Jag och killen, I, träffades i torsdags och tog en promenad.
Vi ska ses igen till helgen och gå på bio.
Han är trevlig, vi skrattar ofta och jag känner mig ganska avslappnad.
Han är lättsam och det gillar jag hos personer, att de är glada ofta.
På promenaden så hade han med sig en systemkamera.
Han tog ofta bilder på mig och min hund.
Han höll också om mig till och från.
Vi messar varandra nästan hela dagarna, varje dag.
Vad jag känner?
Ja.....
Jag minns hur osäker jag var då jag träffade honom den första dejtperioden, i februari.
Plus att jag verkligen gillade honom.
Nu vet jag inte....Alltså jag gillar honom och jag känner mig avslappnad.
Känns lite som att jag redan känner honom i bland.
Men jag har nog stängt av.
Jag har redan tänkt på ett liv utan killar.
Han är trevlig, ser bra ut...
Men jag känner inget, de gånger han la armen om mig då vi promenerade, så kände jag hur jag stelnade till.
Som sagt...avstängd...
Killar ljuger, vill inte binda sig, spelar spel, försöker få en i säng, osv...
Visst har jag fin syn på killar?
Har ju inte träffat nån på länge som kan bevisa motsatsen, så jag är rädd och håller avstånd.
De ska inte komma in i mitt liv och förstöra.
Är inte speciellt aktiv på dejtsidor och går inte ut så ofta just nu.
Har inte alls samma tankar när jag går ut, som jag hade förut, att man kanske träffar nån.
Så vi får se.......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar