur.
Jag, personligen, vill undvika att bli sur på saker. Fråga istället.

Jag försöker att tänka på hur jag säger saker med folk jag inte känner, men med vänner är jag mig själv. Jag är aldrig ute efter att medvetet vara taskig, aldrig!
Eller.... jo, man tänker på hur man säger saker men jag är mer rakt på och frågar om saker eller vill diskutera saker öppet.

Detta blev ett längre inlägg än jag tänkte. :)
Det beror på att jag precis var i en  situation med en jag känner.
Den tyckte att jag klev på en öm tå och att jag kan ta reda på situationen innan jag påstår saker.
Men jag påstog inte att det var så, att det var sanningen för den personen.
Jag sa att det var EN sanning för vissa.

Men jag tror allt togs så, som ett påstående, att personen inte såg det finstilta.
Kanske blir det så när något är känsligt för en.
Alla är ju olika och reagerar på olika sätt.

Eller beror det på att man inte är så nära vänner?

Ja, detta krävs mer funderande på från min sida. :)
Jag vill ju kunna förstå situationer.

Men som jag skrev tidigare, det tror jag på:
Om man förutsätter att ens vän aldrig menar nåt illa med det de säger...
Då blir allt mycket enklare. :)