Vi smsade lite i går kväll med varandra.
Han "blottade" att han har svårt att uttrycka känslor med ord, fast han gjorde det, där och då.
Det fick mig att tänka.
Han har ändrat ganska mycket på sig själv det senaste halvåret....
Jag har verkligen sett hur han försöker att gå en ny väg, säga nya saker, visa nya saker.
Det är ovant att se då jag inte är van, men han vill ju.
Jag vet inte.... Detta är ju grymt svårt...
Jag har ju känslor för honom...
Han har ändrat sig massor...
Åh, jag blir knäpp på dessa funderingar....
(Tack för kommentaren i inlägget "känna på smärtan"
Rädslan över att vara själv i dessa svåra tider med sjukdomen, det skrämmer mig och jag behövde verkligen höra sådant. :))
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar